Glammig!

Jag börjar ändra mig. kanske paljetter är min grej sen också.

Jag ska bli Alice Timander när jag blir stor.

Kul! Lista!

Noterar att det finns en nyårslista som bloggare fyller i. Jag ska å! Eller borde man vänta tills nån ber en göra det, jag är inte så insatt i blogg-iketten ännu? Äsch, det skiter jag i. Här ska listas!

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Tatuerade mig i trynet!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Öööh ingen aning. Kanske. Men i somras bestämde jag mig för att klara av att jogga i 30 minuter innan snön föll och det lyckades!

3. Fick någon du känner barn?
Jorå!

4. Dog någon som stod dig nära?
Min farfar dog.

5. Vilka länder besökte du?
Spanien, Estland, Sverige, Danmark.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Hår kanske? Nå nä. Går nog bra utan också.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
5 november, då blidde jag 30 år.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att vi äntligen fick flytta in i vårt hus!

9. Vilket var ditt största misstag?
Att shoppa på nätet, har råkat ut för dubbla kreditstölder :(

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Min sportyperuk.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Ähum. Hus.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Varje morgon då jag väcker S och hon är så hiskeligt glad att se mig. Det kommer knappast att vara så länge till så jag njuter medan jag kan.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte direkt. Förvisso har vi upplevt varenda dagisbobba man kan tillskansa sig under en säsong, men det är nu så.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Salem al Fakir. Eliza Doolittle. Waka waka.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Tja. Antagligen lite sämre. Det var knepigt att bearbeta håravfallet. Men det börjar arta sig nu.


16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Trädgården. Vi bor i en stenöken. Men nu döljer snön alltihopa, tack för det.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
TV3play.


18. Hur var din julafton?
Lyckad!

19. Blev du kär?
Är besvärande kär varje fredag efter Kovi laki och en halv flaska rödvin.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Mad men, True Blood, Dexter.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Näää.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Nå inte var det Hertha Müller i alla fall.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Nää men det där kan man ju inte svara på när man är musikredaktör. Jag tror jag var en av de första i Finland att upptäcka dansbandet Elisa´s, förrän de ens hann ställa upp i Dansbandskampen och bli kända. Men jag är ju inte dansbandsmänniska i övrigt så det är lite besynnerligt att svara så.

24. Önskade du dig något som du fick?
Ett hus! En badkar med tassar! En walk in closet! En tvättstuga! En syhörna! Är bortskämd på den här punkten.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ett rappat hus.

26. Vilken var årets bästa film?
Gillade Precious. Men den kanske kom redan förra året.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Uppvaktades av man och barn, fick champagne och croissanter på sängen. Kollegerna hyllade mig med rosa champagne! Sen raclettekväll med närmaste familjen och dagen efter middag med tokiga tjejgänget.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Känner så många prima människor. Lunchgänget runt runda bordet, tjejgänget, bokklubben...

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Oj jessus. Antika jeans, formlösa tunikor. Måste göra nånting åt saken. Sen när jag åtgärdat magkorvarna.

30. Vad fick dig att må bra?
Snaps, öl och smörrebröd i vårsolen i Köpenhamn. Då kände jag livet i mig.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ööööh. Fasen vad svårt. Det skulle kanske vara Don Draper då. Fast han är ju en fiktiv figur och ingen kändis.

32. Vem saknade du?
Jannike!

33. Vilken var din bästa månad?
Juli. Semester, mys i nya huset.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Jo. Jag skulle kunna försöka ha lite längre stubin och inte fräsa till åt kolleger, barn och make.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag tänker inte flytta nånstans. Nya arbetsuppgifter, nytt program. Får gärna vara ett lite tråkigare år.

Det är här det händer

Ni är säkert förskräckligt nyfikna på var jag brukar sitta och skriva mina blogginlägg. Så voilà, här har ni mitt lilla office. Hopsamlat av udda möbler och prydnadsgrejer som inte funkade nån annanstans. Men jag gillar min vrå.

Skoshopping

Heureka! Jag har funnit några aktiviteter som jag och mina döttrar kan ägna oss åt utan att råka i luven på varandra.

Skoshopping och glassätning!

 S mannekängar ett par lackskor i storlek 24 som ett proffs. Vi slog givetvis till.

Äckelvarning. Ett inlägg som min vän G inte ska läsa

Vi var i S-market ikväll och köpte mat för nyårshelgen. Mellan sylthyllan och fiskdisken stod en karl och såg ut att ha lite tråkigt, antagligen vaktade han köpkärran medan någon annan snodde runt efter grejer att lägga i den.

Men för att nu inte slösa bort en massa dyrbar tid passade herremannen på att klippa naglarna medan han väntade!!! Med en sådan där liten knipsknipsgrej. MITT I MATBUTIKEN!!!!!!!!

Jag borde egentligen ha gått fram och tackat honom, för jag tappade aptiten så drastiskt att inte en enda överlopps chokoplatta hamnade i vår kärra. Men man vill ju inte ha nagelbitar i ögat, så jag höll mig på avstånd.

Är det jag som är överkänslig? Är det bara jag som tycker att nagelklippning är nånting man ägnar sig åt i sitt eget badrum, och så städar man noga upp efter sig? Jag blir galen på folk som filar naglarna på morgontåget också, men till och med det är bättre än att klippa dem i S-market.

Varning för gnälligt inlägg

Jag säger bara: THANK GOD ATT JAG INTE ÄR HEMMAMAMMA!!!! I dag har jag testat och det är inte min grej. Dagis är stängt och jag är kompledig. Hur svårt kan det vara? undrade jag i bästa Magnus&Petski-anda.

Morgonen började helt okej, J smög iväg till jobbet och vi andra sov till åtta. Sedan rusade T mot toan men lyckades inte få rumpan upp på byttan innan det var för sent. Så jag inledde dagen med att svabba upp en liter kisi från golvet. Och byka.

Frukosten gick helt bra, kände mig huslig och hyvens som serverade hembakade semlor och allt möjligt gott pålägg som blivit över från julen. Barnen åt med god aptit i tv-soffan. Trodde jag, Det visade sig att de smulat sönder sina bröd tills de omvandlades till deg igen och "bakat bulla" av alltihop. Dammsugning.

Sedan kom min snälla pappa och tog med oss till Ikea. No noo noooooo viken dålig idé. S vankande envist runt med en egen liten kärra och körde in i alla utställningsmöbler på andra våningen, men man fick absolut inte hjälpa henne med styrandet om man ville komma undan med livet (eller i alla fall armen) i behåll. T slog sig ner i den sittvagn vi lånat åt S och vägrade stiga upp, kördes istället runt som en pasha med likgiltig min. Lunch. S vägrade äta. Inte en bit gick ner, fast den ekologiska makaronilådan var helt god. "Nej nej nej. Vill int makawuni."

Så var stolen som vi skulle köpa förstås slut. I hela landet. Kommer eventuellt in nya senare i vår. Jaha. Det andra jag skulle köpa glömde jag bort att köpa.

S turade om mellan att ha för hett och för kallt i varje hörn och ville kläs på och kläs av varje gång. Också vantar och mössa. T spexade, rymde och räckte ut tungan åt min pappa när han försökte hjälpa. Sen ville S vara i famnen, varpå jag rultade fram med övertrött tvååring, pafflådor, byglar, minivagn och frysburkar på mina lagom muskulösa armar.

Hem igen. Lägga det trötta lilla barnet S som hävdade "Jättetjött, tuta länge". Pyttsan. Två timmar senare låg hon fortfarande och trallade. Försökte spela julklappsspel med T men hon bara fjantade sig och spelpjäserna flög omkring. Brände propparna och skrek som en brandlarm. Usel mamma.

Härnäst mysig lekstund i S:s rum. My ass. Fullt slagsmål snarare. Varför ska bägge ungarna hela tiden fatta tycke för exakt samma pryl, nån obskyr happy meal-grej som ingen har noterat på ett år, och sen slåss så svetten strittar om den?

S släppte en brakskit och luktade babian men man fick inte byta på henne. Nej nej nej.

J kom hem. Jag kastade mig runt halsen på honom och sjöng "Ne me quitte pas!". Men han quittade ändå eftersom han måste till posten. Men han tog mig sig S. Bara de kommer hem igen ska jag fixa tacos.

Tänk om alla dagar skulle vara så här? Vilken jävla tur att jag får fara till jobbet på fredag och ta igen mig!

Evas årsberättelse 2010

Jag blev inspirerad av Linn och ska försöka knåpa ihop en egen årsberättelse. Here goes.

Januari
 Första julen och nyåret som flintskallig avklarad! Jag börjar jobba igen efter mammaledigheten, 60 procent och utan dagisplats för S. Det blir en hel del pusslande. Jag ser inte mycket av mina kära make under våren, eftersom vi jobbar och sköter barn i turer.

Vi flyttar till en tvårummare på Runebergsgatan eftersom rörrenoveringen i Berghällshemmet är i full gång men huset i Esbo står på hälft. Hälften av våra ägodelar hamnar i ett magasin på Drumsö, resten står nedpackat runt om i lägenheten. På något sätt lyckas vi ändå få det att bli ett hem. Stackars S sover i en skrubb men är glad i alla fall.

 Nyinflyttade och fagra

Februari
Skaffar peruk! Det hade jag inte trott men jag vänjer mig betydlig snabbare än jag trott. Känns mystiskt att ha hår igen, och jag är övertygad om att alla genomskådar bluffen och förfasar sig.

Fortsätter att springa hos olika läkare, får samma besked. Finns ingenting att göra, håret kanske kommer tillbaka, kanske inte. Bara att vänta och se.

Jag tappar mina ögonbryn och ögonfransar och har en ganska stor kris. Känner mig som en alien.


Mars
Trivs i Tölö men längtar efter ett hem som jag kan installera mig i mera på långsikt. Men så kommer katastrofen. Budgeten för husbygget sväller, banken säger nej till våra ansökningar om mera lån. Vi drabbas av panik, sörjer, brölar och bannar oss själva för att vi nånsin satte igång ett så huvudlöst projekt. Hus i förorten, vad tänkte vi på???

Jag låter pigmentera ögonbryn och eyeliner, mamma betalar. Det är hemskt men slutresultaten är inte alls så dabbigt, även om jag ser ut som en skurk från en Disneyfilm de första dygnen.

April
Plötsligt befinner vi oss i en rörremppa igen! Nu en av det enklare slaget, men i två veckor är Tölöhemmet uppochned. Jag och flickorna flyr till mina föräldrar Gamlas men J knogar på med torrdass i tamburen och duschar på jobbet. Efter två veckor får vi flytta in igen.

Vi går igenom husbudjeten för femtielfte gången och stryker allt som vi kan stryka. Snälla släktingar kommer till undsättning, banken gillar våra nya nedbantade planer och småningom börjar hoppet vakna till liv igen.Kanske det ska bli ett hus trots allt...

Weekendresa till Köpenhamn med mamma. Jättelyckat! Vi äter smörrebröd, dricker snaps, går på konstutställningar och sjunger karaoke på en pub på Tivoli natten lång. Det är vår i Köpenhamn.

Maj
Båda flickorna får dagisplats på samma dagis i Esbo! Enorm lättnad. Jag och S påbörjar inskolningen.

Kollegan Benny Törnroos tar med musikredaktionen på seglats. Segelbåt, skärgård, två FST-hallåor, Vegachefen, Benny Törnroos... how hurri can you go? Men roligt är det.

Under varje ledig stund finns vi på bygget och tapetserar och knogar på.

Juni
Huset är klart! Vi flyttar igen! Vi vimsar runt och testar grejer. Oooh, det kommer vatten ur kranen! Kylskåpet är kallt! Bastun blir varm! Allt är otroligt, för bara ett år tidigare fanns ju bara en grop där vi nu står i vårt  palats.

Flickorna börjar på nytt dagis. S gör sig hemmastadd ganska fort. T vill tillbaka till gamla dagiset och är ledsen. Det känns hemskt.

I slutet av månaden åker vi till Mallorca och har buskul hela veckan! Victoria och Daniel gifter sig samma dag som vi reser men de visar det hela på hotelltv:n!

Kunglig kisastudio

Juli
Jag får min nya peruk, en av äkta hår denna gång. Det är svettigt, lite som att ha en gummimössa på sig i solgasset, men jag är nöjd. Med pigmenteringar och hår gör jag inte en baklängesvolt av förskräckelse varje gång jag passerar en spegel. Jag tänker mindre och mindre på alopecian och det är skönt.

 Äta grönsaker? Vi? Never.

Vi älskar vårt nya hus. Vi grillar på bakgården och äter på balkongen. J och jag åker på gratis mini-break till Tallinn.

Jag pigmenteras ett varv till och det är dubbelt så jävligt denna gång. Men sen är det gjort.

Augusti
Börjar jobba heltid och har massor att göra. Vår nya vardag med långa arbetsresor, nytt dagis och familjepussel kör igång. Det är lite kämpigt men snart har vi fått fason på det hela.

Dagiset är toppen. Också T börjar vänja sig.

September
Pusslet börjar vara så etablerat att man kan boka in lite kvällsprogram också. Tjejkvällar, bokklubbar, bröllop, kräftskiva mm.

På jobbet blir jag ombedd att formulera ett förslag för hur jag skulle göra Nöjesmagasinet om jag skulle vara programledare 2011. Jag gör en powerpoint, cheferna blir eld och lågor och jag känner mig bäst i världen. 

Sen brakar det igång. Yle ska spara!  Sissi läggs ner. Kolleger är deppiga. Förvirringen är enorm.

Vi passar på att brabbas av alla dagisbobbor på en gång. Angina, spysjuka, magbobba, enterovius, party party.

Oktober
Livet känns inte okej. På Yle börjar samarbetsförhandlingar. Det såsas förskräckligt gällande mitt Nöjesmagasinförslag, jag ger redan upp hoppet. Alla tappar sugen.

Alla chefsjobb lediganslås. Ingen är speciellt hugad att ta ansvar för nånting men de flesta biter ihop och gör vad de kan.

Det börjar växa ut lite hår på mig igen. Bara en strånt här och en där men en intressant utveckling i alla fall. 

November
Jag fyller 30 år och firar med mina två familjer: den biologiska och tjejgänget. Jag hyllas och uppvaktas från morgon till kväll och mår som en prinsessa.

 Raclette är trååååkigt, osten smälter så lååångsamt...

Världens vackraste och bästa tjejgäng!

December
Jag flyttar över bloggen till blogspot!

Mycket roligt program väger upp oroligheterna på jobbet. Resa till Stockholm, julmiddag i Tammerfors, lagom julstök här hemma och så vidare.

Det visar sig att mitt Nöjesmagasin ska bli av trots allt. Jag försöker återuppväcka den iver jag kände i september.

Julen är lyckad. Vårt hus är som skapat för julfirande.

Jag konstaterar att tillvaron börjar kännas ganska skaplig efter ett turbulent år. Det är helt okej om  2011 blir tråkigare än så här.

And that's all folks! Det var Evas 2010 i ett nötskal. Om det inte händer nånting jättespännade under de närmaste dygnen.

Jag vill gå på rea!

Jag vill jag vill jag vill! Men jag hinner inte för dagis är stängt, och jag tänker inte bege mig ut i vimlet med två galna barn.

Mitt behov av nya kläder är ganska skriande. Jag har fyra användbara långärmade blusar och dem försöker jag använda i rotation. Ja jaa, i en bra basgarderob skulle fyra blusar vara mer än tillräckligt men det här är inte en bra basgarderob. Det är fyra trasor från Gina Tricot. Och byxsituationen är ännu mer kritisk. Jag går mest i ett par Lindexjeans från 2006. Dragkedjan hålls inte ihop av sig själv så jag har byggt en fiffig konstruktion med en nyckelring som jag krokar runt knappen upptill och genom hålet i dragkedsspännet. Hittade tipset i Allers. Det funkar fint men nu börjar tyget i grenen vara tunt som silkespapper. Vilken dag som helst kommer det att säga krääätsch och så väller lårfläsket ut, blobbeliblobbelipös. Dessutom är min behå så tvättmaskinsrådbråkad att jag boobmässigt är mer asymmetrisk är en Picassomålning.

Jag vill gå på rea. Jag vill ha kläder.

War wounds

Nu ska jag försöka göra min coolaste actionhjältinnepose och förevisa hur omplåstrad jag blev efter blodgivningen.

 Jepjep, bandage på båda armarna. Mina ådror har en osympatisk tendens att gömma sig så fort någon kör in en nål i armen på mig. Därför blev det en hel del krafsande och rumsterande i armvecken innan blodet började strömma. Inga problem för min del, så här har det gått på vartenda blodprov sedan jag var grodyngel, jag börjar vara härdad. Men sköterskan på blodtjänsten tyckte det var genant och undrade om jag nånsin skulle våga komma tillbaka. Klart det. Jag är ju actionhjältinna.

Jag tyckte det var ganska mysigt att ge blod.  Blodtjänsten har flyttat till Sanomahuset, de har cool röd inredning, coola röda scrubs, de bjuder på triangelsmörgåsar och kaffe. Jag propsade dessutom på att tala svenska och det gick fint det också.

Sen fick man ligga där och ta igen sig i cirka 25 minuter. Nästan som att vara på day spa. I mars ska de nog få pumpa ut lite till.

Grrr, spott, fräs!!!

Jag har rånats igen! För andra gången på ett halvår försvinner pengar från mitt kreditkort. Senast var det verkligen skumt för jag hade knappt hunnit använda kortet, inte shoppat på nätet eller haft med det på resor. Ändå började helt plötsligt pengar försvinna i cirka 100 euros omgångar. Jag löpte amok, tjöt och skrek och fäktade med armarna tills filbunken J lyckades lugna ner mig och få mig att ringa banken. Kortet spärrades, jag klippte sönder kortet, fick ett nytt och nu i veckan kom äntligen ett brev från banken där de förklarade att saken från deras synvinkel var slutbehandlad. Jag fick tillbaka mina pengar och pustade ut.

Och nu, tjoho, på julafton sitter nån jävla bandit och tar ut mystiska belopp från mitt andra kreditkort! Samma rumba igen. Fast nu lär banktanten lite skeptisk, det här kortet har jag nämligen använt på resor och på nätet, så kontotransaktionerna ser mycket mer suspekta ut. Kanske de tror att jag är i maskopi med nån skurk i Bankok som sitter och shoppar loss med mitt kort, och så ringer jag banken och skriker och så får vi pengarna tillbaka. Sen skrattar vi skurkaktigt och gör high five via skype.

Nope, så har det inte gått till.

Fy vad sur jag är. Det är säkert den där Assange som snott mina pengar.

The evolution of tomt-kind

Dagispyssel. Minimalistens skräck, asketens fasa. Just när man lyckats få till sin helvita shabby-chica inredning, alternativt kreerat sin industriella betong-krom-spot-loft-dröm kommer gullergrynet hem med nånting spretigt, glittrigt och multifärgat och placerar stolt sitt alster på paradplats. Och så ska det vara. Heder och berömmelse till alla dagistanter som orkar sitta och knåpa och pyssla med barnen (jag har inte tålamod alls för sånt). Jag sparar omsorsgfullt alla de mors- och farsdagspresenter, makaronihalsband, handavtryck och (nästan alla) teckningar vi får hem.

Titta här! Detta är tomtar av tre årgångar, skadade av T Frantz: Tomte 2008, Tomte 2009 och Tomte 2010. Tomt-evolution! Tomte 2008 har luvan i ena ändan och skägget i andra, ganska kltachigt tycker jag.

DIY

Det är ju alltid trevligt med julklappar som någon gjort själv. Det här var en ny variant.

En bra gåva dock. Mina fötter är nasty.

Kalas, kalas!

För det första: behold, dagens hjältinna. Två-åringen hon leve, hurra, hurra, hurra, hurraaa!

(Frödinge-fryskaka upp-pimpad med kristyrgrodor. Jubilaren diggade)

Vi drunknar i prylar. I synnerhet ungarna. Leksaker överallt. Själv fick jag en induktionskatrull med Lilla my på, några vackra House Doctor-plåtburkar, en nagelsax, ett Pip-serveringsfat och ett flertal fina presentkort till olika ställen och lite annat smått och gott. Om jag vorde anspråkslös skull jag säga att jag fick helt för mycket julklappar, men jag tyckte det var precis lagom, jag har varit snäll och duktig hela året. Ju.

Julaftonen var lyckad, vi firade för första gången hemma hos oss i vårt nya hus. Allt gick bra, alla åt för mycket och verkade belåtna.

Egentligen tycker jag att det borde vara skottpengar på människor som skriver hurtiga motionsinlägg på juldagen, men nu ska jag vara precis så jobbig själv. Jag har länkat i dag! För första gången på flera månader. Inte hade jag nån vidare utrustning helle, utan mina vanliga joggingkläder med några extra varv underkläder och yllesockor (inköpta på Aran-öarna om jag nu ska få göra mig lite märkvärdig) i dojorna. Måste ju (tyvärr) notera att Tajta Mamman har rätt, det går att jogga på vintern. Äsch. Usch. Dit for den ursäkten.

Hursomhaver, den senaste månaden har jag varit snuvig, magsjuk och fullbokad varje kry stund, så jag har inte rört en fena. När våra långväga julgäster åkt iväg i dag kilade jag ut på länk, och det gjorde mig nog gott. Jag har till och med varit tålmodig med barnen slutdelen av dagen. Inte ens S:s favoritfödispresent, en urkurytmikone från Clas Ohlson, klarar jag av. Amazing.

Imorgon ska vi hasa runt i pyjamas hela dagen, testa induktionskastruller och spela urkurytmikone.

Wasn't me!

Hoppsan! Alla på Finlands Rundradio har inte uppnått den rätta julstämningen ännu, verkar det som. Den här glada lappen mötte mig när jag skulle banda Vegalistans julspecial i en av våra editeringskoppir.

Det är hårt att förlora i Duell i Hbl. Man blir arg. Så är det.

Julklapp till mig själv?

Nå just så. Dan före dan före d-day hittar jag på en massa lämpliga julklappar till mig själv.

Den här planschen är ju så fin att jag bara dööör. Jag vill rama in den i en enkel svart ram och ha den i mitt superfina badrum.

Ska jag slå till? Får jag? Borde jag? Den finns på www.frankform.se och jag stötte på den i senaste Family Living.

Adult

De har rivit Ulappatori i Esboviken. Ulappatori var säkert traktens inneställe  nån gång under tidigt 90-tal, en konstig asymmetrisk betongbyggnad innehållande läkarstation, nattklubb (läs: räkälä), apotek och allt möjligt. Det enda etablissemanget jag hann besöka innan rivningen satte igång var lokala Filmtown, som också fanns i byggnaden.

Jag har undvikit att ta med T in på filmuthyrningen, för innan man vet ordet av vill hon hyra en hel drös med Tingeling och Mumin, fast hon ändå inte ids se på dem innan de måste returneras. Så jag har dragit till med en vit lögn och sagt att det inte finns barnfilmer på Filmton.

Häromdagen berättade T att hon varit ute på promenad med dagis.

"Och vetdu mamma, nu har de söndrat det där huset där du och pappa brukade köpa vuxenfilmer!"

Den repliken drog hon garanterat inför dagistanterna också.

Blooood

Julen 2008: Vem åt upp hela julskinkan?

 
För exakt två år sedan var jag supergravid och rejält pissed off. S borde ha kommit ut den 20e december men det behagade hon inte göra, och jag började inse att jag kanske inte alls skulle få fira jul hemma med en färsk bebis.

Jag fick fira jul hemma, dock utan bebis, för på juldagsmorgonen satte värkarna äntligen igång. Och några timmar senare var S ute.

(Alla ni som nu tar sats för att beklaga det här med att ha födelsedag på julen - zip it! Jag har hört det förr! Hade jag kunnat påverka saken hade jag ju nog kakkat ut henne vid nån lämpligare tidpunkt)

Förlossningen gick fort och bra, en perfekt liten tjockis kom farande ut, men sen gick allting fel. Jag slutade inte blöda, jag var helt borta och en operationssal var redan bokad så att man skulle kunna förvissa sig om att ingeting hade blivit kvar där inne. Till sist slutade till all lycka flödet och jag slapp opereras, men vid det laget var mitt hemoglobin 77. Jag fattade inte alls hur svag jag var och tyckte det var lustigt att få åka rullstol från förlossningssalen till bäddavdelningen. Efter T:s förlossning hade jag ju skuttat (nåja, kanske inte riktigt) hur piggt som helst omkring i korridorerna.

Jag var riktigt,riktigt skranglig i flera veckor efteråt. Men ganska fort vände det ändå medan jag låg på BB. Och det berodde på att man pumpade in tre påsar blod i mig (och en påse hemo-hes, det tycker jag fortfarade är jättekomiskt). Blod som någon vänlig människa donerat.

Då bestämde jag mig också för att börja donera blod, varför inte just på julen, som en tradition. Förra julen missade jag detta, för då hade jag just tappat håret och gick på starka medicinkurer.

Men i år ska det ske, bara snuvan ger efter! Bokade just tid här. Och alopecia är inget hinder för blodgivning, det har jag också kollat upp. Pump it out bara!

Alla med! Hjälp någon skrangelpetter att komma på benen igen.

Nu har jag en målsättning med mitt föräldraskap!

Och det är att bli möjligast olika den här gubisen.

 (Bilden kommer från moderaterna.net)

Anders Rosenberg, svensk lokalpolitiker för moderaterna, men numera känd som "Karolinas pappa", curlingförälder supreme. Och ful fisk till på köpet.

Ikväll avgörs SVT:s dokusåppa Ung och bortskämd. Jag är en stor vän av skräp-tv och jag har faktiskt tyckt att serien är underhållande och rent av tankeväckande på sina ställen.

Tio curlingbarn flyttade in i ett hus och skulle klara sig själva. Ett enkelt upplägg, och SVT hade lyckats hitta lagom puckade deltagare som bredde ut sig och inför kamerorna gjorde sig möjligast blåsta. Ingen diskade, ingen bäddade, alla gnällde och var löjliga. Underhållande? Oh ja! Moraliskt? Äh, who cares.

Varje vecka fick ungarnas egna föräldrar se på bildmaterialet och rösta ut den som utvecklats minst, väsnats istället för att skura tuppen eller sminkat sig istället för att dammsuga. Det funkade i början, när det var många föräldrar och många barn. Men när deltagarantalet halverats sket det sig, och det beror nog på gubben ovan. Hans dotter hör definitivt till de mest hjälplösa, ändå är hon nu i final. Daddy dearest måste ha paktat , fuskat eller gjort något annat fuffens, för betydligt duktigare kläppar har tvingats lämna programmet medan lilla Karolina med det långa håret och den såssiaala komppetänsen hänger kvar.

Misslyckat av SVT att inte förutse bristerna i röstningssystemet. Lärde de sig ingenting av Robinson i tiderna? Vi har en pakt, Hildegard, Roxana, Buba och jag.

Hursomhaver, att skämma bort sin unge är en sak. Att fuska för att ge henne framgång är ännu värre. Han gör ju tjejen mera skada än nytta, för om hon nu faktiskt skulle gå och vinna kommer hon att bli en galjonsfigur för misslyckade tv-såpor och tom framgång. Pappa betalar, pappa städar, pappa fuskar, nu drar jag till Rivieran.

Och att inte kunna säga till sitt barn "Nämen du gör ju ingenting! Städa upp efter dig för sjutton! Du kan lacka naglarna efteråt." utan jama på om "Ja, men min tjej medför ju så mycket glädje i huset", hallå! Barn är blobbar med talanger och brister, som förälder måste man hjälpa dem hitta det ena och åtgärda det andra. Att blunda för bristerna är lika illa som att ignorera talangerna.

Jag är riktigt upprymd dock, det är länge sedan jag var engagerad i någon dokusåpa!

Daniel! Daniel! Daniel!

Fortfarande sjuk, uhuu

Jag är hemma i dag också och paradoxalt nog ganska stolt över det. Jag skulle säkert klara av att sitta i mitt arbetsrum på sjunde våningen i det pittoreska Böle och pillra med webb med en bautahög snorfanor vid min sida, men till vilken nytta? Förhoppningsvis är jag okej imorgon istället.

Jag förvärrade dessutom min snuva genom att hysteriskt skotta halva
gården igår - i onödan. Vår bil är på service eftersom vi (ja det var J men eftersom jag inte har körkort och han snällt skjutsar omkring på mig tar jag del i skulden, hence "vi") körde en liten krock häromveckan. Ingenting allvarligt, både vår bil och tanten tantens blev lite småbuckliga, men ingen skadade sig.

När jag och flickorna kom hem från dagis hade kommunens snöplog just plogat Murvägen - och lämnat en enorm snövall på uppfarten till vår tomt. Jag fick kämpa en god stund för att få barnvagnen över vallen, och sen slog det mig att bilen ju skulle fastna i vallen om jag inte skottade bort den. Så in med barnen, av med ytterkläder, på med Disneyfilm och ut i snödrivan med snor-Eva. När vallen var flyttad och jag stolt men utmattat beundrade mitt verk kommer J hem - spankulerade till fots! Bilen blev på verkstaden över natten eftersom någon del saknades, så han hade tagit bussen. Grejt.

För tidigt för en grogg. Får bli te istället.

Livsstilsblogginlägg

Näe hörni, nu håller min röst på att försvinna helt. Gudfadernstön är det bästa jag kan åstadkomma. Hur ska det riktit gå med jobbet? Har en hel del som borde fixas inför julen, men en radioredaktör utan röst är inte mycket att hänga i julgranen. Dessutom måste det vara en jävligt stor och stadig gran om jag ska kunna hänga i den. Ha. Jag forsätter att vara rolig i dag.

Men ja mår någorlunda okej i övrigt så jag har fixat julodis. Bara sådant som skulle hettas upp, vill ju inte bjuda på bacillkarameller.

Får jag lov att presentera, Eva supersega kola! Tror nog min kära far ska gilla dessa, dock får han boka en tandläkartid till mellandagarna för en och annan plomb kan nog slinka ner med dessa.

Jag försökte mig på det där Leilas Roadkillreceptet också men blev kanske inte riktigt så hänförd som jag hoppats. Men det var ganska roligt att stå och klippa ner dumle och marschmallows i en balja. Det tyckte min lovely assistant i Hello Kitty-pyjamas också.

Nu en varm dusch och en präktig grogg. Trött på att vara snuvig.

I dag är man en riktig sexbomb

Jomenvisst. Bildbevis nedan.

Bad hair day står det på mössan. Jag är lite vitsig och självironisk ibland, förstår ni. 

Vaknade med en hals som är ondskefullare är tomten i Rare Exports och ett huvud fyllt med ectoplasma. Inget jobb för mig i dag, jag sitter hemma och möglar. Har i alla fall slagit in några julklappar. De blev skitfula, i synnerhet barnens. Det är svårt att packa in fe-vingar, tårtor av trä och prickiga papperskorgar utan att nånting sticker ut.

Nu finnrexin och mera slöande. Lyckades äntligen igår lokalisera Alex Schulmans nya blogg. Hurra! Länk finns i spalten till höger.

Så här ska det gå till på julen, tycker jag

Dammit, nu kom jag på att jag skulle ha kunnat önska mig en Men behaving badly-box i julklapp. Det är så dags nu. jag har haft blackout hela månaden när folk har undrat...

Hahaha

Sitter på jobbet och passar på att röja upp lite i mina mappar på datorn. Hittar denna "lika som bär" som jag gjorde för gamla bloggen i något skede. Den ska jag inte radera utan recycla.

Vem skrämmer er mera? Han till höger eller han till vänster? Mest skrämmande av allt skulle det förstås vara att vakna upp mellan dem...

Godisfabrik

Någon kväll denna vecka ska jag ha godisfabrik, har jag tänkt! Bakade som sagt koksbollar igår men, ähum, de är redan slut. Ingen fara på taket dock, bara att fixa en sats till. Det tar tio minuter om man får bolla ostört.

Skulle vilja testa några nya recept också. Tv-kocken Leila Lindholm har ett recept som heter Rocky Road, och typ varenda svensk bloggare som äger en slickepott verkar ha testat receptet. Alla bedyrar att det blir himmelskt gott och då måste jag ju också testa. Är lite skeptisk, blir det inte för mycket med marchmallows, dumle och nötter? Inget less is more där inte.

Min pappa är allergisk för nästan allt som brukar ingå i julgodis (kokos, choklad, nötter) men gräddkola borde han klara av. Så det ska jag testa.

Och J vill ha tryfflar. Det ska han få också.

Undrar hur många liter grädde och hur många kilo smör jag ska köpa för att få till allt detta...

Helt grym julfiilis!

Så här mysigt har vi det här hemma just nu. Fast jag är lite besviken på att J köpte en gran i helt moderat storlek. Vi skulle ju ha rum för en i storleksklassen Rockefeller Plaza nuförtiden. Nåjo, jag överlever säkert.

Kokobollar har jag klottat ihop också. De blev sinnessjukt goda. 

S går omkring i tomteluva med lurvig kant och vägrar ta av den. Hon titulerar sig själv "Lilla söta tomten".Tror inte att någon har några motargument där.

Hovet bekräftar: Nä, det är bara gas

Apropo putande magar. Det här angår mig egentligen inte det minsta, men jag blir helt bananas i alla fall.

Vickan och Daniel gifte sig i somras. Och de är ju båda 30+ med råga på gubevars, ticktackticktack. Var dröjer tronföljaren, vahvah? Nu gick Victoria på nobelmiddag i vackert draperad klänning som hade lite extra tyg just över magen och då skjuter nyheten ut i världen: "Magen putar! Hon är gravid!"

Det finns ganska många kvinnor i världen som suttit och lipat på toalettgolvet när en oönskad mens satt igång för femtielfte gången. Som hoppfullt stirrar på clearbluestickan tills det börjar flimra i ögonen, men inget plus dyker upp för det. Som ovulerar, skäller ut karln för att han ska på julfest just den kväll han borde vara hemma o befrukta istället, tajmar, kissar i burk, kämpar och försöker få vardagen att löpa på som vanligt i alla fall. Det är gräsligt! Jag har varit där, men jag kom enkelt undan och fick mitt efterlängtade plus efter några månader. Jag minns i alla fall tydligt hur jobbigt det var. Ännu värre är det för dem som får sitt plus men så blir det ingen bebis i alla fall. Det händer också väldigt många.

Fast de flesta slipper i alla fall sådan här skit:

Skäms för helvete skvallerblaskor och spelbolag. Sen när och om det finns något att berätta får vi nog vara med och fjolla om namn (Birger eller Zlatan?) och för-/nackdelar med kejsarsnitt. Lämna Victoria och hennes mage i fred.

"Två har du redan och en tredje på väg!"

Nähepp. Den klänningen hänger vi längst in i skrubben, tror jag bestämt.

Dansande leverpastej

Just det, glömde bort att berätta om min spårvagnsfadäs tidigare i dag. Skulle ta mig in från Böle till Kronohagen i ilfart vid 15-tiden.Tyckte ju att 45 minuter skulle räcka för en dylik färd. Men icke. Det kom inga 23:or och inga 7:or. Jag väntade och väntade vid Böle station och blev allt mer irriterad. Till sist kom spårvagnen. Och det var inte vilken spåra som helst utan fucking kulturratikkan.

Kulturspåran är riktigt fin, med stolar på snedden, små bord och coola foton på väggarna. Men när man har superbrådis skulle man nästan hellre ta en vanlig nedpissad standardskuru. I kulturspårvagnen visas dessutom kotfilmer på små tv-skärmar, så medan vi sniglade fram genom Vallgård snurrade en animation med dansande mat nonstop på skärmarna. Mandariner som gör piruetter, en donut som vältrar sig i rödbetssallad, se där, en korv som tar en svängom med en saltgurka och så helt oväntat kolliderar med en bit leverpastej! Filmen var nån sorts konstupprop för att vi slänger bort så mycket mat, men jag blev bara surare och lite illamaående. Dessutom bytte taklamporna i spårvagnen färg hela tiden och framför mig satt en hänförd tant och ropade "Ååååh, vilken energigivande färg! Nämen känn så mycket styrka den ger". Javisst, jag kände också av en rosenrasanderöda kulörens effekt.

Usch vad tråkig och ogin jag är, egentligen tycke jag ju att det är skoj med projekt som dessa. Men inte när man har bråttom. Och det har jag alltid numera. Nåväl, jag lugnade ner mig och slapp illamående lagom till klockan 17 då vi käkade middag på en av mina favoritrestauranger. Benjam's i Tölö. De håller stilen och har gjort det i åtminstone 12 år. Maten är alltid lika smarrig, inredningen är alltid lika ryslig och restaurangen alltid smockfull. Och stora portioner! Härligt.

Kultiverade mamman och bildade barnet

 (Bild www.oppera.fi)

Godafton och hälsningar från Nationaloperan, där jag ikväll såg Nötknäpparen i sällskap med min hyperkulturella dotter T och mina någorlunda rumsrena föräldrar. Hon var duktig och ganska tyst under hela första akten, gillade snöflingorna och drack världsvant en trip i pausen.

Under andra akten blev det lite tradigt. En dagisunge ser ju folk som pomppar och skuttar dagatna i ända så hon orkar kanske inte hålla entusiasmen för hoppeskutt på någon högre nivå trots att den som far omkring på scenen är ett artistlån från marinskijbaletten.

"Mamma, är prinsessan en snöflinga?"
"Mamma, jag har klippt snöflingor på dagis."
"Mamma jag prutta men bara lite"
"Mamma, det här är nog ganska lång teater för mig"
viskade hon allt mer otåligt. Sen tog hon en powernap under Blommornas vals och orkade se finalen med ena ögat. Inte så illa för en fyraåring.

Själv lipade jag som en idiot under pas de deuxen på slutet. Jag är tydligen en sucker för män i trikåer.