Det är baksidan som räknas

Tsinn tsinn mimmit

2012-03-08T21:33:00.000+02:00

(Nån annan som inte lyckats förtränga MiljonääriJussi ännu?)

Nån salut ska det ju vara när det är kvinnodag och allt. Jag tycker att jag förtjänar en kvinnodagswhiskey. Som ni ser på bilden är den här kvinnans plats köket just nu, men det beror på att kvinnan byggt så många bokhyllor i arbetsrummet att skrivbordet inte rymdes in längre. Sånt händer.

Bom bom, Ryssland!

2012-03-08T20:45:00.000+02:00

Jag har inte riktigt hunnit börja engagera mig i årets Eurovision igen, men nu blev jag inspirerad tack vare de ljuviga babushkorna som tog segern i de ryska uttagningarna igår. Det här är helt absurt och fullständigt bedårande. Bombom bara.

Och extra glad blir jag för att kanonmommona besegrade detta äckliga, slemmiga, genomkalkylerade gäspbidrag. Hade inte klarat av Dima Bilan en gång till. t.A.T.u-Julia gör inte saken hemskt mycket bättre. Yök. Ryssland, you have chosen wisely. Som graalsnubben sa till Indiana Jones.

Gemensamma kylskåp - you gotta love em

2012-03-08T05:11:00.001+02:00

Nej det är inte min sallad. Inte min lapp heller. Men jag håller med lappskrivaren.

Ni missade väl inte Kuukausiliite?

2012-03-07T21:31:00.000+02:00

Ni får ursäkta denna pseudointellektuella inledning, men det är få saker som gör mig så ivrig som en riktigt välgjord radiodokumentär eller ett riktigt välskrivet reportage. Därför uppmanar jag alla som redan hunnit slänga månadens Kuukausiliite att göra som jag och fiska upp den ur pappersinsamlingen (hemma hos oss brukar den åka ut av bara farten eftersom jag inte hinner läsa den genast då den kommer).

Läs Anu Nousiainens reportage om det osynliga barnet! En somalisk liten tjej som ensam kom till Finland som tvååring, och hur hon sedan trissades runt i ett system med många välmenande människor och ännu flera vikarierande socialarbetare. Och i dag vet man inte var hon är. Ingen ville henne direkt illa, men ooops så bara försvann hon.

Jag grät som en fontän när jag läste artikeln i dag. Jag är något av ett blötdjur just nu, men det var en gripande story.

Istanböle

2012-03-07T19:31:00.000+02:00

Ajajaj, om en dryg vecka flyger jag och the last of the Vegahallåas iväg till Istanbul. Vår före detta chef, superhallåan Janne Granberg har en pensionärs-pad där och vi ska bo hos honom.

Jag vet ingenting om Istanbul! Det finns typ en blå moské, hemskt mycket folk och hemskt lite rödvin. Right? Vad får man inte missa i Istanböle (som vi så skojfriskt kallar staden)?

Tråkigt nog verkar I-bul och H-ki vara de svalaste städerna i Europa just nu. Typish.

Ett bra inlägg om LCHF!

2012-03-07T19:24:00.000+02:00

Råkade jag på via svenska bloggkommentatorerna. Läs här! Jag nickade instämmande genom hela texten.

Olämplig och ohyllad

2012-03-06T19:46:00.000+02:00

I dag träffade jag LCMDF och då slog det mig att jag hemskt gärna skulle vara 21, klä i vilket läppstift som helst, skapa innovativ fiilispop, bo i Berlin, vara cool och hyllad. Men det är ju svårt att fixa så där i en handvändning.

Så jag får väl nöja mig med att vara 31, ständigt fega bort läppstiftet, skapa morgonradio som folk rådissar ("en redaktör totalt olämplig för radio" var dagens omdöme), bo i Esbo, vara ocool och väldigt, väldigt sömnig.

Blir nog bra ändå.

Zombiemorgon

2012-03-05T20:36:00.000+02:00

Oj jessus. Jag sov i två timmar i natt. Jag lade mig vid tio och låg sedan där och tvinnade och grubblade på livets allvar, ynklades och panikerade. I ett skede fick jag dessutom en så märklig elohiiri att jag var på vippen att stiga upp och ringa en exorcist. Vid tvåtiden somnade jag äntligen och kvart över fyra ringde veckarklockan. Score.

Men på något märkvärdigt sätt lyckades jag ro i land morgonprogrammet ändå, inga tekniska tabbar i alla fall. Att jag sen inte kom på en smartare inledningsreplik när Kulturfondens nya direktör var gäst i programet än "Tjenare Leif, hur går det på nya jobbet?", det får jag väl liksom leva med.

Håll tummarna för att det går bättre i natt. Behöver min skönhetssömn. Har sett ut som Iron Maiden-Eddie i dag. Gamla tanter har slagit mig med handväskan och små barn rusat undan hysteriskt skrikande.

Nu ska jag krypa in i min sarkofag.

Det här har jag gjort i dag (förutom halkat)

2012-03-04T18:28:00.000+02:00

Hängt en i snöhög med bland annat dessa coola brudar.

Varit en sväng på loppis. Det blidde en kappa, en klänning och ett par skor. Alla verkade så gott som oanvända. 28 effro. Mycket bra.

Nu sitter jag och huttrar och hoppas att det inte är influensan som slutligen fick mig i alla fall.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

2012-03-04T18:19:00.000+02:00

När jag i dag raskt vandrade genom Gamlas på väg på eftermiddagskaffe hos min mor gjorde jag en intressant liten akrobatkonst. Jag har för mig att tricket till en början påminde lite om de dansande sotarna i Mary Poppins, ni vet när de skuttar högt upp i luften, slår i ihop klackarna i sidled och sen landar på fötterna igen. Jag bestämde mig för att sätta lite egen prägel på koreografin och landade på höften istället. Som extra bonus drämde jag armbågen i marken med eftertryck.

Nu är både höft och armbåge smakfullt ryssblå.

Vi är på party

2012-03-03T18:55:00.001+02:00

Papporna spelar band hero. Barnen är tveksamma.

Tv-angst igen

2012-03-02T19:29:00.002+02:00

Om några veckor ska jag vara i tv igen. Och inte nog med det, jag ska låtsas vara nån sorts programledare i fyra frigging program! Det är hemskt! I Min Morgon behöver man ju bara låta sig spacklas och sen sitta på en barstol och hoppas att Sonjas skönhet och proffsighet på något sätt återspeglas i ens egen förfärade nuna. Nu dimper jag ner ganska så långt ifrån min egen comfort zone.

Men ibland måste man kanske göra sånt som skrämmer vettet ut en. Jag har ju några veckor på mig att försöka klura ut hur Anne, Hannah, Sonja, Matilda och de andra pangbrudarna egentligen gör...

Min spretiga lilla vårfrisyr

2012-03-02T18:41:00.000+02:00

Lite märklig ser den kanske ut, men jag är så stolt, så stolt. Hur jag ska jag nånsin kunna vänja mig vid peruk igen om den dagen kommer att Kalufs 2.0 trillar av? Nå, funkar knappast att bröla i förebyggande syfte.

Apropo det, igår visade de ett jättebra barnprogram om alopecia på Barnkanalen! Kolla här! Underbart att de i Sverige till och med ordnar sommarläger för barn med alopecia. Så ska det vara!

I dag köpte jag en skinnjacka

2012-03-01T20:07:00.001+02:00

I äkta polyuretan, minsann. Många ishockeypuckar har alltså fått sätta livet till för att jag skulle få min jacka. Den var billig, bara 30 euro (halva priset) på Kampituspäivät, men fast den är av plast är den ganska mjuk och känns till och med ganska luftig.

Lite knepig ser den ju ut i kombination med mitt korta hår. Känner mig dels lite trucker, dels som en manlig statist från Grease. Oh well.

Ursäkta, men nu ska jag morra

2012-03-01T18:03:00.000+02:00

Och ni är fullständigt oskyldiga dessutom. Men jag måste ju avreagera mig nånstans.

Jag dricker aldrig alkohol på jobbet. Något enstaka skumpaglas har jag kanske smuttat på då nån kollega fyllt jämna år, men om jag ska vara i sändning är jag helnykter. Är mycket principfast på den här punkten.

I lördags arbetade jag som bekant på UMK i Ishallen. Det blev en lång dag, vi började klockan 12 och åkte hem vid 23.30. På eftermiddagen åt vi äcklig lunch för 9 euro i ishallens sunkiga cafeteria. Mellan generalrepetitionen och själva finalen kilade jag till Alepa och provianterade med lite läsk, bulla och hostpastiller eftersom vi inte ville äta samma lunch en gång till i cafeterian och popcornsstånden inte ännu hade öppnat. Det här borde jag inte ha gjort eftersom hela Ishallen är restaurangområde och det är förbjudet att ha med egen mat. Men det visste jag inte då. Ingen av dem jag jobbade med heller, tvärtom fick jag beställningar av flera kolleger.

Mitt i sändningen sitter jag och en dunderförkyd Johan och refererar med högt tempo och glatt humör. Då river nån upp dörren till vårt bås, tänder taklampan (som ljusteknikerna strängt hade bett oss ha släckt) och börjar gorma "Jag tänker ta bort era omat eväät nu! Klaga till XXX om det inte passar, detta är ett restaurangområde!!". Vi väste till människan att vi var hemskt ledsna över våra omat eväät, men att i var mitt i livesändningen och att hon inte helst kunde börja stöka i båset just då. Damen gormade lite till och försvann sedan. Vi kom ju av oss i referatet, svårt att få upp ångan igen när nån just har skällt ut en.

I dag gick följetången vidare. Det kom ett mail från ishallen "Teillä oli hieno tapahtuma Helsingin jäähallissa, mutta tällainen alkoholirikkomus teillä sattui. Teitä oli pyydetty poistamaan omat alkoholijuomat aitoista ja te ette olleet niitä poistaneet". Bifogat fanns också en lagtext och tonen var ganska hotfull. Uppenbarligen hade man hittat tomma vinflaskor i just det bås jag och Johan satt i! Och mailet hade skickats till alla möjliga som hade med UMK att göra.

Jag blev så arg att jag höll på att omvandlas till gas. Till all lycka är Johan mera diplomatisk än jag och redde raskt ut saken. Det visade sig att det inte alls var i vårt bås vinflaskorna fanns, utan nån helt annanstans. Så nu är saken utredd.

Misstag händer. Jag klåpade ju själv eftersom jag bröt mot "ingen egen mat"-policyn som jag inte kände till. Men en sak irriterar mig något oerhört. Nämligen att mailet med anklagelsen sannolikt gick ut till en massa människor på YLE, och rättelsen når knappast dem alla. Vilket nu innebär att mången kollega på finska sidan tror att de svenska UMK-kommentatorerna är festprissar som sitter och dricker vin på jobbet. Det finns säkert sådana som ägnar sig åt dylik verksamhet, men jag hör inte till dem.

Och det är förstås väldigt egocentriskt att sitta och gräma sig över vad någon främling eventuellt tror om mig och mit alkoholbruk, men det hjälps inte.

Grrr.

Dagens raraste bild

2012-02-29T21:06:00.000+02:00

"Pappa kör omkring i Chicago på en enhjuling!!!" hojtade mamma när hon ringde i dag. Det var inte riktigt sant. Han är på konferens och åker omkring på en segway. Som ju förvisso har två hjul.

Tycker han ser ut som ett proffs! Och som den gadget-freak min gode far är skulle det inte alls förvåna mig om han börjar göra gatorna i Kårböle osäkra med en dylik mackapär inom en snar framtid...

(Jag vill också åka segway i Chicago. Oo-rätt-viiist!)

Men hallå där Cosmo!

2012-02-29T14:49:00.001+02:00

Att omslagsflickorna inte får ha sin egen kropp visste vi sedan tidigare. Men nu får de inte ha sina egna fejs heller. Kolla nu på Katherine Heigl. Hennes ansikte tycks vara inphotoshoppat på ett helt för litet huvud. Om jag lockades att köpa blaskan? Hell no.

Billy och Billy och jag

2012-02-28T21:05:00.000+02:00

Puuuh, har varken kunnat tänka eller blogga de senaste dagarna. Igår var jag kompledig och tillbringade dagen med Billy och Billy. Billy Chrystal drog dålig läppä på Oscarsgalan (som jag bandat och lät snurra på i bakgrunden), Billy Hylla blev hopmonterad. Åtta hyllor med förhöjningsdel monterade jag med mina små svettiga händer. Det var ganska kämpigt.

I dag har jag knogat på med att få upp böckerna igen, och eftersom jag försökte vara lite taktisk placerade jag varje bok med eftertanke. Det innebär att Dostojevskij och Bourdieu är uppe vid taklisten och Marian Keyes och Janet Evanovich är i midjehöjd.

Nationalencyklopedin, suck. Var en dyr och fin gåva i tiderna, inte kunde ju pappas morbror Nils-Oskar ana att det skulle finnas nånting som heter Wikipedia år 2012. Nej, uppslagsverk skulle vara tunga, dyra och förgyllda. Och jag täcks bara inte göra min av med luntorna.

En hörnhylla! Kela så fancy!

Okej mamma, du får hämta Topelius. Han ryms, som du ser.

Här har jag ordnat en liten nördhylla för J. Lego-Darth vaktar.

Behold, Lottaböckerna! Äntligen har de fått en värdig plats i mitt hem!

I kön till lekrummet

2012-02-26T15:49:00.001+02:00

T och S ville hänga i Ikeas lekrum medan J och jag shoppade Billyhyllor. När man checkar in sina knäbitare i lekrummet får hela familjen en nummerstämpel på handen. Så att man inte får med sig fel unge när man kommer ångande med femton blå plastkassar och ett meterlångt kvitto.

Vi andra lät oss påstämplas utan knorr men S vägrade och slingrade sig undan. Till sist lyckades damen med stämpeln ändå trycka dit en siffra och ganska raskt blev S glad igen och dök ner i bakteriehavet, ursäkta bollhavet.

På hemvägen frågade J "Varför ville du inte ha en stämpel på handen, S?"

"Jag ville ha templen på rumpan!" svarade S truligt.

Pernilla och Billy

2012-02-26T15:41:00.000+02:00

Oh gudars skymning så glad jag blev igår när Pernilla vann UMK! Det hade jag inte väntat mig, fast jag ju hejade på henne. Pernilla är superbegåvad, ödmjuk och vänlig och jag är helt säker på att hon kommer att charma hela Europa bara genom att vara sig själv. Lite som en viss Paradise Oskar för ett år sen.

Nu har vi burit in 360 kg Billy-hylla i tamburen. Nästa steg är väl att montera ihop alla åtta hyllor. Men först lite kaffe. Och memma. Nu inleder vi memmasäsongen, okej?

Jag inbillar mig att jag är trendig

2012-02-25T10:48:00.001+02:00

Köpte byxor med jättehög midja och en blaffig guldfärgad dragkedja på rumpan igår. Inte är det väl hemskt 2010? De är bekväma och håller magkorvarna på plats. Överväger att skaffa några par till i olika färger eftersom det är ovanligt att jag hittar byxor som sitter på min blobbiga lekamen . Finns på Vero Moda.

Nu till ishallen igen. Så glad att Pernilla Karlsson är i final, fick gåshud när hon övade igår, så himla vackert. De har fixat ett snyggt nummer, min forna klasskamrat Anne Pihlström kör otroligt häftig modern dans medan Pernilla sjunger. Det vill ni inte missa. Tv2 kl 21.00.

Taggad och glittrig

2012-02-24T18:51:00.001+02:00

Oj vilken rolig dag jag har haft! Har följt med UMK-repetitionerna hela dagen och showen överträffade alla mina förväntningar med råga på! Snygg grafik, snärtiga pausnummer, riktigt festliga inserter osv.

Jag förstår att många har varit skeptiska gällande det nya formatet men finländsk eurovision tar nog ett jättekliv framåt imorgon klockan 21. Man får tycka vad man vill om låtarna men i alla fall känns det som om vi befinner oss på 2010-talet.

Vetni jag tycker jag är duktig som törs vara med i direktsänd tv fast jag är lite halvskallig och ynklig just nu (syftar på Min Morgon då, i UMK kan jag vara hur skallig som helst för där syns jag inte). Så duktig att jag förtjänade en silvertröja på hemvägen, faktiskt. Näin on.

UMK (Ugriska MusikKlubben)

2012-02-24T09:23:00.001+02:00

Godmorgon! Inledde dagen hos Min Morgon. Svårt att säga hur det gick, om jag törs ska jag kolla Arenaklippet senare i dag.

Nu sitter jag och en mycket snuvig Pöll och laddar upp för morgondagens final som vi ska referera i flerljud. Om en stund ska vi åka till Ishallen och spana in repetitionerna. Det går rykten om ballerinor som hänger i taket, Frontside Ollie, beatboxing och gratis mat! Tjoho! Är så taggad att jag inte ens är trött i dag! Skönt med omväxlande arbetsuppgifter.

Gåtstunden med T Frantz fortsätter

2012-02-23T20:30:00.000+02:00

- Pappa! Vet du vad?
- Nå?
- Vicken klocka visar mer rätt? Den som går fem minuter före eller den som har stannat?
- Jaa-a. Nog måste det ju vara den som går fem minuter före.
- Feeeeel! Den som har stannat!
- Jasså! Varför det då?
- Ingen aning.

En knepig liten teolog

2012-02-23T18:12:00.000+02:00

- Mamma. Mammaaaa. Mammaaaaaaaa!!!
- Mmm?
- Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
- Klockan?
- Nä! Hihihi.
- Farfar som har fastnat med hängslena i gungstolen?
- Näääää! Tsihii.
- Ja, då vet inte jag.
- Det är en stjärna som är Gud som går på himlen i evigheters evighet! Hihi! Knepigt va?
- Jo.

När man är krasslig är det viktigt att äta hälsosamt

2012-02-23T11:30:00.002+02:00

(Ni kanske undrar varför jag är ute och svansar med ett sjukt barn? Jo, vi var en sväng till läkarstationen för att kolla lungor, öron, etc eftersom sjuklingen lät som ett helt sågverk imorse, men läkaren hittade ingenting dramatiskt. Och så tyckte vi att vi kunde fira den nya svenska prinsessan med en hamburgare på hemvägen.)

Jag vabbar med Prins Daniel

2012-02-23T07:42:00.000+02:00

T är kraxig och lite febrig i dag så det blidde vab-dag för mig. Men nu sitter vi här och väntar på att prins Daniel ska ha presskonferens. Jättemysigt! Hoppas allt gått bra! För Vickan och Daniel är ju mina personliga bekanta, ojoj så tajta vi är. Nå nä. Men man kan väl få vara upprymd i alla fall?

En mentor?

2012-02-22T21:47:00.000+02:00

Det här har jag gjort i dag:

- blivit rörd av alla vänliga kommentarer till inlägget nedanför. Tack snälla människor för omtanken!
- skrattat åt Basse
- skrattat åt Softy. Håller faktiskt på med det fortfarande.
- fotograferats för en bildserie om skönhet och skavanker! Blev väldigt förtjust i Catrins tanke bakom det hela och ser fram emot att få se hela slutresutatet.

- slutligen har jag funderat en hel del på det här med mentorer. Har du som läser detta en mentor? Typ en äldre kollega som ställer upp som bollplank och guru när man kört fast på jobbet och börjar tvivla på sig själv? Jag tänker mig också att hen nickar fundersamt, rynkar pannan och drar lärorika anekdoter från forna dar. Kom fram till att en mentor är precis vad jag behöver just nu. Ska försöka haffa en imorgon.

Nu ska jag krypa till sängs med Mr Darcy och Mr Frantz. Den ena är tyvärr bara i bokform, men det får duga.

Varför kommer en vägg åkande i min riktning?

2012-02-21T14:13:00.001+02:00

Kära vänner, jag kommer att vara lite tystare här på bloggen den närmaste tiden. Orsaken är att jag känner att jag är fem före att bli riktigt utsliten. Och då är det ju alltid enklast att skära ner på det roliga, som bloggande och socialt umgänge.

Men jag ska nog inte gå i ide helt och hållet, bara försöka varva ner lite i nån vecka och hoppas att det hjälper. Är alltså inte utbränd ännu, och har inga planer på att bli det heller.

Puss, kram, petting.

Söndagsmorgon med Molly

2012-02-19T11:29:00.001+02:00

Vi blev så tagna av Molly Sanden (kameltån till trots) i melodifestivalen att vi fortsätter förmiddagen med Trassel (där Molly ju är Rapunzels svenska röst). Men den är lite scary i början.

Kolhydratlördag

2012-02-18T19:46:00.000+02:00

Buuurp. Hälsningar från bloggbrunchen på Moko! Vi diskuterade bland annat följande:

- Bourdieu
- Elsa Beskow
- Hemulens dammsugare
- Fönstertvätt
- Företagsledares löner
- Margot Wallström
- Analtappar

That about sums it up. Medan diskussionerna pågick proppade jag i mig bröd och kakbitar. Har inte ätit så mycket kolhydrater på fem år, tror jag. Men det var det värt.

Stort tack för det ypperliga sällskapet, alla ni som var med! Tycker bloggbrunch med fördel kunde bli nånting återkommande, kanske varannan månad eller så? Visst? Jo!

Blue Bunny och bloggbrunch

2012-02-17T19:02:00.000+02:00

Puuh, det var en kämpig vecka. Vi har suttit rätt mycket och filat på de personlighetsdrag vi ska lyfta fram i våra sändningar när vi nylanserar Godmorgon Huvudstadsregionen med nytt namn (hemligt, hemligt) och ny skedpnad i april. Vi funderade och diskuterade. Sen kom vi fram till att jag skulle vara den självsäkra lustigkurren, Nina den förnuftiga flickan och Kati den obligatoriska Österbottningen. Så insåg vi att vi uppfunnit Succémorgon på nytt och fick börja från början. Men nu börjar det arta sig.

Veckans avrundades med en jättelik blå kanin. Burleskartisten Scotty the Blue Bunny är i stan pga Helsinki Burlesque Festival. Så här ser han ut på scenen.

Vi var nog ganska besvikna när han vandrade in i helt vanliga kläder, men så andades vi in hans rosenrakvatten, kallades sweetie, babe och honey och fick en massa kramar. Och den raunchygaste intervjun i Radio Vega sedan pensionärer fick dra fräckisar i Nyländsk förmiddag.

Imorgon blir det bloggbrunch som den driftiga Jennifer tagit initiativet till! Ska bli fasligt skoj!

Nu bastu och sen ska jag knockouta mig själv med rödvin. Behövs inte speciellt mycket rödvin för den manövern efter alla morgonturer, men några glas ska jag väl hinna med innan Nukkumatti skuttar fram med sin scaryga goatee.

Driftkuckugränsen

2012-02-16T20:35:00.001+02:00

Ni som känner mig eller brukar läsa bloggen vet säkert att jag gärna bjussar på mig själv. Jag skrattar bort min skallighet, mina njurproblem, mina brister som förälder, mina utseendemässiga hang-ups etc. Det känns bra att skratta åt sånt, tror inte det är nyttigt att ta sig själv på allt för stort allvar.

Och jag inbjuder också gärna andra att skratta åt mig. Hahaha, Onkel Fester minsann, var tar du allt ifrån roliga du?

Men min lustigkurre-generositet har vissa gränser. Det kommer en punkt då skrattet fastnar i halsen och jag blir sårad istället. J gör övertramp mest hela tiden.Vi har ju skrattat åt min alopecia ända sedan jag drabbades, det var vårt sätt att ta oss igenom krisen. Jag tyckte ju jag såg ju ut som en penis i början, det kunde man skratta eller gråta åt och det kändes trevligare att skratta. Men ganska ofta tajmar han sina lustigheter lite fel eller går en aning för långt. När han för femte gången tjoade om att jag skulle fixa en riktigt klibbig comb-over över flinten blev jag förbannad på honom. Däremot tyckte jag det var skitroligt när han föreslog att jag skulle köpa ett teatersmink-ärr och klistra det på min skalliga fläck och gå omkring och förklara att jag är lobotomerad. Ni märker, gränsen mellan kul och stötande är hårfin (pun intended) i mitt fall.

Mina vänner hamnar i samma situation då och då. Jag kan sitta och skoja om min bald patch över ett ölstop, alla skrattar med och tycker jag är hyvens som tar det hela så bra. Men när de sen börjar överträffa varandra med lustiga förslag om fascinators på sugkopp och minitupéer, då blir jag trött, stött och slutar skratta. Och så blir det dålig fiilis.

Men jag är i alla fall inte långsint. Jag surar några sekunder och blir sedan glad igen. Vet ju så väl att ingen av mina nära och kära någonsin skulle mena illa. De har tvärtom utgjort en fantastisk stödtrupp i svåra stunder. Hellre blir jag lite förolämpad i förbifarten då och då än ser att mina bekymmer är en rosa elefant som alla tassar omkring. Jag gör ju garanterat likadana övertramp själv då och då, och jag hoppas att jag också blir förlåten efter någon sekunds butterhet.

I ett Sex and the City-avsnitt togs det här upp så träffande. Att vi alla kan behöva dra en lite comedy routine när livet är tungt, det kan gälla singelskap, ofrivillig barnlöshet, misslyckade bantningsprojekt eller vad som helst. Och de andra ska skratta med, för det är det bästa sättet att stötta.

Kändisseminarium igen

2012-02-16T09:45:00.001+02:00

Här kommer alla stjärnorna på en och samma gång.

Jag har ett lyxproblem

2012-02-16T09:31:00.001+02:00

Kollade i förbifarten mitt semestersaldo på jobbet och höll på att dratta av min skrangliga skrivbordsstol när det visade dig att jag har 22 dagar i spar! Dvs utöver min egentliga sommarsemester. Hur i friden kan jag ha lyckats med detta? Har ju nog semestrat de senaste åren men tydligen aldrig tillräckligt länge.

Men vad ska jag göra med all semester? Har inga pengar så jag kan inte boka in flera resor. Och om jag ska vara ledig bör ju barnen också vara lediga, annars får man ju på nosen och anlitas som case i alla radioinslag där det behövs en hemsk mamma. Men jag är usel på att hitta på vinteraktiviteter med barnen, hellre skulle jag då vänta tills man kan inleda utfärds- och picknicksäsongen.

Kanske jag skulle ta ledigt själv och städa hela huset i en vecka? En damp jag ner i kvinnofällan nu, tjoff?

Nåjo. Det löser sig säkert. Lyxproblem som sagt var.

Jag vågade!

2012-02-15T20:12:00.001+02:00

Första dagen på jobbet och en sväng på krogen utan peruk härmed avklarad. Gick bra och fick många snälla kommentarer. Men lite weird kändes det. Som att gå omkring med röven bar och alla ba "Ååh vad du är gorgeous, bar reve klär dig!"

Snygga redaktionen

2012-02-15T09:48:00.001+02:00

Photoshoot för nya morgonprogrammet. Bestämde mig i sista minuten för att skippa peruken. Kändes okej. (Den här bilden är inte officiell, de kommer senare)

Bussflickorna diskuterar Madonna

2012-02-15T07:57:00.001+02:00

Hurra, fick igen tillfälle att tjuvlyssna på de världsvana 11-åringarna på morgonbussen (de som vägrar hjälm när de skrinnar). I dag pratade de om Madonna.

- Min morbror sa att det är helt dumt för hon sjunger inga gamla låtar utan bara såndäna nya som man int vet.

- Jå men för oss e de ju bättre om hon sjunger nya sånger än nå som hon sjöng på sextitalet.

På riktigt, de här tjejerna borde få en podcast, de är mycket roligare än Filip och Fredrik!

Skryt

2012-02-14T20:37:00.000+02:00

När en bloggare har sparsamt med egna tankar att komma med är det alltid behändigt om bloggaren har ett putslustigt barn att skryta med. Jag tänkte göra tvärtom i dag och skryta med mina föräldrar istället. Här kan ni läsa en mycket tydlig och trevlig artikel som min kloka folkloristmamma har skrivit angående Alla hjärtans dag versus Vändagen.

Och så skrev min pappa dagens finaste blogginlägg om lycka. Han är också mycket klok. Börjar misstänka att jag är en bortbyting.

Men för all del, en liten anekdot om T ska jag också klämma in här. Vi väntade på en försenad buss i snöyran i dag och plötsligt utbrister T:
- Sabla buss!
- Nämen T! sa jag strängt, så får barn inte säga! Om du blir arg får du säga "Fy bubblan".*
Tystnad och snöyra. Så säger T:
- Sabla bubbla.

*) i kategorin föräldrasituationer då man själv hör att man låter så lame att man vill daska sig i pannan riktigt hårt.

Rosa glitter

2012-02-14T20:03:00.002+02:00

(Oklart varför fotomodellen är så bister)

Verkar vara mycket ocreddigt att fira alla hjärtans dag, men det struntar jag i. Snöstorm, mörker och fanskap, då behövs faktiskt lite rosa glitter och apballonger. Och glass med strössel.

Saker jag gjort på sistone

2012-02-14T16:03:00.001+02:00

- Förolämpat en rörmokare
- Bokat en snorbillig resa till Berlin i maj
- Köpt en burk Osis

Ett rivjärn med sjuka revben

2012-02-13T17:22:00.000+02:00

Jag försvann lite från bloggen här, märkte ni? Kanske ni tänkte att jag har nånting spännande på gång? Att jag hakat på en sista minuten till en exotisk destination? Svaret är : nej. Och för att ytterligare späda på (sånt gör jag som bekant ibland) lägger jag till ett hest martyrskratt. Här: ha ha ha.

Nej, jag lorvar omkring här hemma med fasligt sjuk bröstkorg. Det satte igång en natt när jag hostade riktigt våldsamt och det har inte blivit bättre på 1,5 vecka. Uppeggad av kolleger som berättade om sönderhostade revben och annat rysligt gick jag i dag till läkaren. Ingen hit.

Doktorn klämde så hårt på min börstkorg att jag tjöt i högan sky (och jag har hög smärttröskel, jag ber att få påpeka att jag har fött en 4,6 kilos bebis utan epidural). "Ja ha ja, det där ömmar visst" sa han glatt och klämde lite till. Sen dillade han på om lunginflammationer, provbitar, burana och mobilat allt i en soppa innan han skickade mig på röntgen.

Sköterskan bad mig klä av allt på övrekroppen och klämma upp mina behag mot en iskall metallplatta. När jag stod där och huttrade började hon fundera på vad en gul remiss från Rundradion kan tänkas innebära. Och så knattrade hon lugnt på datorn, ringde några samtal och trallade på medan jag stod där halvnaken och butter och väntade på bättre tider.

Till sist tog hon några bilder men fortsatte att vara mycket mera intresserad av vem som skulle betala besöket och när än av mig, patienten.

"Resultaten blir klara i dag så jag ringer dig i övermorgon" sa läkaren muntert när jag gick. Logiskt och bra det också.

Ja ja, jag marrar. De var säkert helt proffsiga, men jag är PMS-ig och har ont. Vill ha en diagnos och kuckelimuckmedicin nu.

Imorgon ska jag göra nånting pirrigt

2012-02-10T17:34:00.000+02:00

Tänkte gå ut barhuvud! Eller nä, man är ju prillig om man går ut utan huvudbonad i den här kylan, men jag tänkte alltså ta en sväng i matbutiken utan peruk! Ingen duk eller mössa heller! Har inte rört mig ute bland folk au naturel på 2.5 år. Det ni. Men nu är det dags.

Jag skulle gladeligen skippa peruken annars också nu om det inte var för en kal fläck som vägrar växa igen. Men nu går det redan nästan att kamma över den. Sedan ska jag boka frissa och få lite mera form på burret.

Strutsåldern

2012-02-10T16:45:00.001+02:00

Ibland tar det 30 minuter att få ytterkläderna på en förbannad treåring. Då känner man sig lyckad som förälder.

Om klädstorlekar

2012-02-09T19:31:00.000+02:00

Louise som skriver bloggen Big-Ass Fashion avreagerade sig igår gällande klädstorlekar. Hon har också tidigare kritiserat bl.a. H&M som hänvisar samtliga XL-kunder till webben. Butikerna tar alltså inte in storleken XL fast det tillverkas dylika. Sen finns ju tjockisavdelningen, men det är en annan sak. Nu ska tydligen Lindex börja med samma princip, XL-kunder får webbshoppa. Hur månne man resonerar här? Att de feta ändå ser för jävliga ut så de behöver inte prova plagget på förhand?

Jag köper nästan alltid kläder i storlek XL. Det är helt enkelt den storleken som sitter bäst på mig. Lite mystiskt känns det ju, för jag uppfattar mig själv som relativt normalviktig. Mer stor än liten, jodå, men XL? Och om jag är XL, vad är då de många stiliga kvinnorna i min omgivning som är större än jag men inte på långa vägar tjocka?

Och visst är det underligt att H&M till sitt försvar hävdar att de tar in plagg i butikerna på basis av efterfrågan. Hur förklarar de då att det alltid finns kvar 20 plagg i storlek XS och S, någon enstaka M med deodorantstreck och inte en enda L?

Heder åt Gina Tricot och Indiska, där finns hela sortimentet i varierande storlekar.

Dorka-föräldrarna

2012-02-09T19:10:00.000+02:00

Aftonfrid hos familjen Frantz. Far spelar Dante's Inferno på PS3 och grymtar belåtet när Dante besegrar Serverus med liemannens lie. Mor sitter och kollar dumma klipp på youtube och kluckar förtjust åt pratande hundar och spyende bebisar.

I något skede börjar vi undra vart barnen tagit vägen. Det visar sig att de sitter i ett halvdunkelt rum och lyssnar på Mozart med allvarsamma miner.

Morgon på Drumsö

2012-02-09T08:44:00.001+02:00

Ah, sovmorgon! Steg upp först 6.30, skönt. I dag ska vi ägna oss åt programutveckling hela dagen. Målet är att skapa ett koncept som alla urbana 30+are vill höra på morgonen. Jag har massvis med vilda idéer!

Vi håller till på Blue Peter. Inte samma sak som Blue Oyster. Såg en onepiece-outlet och en tax med röda skor på vägen. Drumsö är ett märkvärdigt ställe.

Tänd en lampa då, för faan

2012-02-08T17:37:00.001+02:00

Den bloggkommentar som får mig att bli alldeles matt av irritation är för tillfället "Man blir ju mörkrädd". Bloggläsare och debattörer blir mörkrädda av allt möjligt: LCHF, dagisbarn, träningstips, sömnskolor, you name it. Mörkrädd, mörkrädd, mörkrädd.

Nästan lika knasiga är "Klockrent" och "Du är grym", men de är i alla fall vänligt menade.

På begravning ikväll, tjoho

2012-02-08T17:16:00.001+02:00

Vad flinar du då för din apa, undrar ni strängt. Jo, för det är Den finlandssvenska radiohallåan som begravs, och det är bara vemodigt, inte jättesorgligt. Och så tror jag att jag får dricka vin och skvattra med Finsalongen ikväll, bara det får mig att smila som The Chesire Cat. Jajamen.

Hrmpf

2012-02-07T20:37:00.000+02:00

Klädde på S pyjamasen för några timmar sedan, satt lite framåtlutad och hade kanske lite djupare t-skjortsurringning än jag vanligtvis brukar ha. S plirade ner i mitt dekolletage som nån annan Arajärvi och utbrast "Titta!".
- Vad då? undrade jag skojfriskt.
- En stooor snippa!

Hm. Inte för att mina behag nu har varit i yppigaste laget efter dubbla helamningar, men att de mera ser ut som blygdläppar än boobs, det var nånting nytt...

Hjälp en vax-virgin!

2012-02-06T20:41:00.000+02:00

Okej, nu behöver jag vägledning igen. Som jag berättat håller mitt hår på att växa och snart är tiden inne för mig att bege mig ut i världen med den egna kalufsen på display.

Problem 1 är bara att jag aldrig har haft kort hår, så jag har noll koll på den typens stylingprodukter. Problem 2 (som egentligen är illa kamouflerat skryt) är att mitt hår är kraftigt och tjockt och växer precis rakt uppåt. Och jag klär inte riktigt i punkfrilla, har övervägt saken noga i några dagar nu. Testade en mohikanvariant också men såg mest ut som en flaskborste.

Jag skulle alltså vilja gå raka vägen från Sid Vicious till Michelle Williams utan att det blir André Wickström eller Prins Daniel på vägen. Hänger ni med? Kan ni rekommendera nånting?

Thorstens hand och Penttis blick

2012-02-06T19:31:00.000+02:00

Finland och Sverige har varsigt gubbslem att debattera för tillfället. I Sverige var det ruskiga Thorsten Flinck som lade handen på Gina Dirawis rumpett i direktsändning i Melodifestivalen i lördags. Det var onödigt och lite äckligt (visste inte om jag skulle ha mera obehag för hans gula tänder eller bara fossingar) men jag tror också det var ett mycket misslyckat infall av en person som inte alls befann sig i sin egen comfort zone. Tycker inte Thorsten för all framtid behöver stämplas som snuskgubbe enbart på basis av detta, han verkade obekväm och förvirrad både före och efter incidenten.

Men jag bara älskar klippet där Arajärvi tittar ner i urringningen på Prinsessan Mary! Och ännu mera när hon vänder sig om och han försöker se så oskyldig ut! Priceless!

Och Mary som inser att "Jävlar, jag visste det! Jag borde ha tagit klänningen med mindre dekolletage! Nu sitter jag här och är praktiskt taget nakupelle, gaaah!" Tror de flesta damer upplevt den känslan nån gång, när man går ut anser man sig vara elegant, men mitt i allt känner man sig bara exponerad.

Klandrar inte Pentti, om jag satt bredvid den undersköna Mary skulle jag antagligen också glo. Kanske inte enbart på hennes brystparti, men säkert på det också.

Lite piggare

2012-02-06T18:59:00.000+02:00

Nåja. Efter en dagslur och en äckligt hurtig promenad till dagis i det vidrigt tjusiga vintervädret börjar jag vara mera kvinna än plattmask igen. Dessutom hade en god fe skottat vår gård när jag kom hem! Misstänker att det är en ganska stadig god fe med skäggstubb och snöslunga, men inte desto mindre en god fe! Så glad jag blev!

Imorgon har i dessutom finbesök i morgonprogrammet, kl 7.40 kommer Peppe och 8.40 vår nya direktör Marit af Björkesten. Om någon känner till Marit och har tips på hur vi kan ställa oss in hos henne genast från början mottades dylika med tacksamhet.* Vi var inne på cigarrer och whiskey när hon nu blir direktör och allt, men hon kanske föredrar piptobak och raki?

*)Peppe kan jag hantera, man säger bara att hon är roligare än Magnus. Om hon är riktigt svårflörtad konverterar man hastigt till vegetarianism.

Herrejämmer

2012-02-06T13:54:00.001+02:00

Jag är så trött, så trött. Varför i all sin dar tackade jag ja till nånting så omänskligt som morgonradio? Jag min stackars krake, så dumt.

Hon är sen finer, Sarah Dawn Finer

2012-02-05T11:41:00.000+02:00

Hurra för en XL-kvinna som vågar kliva upp på scenen i nånting supertight och glittrigt, inte i något "smickrande" tält som döljer både tillgångar och utputningar. Jag tycker hon är fabulös. Mera kurvor på tv, tack!

(bilden lånade jag här)

Vad jag har för mig ikväll

2012-02-04T18:59:00.001+02:00

Skumpatasting och knytkalas! Det är sjätte året och deltagarna blir bara vildare gällande maten. Första året drack vi Elysee och åt chips.

Flickkväll!

2012-02-03T17:45:00.001+02:00

J är på nån sorts jobbgalej denna fredag, så det blir flickkväll här hemma. Vi ska äta makaronilåda, bada bastu, poppa mikropopcorn och titta på Häxan Surtant. T har för säkerhets skull gjort namnskyltar åt oss, ifall vi skulle glömma bort varandras namn. Mycket klyftigt, lite som på konferens. Fast jag vet inte riktigt hur vi ska fästa dem i bastun.

Runebergsgåtan

2012-02-03T07:48:00.001+02:00

Jonas från Borgå och Kati från Jeppis hämtade runebergstårtor till jobbet. Gissa vem som hämtade vilka...

Nämen Clara då!

2012-02-02T21:04:00.000+02:00

Först förvirringen, förskräckelsen och nyfikenheten när man i högerspalten ser att Underbara Clara har skrivit ett inlägg med rubriken "Världens fetaste spak i baken".

Sedan lättnaden och besvikelsen när man inser att man läst fel.

I dag skulle jag önska mig...

2012-02-02T15:56:00.000+02:00

En pipeline mellan dagis och hemmet! Tanterna skulle bädda ner barnen i en kapsel, dra i en spak och några sekunder senare skull kapseln susa ut i andra ändan av röret, exempelvis i vårt grovkök. Lite som Batman. Eller receptbelagna mediciner på apoteket. Swisch.

Ska ta upp saken med kommunen. Efter att jag hämtat barnen med buss i -20 grader.

Déjà blogg

2012-02-02T14:38:00.001+02:00

Tänkte att det skulle vara på sin plats att skriva vad jag tycker om den underliga konstruerade konflikten mellan hemmamammor och jobbmammor. Men så slog det mig att jag redan skrev det inlägget i somras. Så det får bli en favorit i repris.

Nominerar mig själv till Förkastligaste förälder 2012

2012-02-01T21:25:00.000+02:00

Det finns gott om duktiga mödrar som bloggar. Det är glädjande! Det måste ju vara en lycklig generation som växer upp just nu, med pålästa mammor som vet att barn mår bäst av att vårdas i hemmet (fädrarna kanske vet det också men de bloggar sällan om ämnet). Att egentid är ett modebegrepp och att den som en gång valt/haft turen att bli förälder är skyldig att vara med sitt barn så mycket som möjligt.

Eftersom diskussionerna kring Anna Wahlgren, Birgitta Ohlsson och Britney Spears dämpats en aning träder jag härmed fram som en ny target. Jag är en usel förälder! Nästan lika ryslig som min man! Låt mig motivera varför:

- Båda våra barn började på dagis när de var under 1,5 år gamla. Jag vet vad ni tänker. "Jag mår illa vid tanken på små ettåringar på dagis" är ett återkommande citat när detta diskuteras. Småbarn ska vårdas hemma. Jo. Men J och jag var rätt unga när vi blev föräldrar, vi levde och bodde förmånligt men efter studietiden hade vi absolut inga besparingar. En lön och en vårdpeng räckte ingenvart i Helsingfors. Det blev dagis. Och det gick bra.

- Jag hatar lekparker. Världens vidrigaste ställen. Försökte mig på några mammacaféer också men det var ingenting för mig. Kanske jag bara hade otur.

- Mina barn ser ofta på tv. Och spelar dataspel ibland. Behöver jag ens säga nånting mer? Hemskt va?

- Jag är dålig på att leka. Jag försöker då och då, men jag är tråkig. Jag är mycket bättre på att läsa böcker och lägga pussel, men det kanske inte räcker till för att rädda situationen?

- Nu kommer en biggie: Jag ligger hemma och sover medan barnen är på dagis! Gnugga er i ögonen, javisst ni läste rätt! Att jag täcks! De här dagarna stiger jag förvisso upp kl 04 och kommer hem igen cirka halv tre. Då hinner jag precis med en 45 minuters lur innan jag går till dagis. Men givetvis skulle en duktig mamma hämta barnen genast efter jobbet och njuta av kvalitetstiden med dem under eftermiddaen. Och lägga sig klockan 20. Och somna på fläcken, inte att förglömma. Tyvärr är det omöjligt för mig att somna före 21.30, jag har testat. Därav gör jag det otänkbara och unnar mig en ego-lur efter jobbet.

- En biggie till: Mina barn är långa dagar på dagis. Nio timmar, minst. Ibland mera. Det här beror på att både J och jag har uppemot 1 timmes arbetsresa båda vägarna och 8 timmar långa arbetsdagar. Räkna själva.

- Men hörni, jag har sparat det värsta till sist: T var på dagis när jag var hemma med S! Jag vet, det är förfärligt! Hon trivdes så himla bra med tanterna, kompisarna, dagisrutinerna så vi tänkte att det kanske inte var så farligt att hon fick hålla fast vid det vardag hon verkade vara så nöjd med fast familjen utökats med ett argt litet skrynkelfejs.

Hur lever jag med mig själv? Varför har jag skaffat barn om jag inte vill umgås med dem?

Jag vet inte riktigt. Men jag vet några andra grejer.

Vi upplever återseendets glädje varje dag. Det är så himla kul att ses varje dag på dagisgården, vi tjoar och kramas en stund alla tre. Jag försöker snappa upp nånting av flickornas babbel då båda vill berättade om dagen som gått samtidigt.

Mina barn har lärt mig att det vanliga är det bästa som finns. Jag lever för våra vanliga kvällar. Vi åker hem från dagis med buss vid 17-snåret och gör roliga miner i Stensvikstunneln. Varje dag. Vi nojsar om maten, de vill absolut hjälpa till och jag försöker dela ut lagom utmanande uppgifter. Varje dag. Vi slöar en stund framför Bolibompa, duschar, läser böcker och har skrattsjuka en stund. Varje dag. J leker monster och vi skriker av skräckblandad förtjusing och det är festligt som fan.

Vi har inte så många gemensamma timmar innan barnen lägger sig, men vi gör det bästa av dem. De här timmarna är dagens höjdpunkt för mig. Ingen kändisintervju i världen kan klå dem.

Händelselösa veckoslut är ljuvliga. Lite bastu, storhandlande, bullbak, glasskalas, en hyrfilm, popcorn i den ordning som känns trevligast. Och ibland ett litet slagsmål eller ett trotsanfall. En mamma som blir arg och ryter till. Och så blir i vänner igen och det är härligt. Det är sällan vi bokar in nånting i helgerna numera. Det är så förbannat skönt att bara vara tillsammans.

Jag vet inte jag, jag läser så många bloggar och kommentarer och diskussioner och förstår ju hur hemsk jag är. Och ändå har jag så svårt för att arbeta upp det där fasansfullt dåliga samvetet som jag säkert borde känna.

För i all sin ryslighet fungerar det här ganska bra i familjen Frantz.

Nu duckar jag och tar betäckning.

Journalistens drömdag

2012-02-01T19:34:00.000+02:00

I dag hade jag en riktig toppenarbetsdag. Efter sändningen och morgonmötet började jag som vanligt jaga potentiella studiogäster och intervjuobjekt. Jag ringde några samtal, alla svarade genast och var med på noterna. Hade fixat undan dagens arbete på några minuter. Sådana här dagar är ganska sällsynta. Det vanliga är att man sitter och ringer runt i sju timmar utan att det leder nånvart alls.

Som yngre hade jag grym telefonskräck. Hatade att ringa tandläkare, frissor, skatteverk, rubbet. Lite grann lever motviljan iofs kvar, jag älskar att man numera kan beställa allt från pizza till nytt skattekort bara genom att klicka lite på nätet.

Synnerligen disturbing

2012-02-01T19:07:00.001+02:00

Har omåttligt roligt åt youtube-kommentarerna under detta klipp. Antagligen är detta ganska disturbing om man inte är bekant med BUU-klubben sen tidigare.

Hurra för modiga klagande tanter!

2012-01-31T20:29:00.000+02:00

Igår blev jag uppringd av en dam som inte gillade min insats i Godmorgon Huvudstadsregionen. Hon tyckte att jag är för flamsig, skrattar för mycket, spelar dålig musik (den väljer jag iofs inte själv) och att programmet var mycket bättre på 90-talet.

Det mystiska var att jag varken blev arg eller stött. Jag blev faktiskt ganska glad! Heder åt tanter som lyfter luren, presenterar sig och framför sina klagomål direkt till dem det gäller. Det kräver så mycket mera mod än att vara en anonym hater på nätet.

Dessutom fick jag ju tillfälle att tacka henne för den nyttiga responsen och klargöra att det är meningen att programmet numera ska låta annorlunda. Så vi diskuterade saken en stund, önskade uppriktigt varandra en god fortsättning på dagen och så tror jag vi båda var ganska nöjda.

Skrytpost

2012-01-31T14:38:00.000+02:00

till Föreningen Vintermartyrerna riktas till E Frantz, PB 5, 00024 Yle. Det är där jag numera bor.

Obs, enbart vykort med grekiska statyer, bara bröst eller andra fertilitetssymboler godtages. Sänder ni andra motiv, (typ ruiner eller katter, uh) dyker jag upp hemma hos er några veckor senare och dricker upp all lokal likör ni hämtade hem som souvenir.

Toodles!

2012-01-31T10:25:00.000+02:00

Ett käckt litet kaverifoto knäppt i morgonottan. Kati, Redrama och så lilla jag som tittar fram.

Märker ni förresten att jag har fått dille på accessoarer? Det enda som får tillvaron att kännas lite livad när man kravlar sig upp klockan 04.15 är ett snyggt halsband.

Men hallå

2012-01-30T19:10:00.000+02:00

Är jag den enda bloggaren som inte ska resa till solen denna vinter? Kan jag ens få några martyrpoäng? Kan ni andra ens skicka vykort? Typ sådana där skojfriska med grekiska statyer med jättefjongar? Snälla?

Dagens ungdom är så burdus!

2012-01-30T14:45:00.000+02:00

Igen en scen från Esbobussen. Jag var på hemväg från jobbet samtidigt som den svenskspråkiga skolan på vägen var slut för dagen.

In på bussen tumlar två mamseller i tofsmössa, cirka 12 år gamla. Efter dem en klunga friare, av vilka den modigaste tydligen gjort närmanden och fått avslag redan på hållplatsen.

Gosse: Vittu vem sa det där? Jag ska hakka er! Ni har vittu redan fått två varningar, jag ska hakka er på rikit!

Detta kunde ju ha tolkats som ett regelrätt hot, om inte gossens tonfall och kroppspråk snarare sagt "Får man bjuda damerna på en milkshake efter plugget?"

Mamsellernas svar var lika förvirrade. Ett förtjust fniter och fnater och smickrat blossande kinder, åtföljt av ett exalterat: "Du e heelt CP! Iiiiih hiii hiiii!"

Här stod det klart för alla inom hörhåll att det egentliga budskapet var "Oh ja, självklart Kennickie, du din hingst".

Tant förstod ingenting av meningsutbytet. Undrar just om mina snälla små mumintroll till döttrar ska klara av att deshiffrera alla dessa råa koder när de blir äldre. Hoppas nästan att de inte skulle göra det. Om någon, oavsett hur charmig, hotar med att hakka dem ska jag lära dem att kontra med ett "Då ringer jag mamma, skolkuratorn, polisen, presidenten och pressen, du din ohyfsade ynkrygg".

Och så en liten tankenöt

2012-01-29T19:46:00.000+02:00

Vad har Redrama, Pernilla Karlsson, Pekka Strang, Stina Gardell (syster till Jonas) och Emelie Sederholm gemensamt?

Åh så klurigt. Tänk, tänk.

Den goda hustrun

2012-01-29T17:59:00.002+02:00

J har jobbat hela veckoslutet. Jag har väntat här hemma, lagat mat och ska försöka mig på lite helliminen också. Men skjortorna får han stryka själv.

Så har jag firat Calles namnsdag

2012-01-28T19:35:00.001+02:00

J jobbade i dag så vi passade på att svira lite med mommo och mofa istället. Hann med både shopping, pizza och lite kyltyr.

Pizza på Sello. Originellt och hippt. Sådant här gör väldigt få barnfamiljer om lördagar.

Kaffe och besök på Akseli Gallen Kallela museet. Min mamma har namnsdag i dag* och då passade det ju med Calle-dagskaffe på "Kalle Kalle Kalle-museet", som S kallade det.

Museet var ett ganska bra utfärdsmål för barn annars också, utställningen var kanske inte så intressant för chicksen men själva huset är så coolt! Flickorna kutade upp och ner i tornet flera gånger och diggade konstnärens skojiga badrum. Fanns en uppstoppad krokodil också!

Köpte en tröja på Seppälä. Undrar när jag skulle ha köpt nånting där sist. Levde i deras plagg när jag var fjortis. Fanns ju inget H&M i Finland på den tiden, förstår ni barn. Det som numera är en Zara mittemot Stocka var då en huuuuge Seppälä. Det var tider, det.

En överårig Snövit-wannabe.

Och lite annat smått och gott som jag köpte på Bijoux Brigitte. Hade ju ett presentkort som mina snälla ex-kolleger på musikredaktionen gav mig i avskedspresent.

En ypperlig dag. Nu ska vi snart korka det schweiziska vittvinet som Linda tipsade om i radion i torsdags. Mamma hade traskat rakt till Alko för att köpa den marockanska som rekommenderades i vinbloggen. Världens mäktigaste Snigel!

*)min mamma heter inte Calle utan kallas bara så. Jag är familjens enda she-male.

Hår-update

2012-01-28T10:33:00.000+02:00

En dylik frilla för tillfället! Snart kan man ju nästan få till stånd nån sorts frisyr! Har en kal fläck uppe på hjässan ännu så jag kör med peruk ett tag till. Men så fort mitt egna hår räcker till för att täcka fläcken ska jag anlita en frissa för att få lite mera form på det hela. Så här i vinterkylan är det helt okej att ha peruk, men ååååh, tanken på att kunna tillbringa sommaren utan...

Jag har förstått att det är oerhört sällsynt att alopetiker har så här täckande och kraftig återväxt, så visst känner jag mig lyckligt lottad! Det är förstås sannolikt att allt trillar av igen, men det funderar jag på sen om det actually händer. Happy happy.

Desperat?

2012-01-28T09:03:00.000+02:00

God morgon! Är det ett tecken på att man lever ett allt för ospännande liv när man inser att man är lite småkär i alla de manliga Bolibompa-studiovärdarna? Känns nästan lite peddo, fast de ju nog är helt vuxna.

Blipp blipp

2012-01-27T15:58:00.000+02:00

En konstig dag i dag. Först sändning i vanlig ordning (det var roligt, vi snackade film och träning och jag blev helt ivrig), sedan röntgen av krass njure. De bäddade in mig så fint på en brits och knuffade in mig i en röntgenmaskin där jag skulle ligga prick stilla i 22 minuter. Maskinen brummade så rart, sköterskan hade rogivande dagistantljud för sig borta i sitt hörn och innan jag visste ordet av sov jag som en sten. Var helt virrig när de rullade ut mig ur apparaten igen.

Väl hemma igen fick jag hemligt besök. Jättejättehemligt. Toppsekret (eugh vilket ord). Besöket resulterade bland annat i att jag låg i badkaret och yrade om animerade fåglar. Very odd.Och värst av allt, det finns filmbevis på allt.

Plan för resten av dagen: bada bastu, dricka vin, somna framför teven och näpet dreggla ner J:s t-skjorta. That's fredagsmys for'ya.

Nästan lika bra som Hanne och Annah

2012-01-26T19:36:00.000+02:00

... är Biss och Kajs talkshow på svtplay!

Ja, jag läser ju inte bloggar, jag

2012-01-26T18:04:00.000+02:00

Det finns ett mänskligt beteende som förbryllar mig lite. Beteendet kanske kunde summeras med "att vara mäkta stolt över att inte ha koll".

Bloggar är ett bra exempel. Efter att jag fick bloggpris har de flesta i min omgivning blivit medvetna om att jag är en sådan där bloggare. Också äldre människor, som samtidigt medger att de inte riktigt förstår sig på sådant men att det säkert är hemskt trevligt. Dem har jag inget problem med alls. Rätt ofta får jag också höra lite urskuldande kommentarer av människor i min egen ålder som nu helt enkelt inte har fastnat för det där med bloggar, kanske rent av blir lite intimiderade av den massa av texter och info som ligger där ute på nätet som ett Mount Everest av offentliga dagböcker. Det är också jätteokej. Jag blir inte det minsta stött av att någon bekänner att den aldrig spanat in min blogg.

De som gör mig konfunderad hör till en egen kategori. Hit hör de som medger att de aldrig läst bloggar och minsann aldrig kommer att göra det heller. Som är tvärsäkra på att det inte finns något av intresse för dem inom genren och därmed inte ens av nyfikenhet ger bloggar en chans. Att jag ofta skulle kunna ge dessa personer tips på en eller två bloggar som garanterat skulle falla dem i smaken, det spelar ingen roll för så långt kommer vi inte. Problemet med den här kategorin är att de, eventuellt omedvetet, ju i samma andetag förringar nånting som de vet att är viktigt för mig. Det är ju faktiskt ganska ofint!

Samma sak kan gälla tv-program. Jag nämner nånting roligt jag sett på tv och får svaret "Mmm. Själv ser jag ju inte på tv, förstår faktiskt inte hur du hittar tiden för sådant". Eller varför inte facebook: "Hååå, jag har noll intresse av att läsa vad folk har ätit till lunch och se bilder på deras katter".

Noll koll - men enorm stolthet!

Jag själv skäms lite över att jag har så oerhört dålig koll på sport. Jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad för att följa med idrott på tv. Men jag kan gott och väl begripa att sport är viktigt för många, även jag har nån gång fastnat framför en ishockeymatch och skrikit som ett brandlarm av upphetsning. Och jag tycker faktiskt att en viss koll på det som är på gång inom idrottsvärlden hör till allmänbildningen. Men denna koll saknar jag, och det skulle inte falla mig in att skryta med detta faktum. Pinsamt, tycker jag.

Är det måntro fråga om nån sorts defensmekanism? Att man försöker dölja sin förlägenhet med självgodhet, med följden att man blir snudd på hånfull? Kanske det går att dra paralleller till mången finskspråkigs attityd gentemot svenska språket också. Istället för att medge att skolsvenskan helt enkelt var för tråkig eller för svår drar man på sig det tvärsäkra flinet och förkunnar att Suomessa puhutaan suomea.

Brister gör oss mänskliga och mänskligt är fint. Och okunskap är ju ingen obotlig åkomma. Jag sprutar ur mig djupa sanningar som en konfettikanon här. Men ni kanske hängde med i mitt resonemang?

Hög tid att ni börjar lyssna på Radio Vega nu, hörni

2012-01-25T19:20:00.000+02:00

I alla fall ni som bor inom Vega Huvudstadsregionens sändningsområde, ni andra får väl i värsta fall ty er till Arenan.

Imorgon gästas Godmorgon Huvudstadsregionen av Vin-Linda och Ultra Bra-Terhi!!! Kan liksom inte bli mycket bättre än så!

Bling-bling

2012-01-25T15:04:00.001+02:00

Nya Eurovisionsfoton. Jag är Alice Timanders och Liberaces hittills okända dotter.

På stjärnseminarium

2012-01-25T14:53:00.001+02:00

Inte stjärtseminarium som autospellen föreslog. Mannen i blått är Mato Valtonen. Det är superintressant! Finska tv-hallåorna antecknar flitigt, Arto Nyberg ser ut att ta en tupplur. Bettina dricker redbull, Kaj Kunnas tror jag har energidryck i ådrorna istället för blod. Oj så jag namedroppar, blir nån ens liiite imponerad?

Pelmener och kolleger

2012-01-24T22:06:00.001+02:00

Puh vilken dag. Först morgonsändning, sedan superintensiv planeringssession. Men nu har vi bokat in en rappare, fyra tonåringar, en schlagerstjärna, en vinbloggande snigel, en kanadensisk designer, en Peppe, en Ultra Bra-medlem och en arkitekt som studiogäster. Den som inte lyssnar på Godmorgon Huvudstadsregionen är antingen en utböling eller en tråkmåns.

På kvällen middag med musikgänget på en restaurang jag helt har missat: Wellamo på Skatudden! Mysigt, småruffigt, prisvärt och gott! Dessutom fick jag ett Bijoux Brigitte-presentkort som avskedsgåva! Ska shoppa loss nån dag.

Blir nog en lite kort natt är jag rädd. Men det var det värt!

Vad är det för fel på mina barn???

2012-01-23T19:41:00.001+02:00

Vi har inlett detta år starkt med spysjuka, feber, hosta, öroninflammation, ylledräktsutslag och bark i hårbottnet. Men nu står jag här helt handfallen. Vad kan detta beteende bero på? Fullkomlig galenskap? Defekta gener? Är de helt enkelt höga? Kära nån kära nån...

FedEx hämtade min nya frisyr

2012-01-23T18:01:00.001+02:00

Helt trevlig tycker jag. Men måste frisera luggen lite.

Bloppis del 1!

2012-01-22T17:45:00.000+02:00

Nåja, nu kör vi! Ser ni nånting ni gillar skickar ni e-post till frantz.eva ät gmail.com. Frågor kan ni ställa i kommentarsfältet. Först till kvarn gäller. Postkostnader tillkommer, kan också ta med grejerna in till centrum eller så kan man komma efter dem hit till Kitteldalen. Det mesta går att ordna.

Nummer 1:

Sommaren är här snabbare än ni anar! Lika bra att börja piffa upp småglinen. Här har vi en hiskeligt söt klänning från Monsoon, använd en gång och tvättad enligt anvisningarna (40 grader). Storlek 18-24 månader, S var ganska exakt 20 månader när hon rultade omkring i denna blåsa på ett bröllop. I prima skick, en ordentlig människa skulle säkert vilja stryka den. Pris: 8 euro.

Nummer 2:

Här har vi nånting nostalgiskt. Denna klänning bar T, då 1,5 år gammal, när jag och J gifte oss. Sedan dess har den bara använts nån enstaka gång. Klänningen är från Zara och storlek 3-4 år, vilket måste vara enligt pygméskalan eftersom T som sagt bara var hälften så gammal. Den är faktiskt ganska samma storlek som klänning nummer 1, så om nån vill ha dem båda för samma kläpp funkar det säkert fint. Tvättråden har jag klippt bort (eftersom de i Zaras kläder är som att ha en halv Ikeakatalog i sidan), men 40 grader har jag tvättat den i. Pris 6 euro.

Nummer 3:

Nu ska vi inte vara allt för puttenuttiga här. Ett stycke fejkskinnpaj i storlek 80 till salu! Aldrig använd! Jag beräknade helt fel med storleken, förstår ni. Och vips var det vinter, halarna skulle på och så var det med den saken. Köpt på Lindex. Din för 7 euro.

Nummer 4:

Ungefär i samma tider införskaffade jag denna svindyra men ack så söta galonoverall till fröken S. Som sekunden därpå lade till med en tillväxtspurt utan like och växte ur alla sina kläder i ett nafs. Den här har använts ett antal gånger men är i grymt bra skick. Bara gummibanden under fötterna har slitits, men de går att byta ut (de sitter fast med knappar). Storlek 80, köpt på Pikkuväki, märket heter Me too om det säger er något. 15 euro.

Nummer 5:

Här kommer en klänning till, tyget är lite manchesteraktigt. Märke Name it, storlek 86. Tvättas i 40 grader. Som ny. Pris 5 euro.

Gott nytt drak-år

2012-01-22T15:46:00.001+02:00

T och jag tyckte partyt vid gamla busstationen var fiilis. S tyckte det var fjantigt.

Har man fångat en hunk är man väl lämpad för vad som helst!

2012-01-22T11:17:00.000+02:00

Jahapps, skulle börja vara dags att ta sig till vallokalen så småningom. Tänker nu inte gå in desto mera på vem jag tänker rösta på (beror kanske på att jag inte riktigt har bestämt mig ännu) men ska ändå skriva några rader om kandidat nummer 2.

Jag lever i en bubbla. Bubblan bebos av likasinnade figurer som tycker att det är självklart att personer av samma kön ska få gifta sig om de vill. Och om de vill ha barn hoppas jag att det ordnar sig. Och det om familjelivet, i övrigt ska dessa personer givetvis få syssla med vad som helst, precis som de som förälskar sig i människor av motsatt kön.

Ibland spricker bubblan med ett poff. Som i diskussionen under den här artikeln. Signaturen Eva (inte jag, knappast Biaudet heller) skriver bland annat så här:

"Jag är ingen homofob, inte heller tycker jag det är rätt att diskriminera någon. Men när det gäller presidentämbetet så är lämpligheten avgörande. Jag har rätt till en åsikt och jag tycker inte det är lämpligt att Finland har en homosexuell man som president."

Jag kan inte rå för att min haka dimper ner i knähöjd när jag läser sådana kommentarer. Kanske ännu mera när det synbarligen är en välartikulerad filandssvensk kvinna som formulerar dem. Har också hört kolleger på jobbet snacka om den osakliga behandling Antonio Flores utsatts för av pressen under kampanjen, han lär ska ha synats under mycket råare premisser än Jenni, Vuokko, Päivi och de andra.

Men samtidigt är nog Antonio i mina ögon ett jädrans trumfess för Pekka. För - förlåt mig nu Pekka - du är en darling men du är lite grå. Men har man lyckats snärja en hunk som Antonio måste man ju ha nånting extra. Kanske nånting som vi andra inte lägger märke till vid första anblicken. Visst blir Pekka intressantare med Antonio vid sin sida?

Som sagt var, det är inte sagt att jag ger Haavisto min röst just i dag. Men lämplig är han, det är jag helt säker på. Däremot vet jag inte om Antonio är lämplig, har ganska ytlig koll på honom. Risken finns att han klipper sig i fingret när han ska klippa band, att han fäller gemål-blombuketten i golvet, att han drar snuskiga skämt på statsbesöken och har en elchocksdosa i handen på självständighetsbalen. Fast precis samma risk föreligger med Vuokko och Jenni och de andra. De kanske är busfrön av rang, det har jag ingen aning om.

Men jag för min del tycker att ett homosexuellt presidentpar skulle vara alldeles ypperligt lämpligt. Och kanske förstora min bubbla lite.

Borrmaskinsbluffen

2012-01-21T20:09:00.000+02:00

Jag är ett hyfsat händigt fruntimmer, som raskt tar itu med snöskottning, vedkånkande, Ikea-möbelmontering och annat som traditonellt kanske kunde stämplas som manliga sysslor. Men gränsen för min del går vid att borra i väggar. Det törs jag helt enkelt inte. Jag är rädd både för egen del och framför allt för väggens. Så här brukar jag anlita min make. Han är sällan hemskt pigg på sådant här, men han gör det raskt och snyggt bara han kommer igång.

I dag lurade jag honom. Jag bad honom ta fram borrmaskinen för att hänga upp en klocka i köket, kom sen plötsligt på att vårt medicinskåp som drällt på köksbänken i nästan två år också kunde hängas upp. Och några krokar i grovköket när han nu ändå var på gång, och några krokar till i badrummet.

Nu är det det riktigt ombonat här hemma. Stackars J är både dammig och svettig, men jag tror jag ska blidka honom med lite rosa champagne.

Mini-bloppis imorgon!

2012-01-21T19:29:00.000+02:00

Har röjt och städat hela dagen och imorgon tänkte jag ställa till med ett litet bloppis här i bloggen! Barnkläder främst. Och om jag mot förmodan hittar nånting som jag täcks bjuda ut kanske det dyker upp ett och annat vuxenplagg också.

Bara så ni vet!

Njurrapport!

2012-01-20T20:30:00.000+02:00

I dag besökte jag urologiska kliniken. Var den enda kvinnan i väntrummet, kände på mig att herrarna satt och funderade på huruvida jag var en she-male eller inte.

Sen fick jag tala med en formidabel rysk kvinnlig läkare. Och hon kom med lugnande besked. Det som felas med min njure än nån sorts förträngning i urinledaren som går från njuren till urinblåsan. Det här gör att den ena njuren svällt upp en aning och att jag haft en märklig värk då och då. De goda nyheterna är att detta inte är farligt alls i detta skede. Alla mina ärden var normala och njurarna fungerar i övrigt snällt. De dåliga nyheterna är att jag antagligen måste opereras. Ett ganska litet ingrepp där man kapar av den tilltäppta delen och fogar ihop urinledaren på nytt. Så nu sätts jag i operationskö.

Fast det nu alltid är lite skrämmande med operationer blev jag på strålande humör av besöket. Jag och doktor Oksana har en plan. Jag är inne i rullorna på Hucs och det är inget allvarligt fel på mig. Jag får motionera också, så länge jag inte överanstränger mig allt för mycket.Var så uppspelt att jag skottade hela gården när jag kom hem. Igen.

Sidospår: En del människor klagar på attd e inte fattar nånting när de besöker utländska läkare. Jag som finlandssvensk föredrar nästan dylika, och nu vill jag inte generalisera utan baserar det här helt på mina egna erfarenheter. Läkare som vet att deras finska inte är felfri tenderar ofta vara lite övertydliga och vill verkligen försäkra sig om att patienten hänger med. Har varit med om massvis med finska läkare som sitter och mumlar in i sin dataskärm medan jag som patient febrilt försöker memorera det viktigaste (så att jag sa kunna googla det efteråt).

Den oliiiiidligt spännande njurföljetongen fortsätter alltså. Stay njured.

Huvudvärk och snöslunga

2012-01-19T19:13:00.000+02:00

Urgh, lamt med bloggandet i dag. Har ont i huvet, mina nya arbetstider börjar kännas nu. Det har gått ganska bra att häva sig ur sängen när väckarklockan piper till vid fyrasnåret, men resten av dagen är jag ganska yr.

Imorse stod jag i alla fall vid spakarna själv under hela sändningen och det gick riktigt bra. Jag tappade bort en radioandakt men det var inte mitt fel utan något fel i sändningsprogrammet. Taxichaufför Lindgren, alias Benjamin Laustiola, var gäst. Trevlig gosse.

Men den här snön, jessus. Jag fick kuta hemåt genast efter sändningen för att vaka över T som gick och fick öroninflammation igår. Men det här med att ta sig hem snabbt var ju utopistiskt tänkt.

Väl hemma placerade jag konvalescenten framför Bolibompawebben och begav mig ut på gården för att bekämpa snötäcket. Jävligaste sortens snö, blöt, tung och hårt packad. Jag kämpade och svor och på 45 minuter var jag inte ens närapå halvvägs. Då uppenbarade sig en räddande ängel i form av år granne som undrade om han skulle köra ett varv med snöslungan på vår gård också. Jag tackade så hjärtligt, vrooom sa snöslungan och på en kvart var det kirrat.

Fredag imorgon, vilken jävla tur. Sovmorgnar nalkas...

Snicke snackets

2012-01-18T20:02:00.000+02:00

Ikväll åt vi snicke snackets till middag. Chicken nuggets kallar man dem om man är gammalmodig, S:s hittade på den festligare varianten.

Strax efteråt kom S fram till mig och förkunnade allvarligt "George loves chocolate cake" med posh brittisk accent. Det är nyttigt för barn att titta på tv-program på något annat språk än sitt modersmål, tror jag. I det här fallet Peppa Pig. T brukar hoila "Ready steady go" när hon åker ruchbana. Samma inspirationskälla där.

Ja just det, nu har ni suttit och uppdaterat hela dagen, bleka av nyfikenhet gällande min urografi. Den gick till på följande vis:

Först gav de mig en liter vatten som jag skulle hälla i mig. Sen gav de skojarna mig ett vätskeutdrivande medel! Gäller nog att ha knipmusklerna i skick under en dylik strapats.

Jag fick klä mig i en tjusig sjukhussärk, en sådan där ryggen är blottad utan att man på något sätt påminner om J-Lo.

Sen fick jag spårämne inpumpat i blodet och trodde att jag kissat ner mig. Det gick liksom en hot flash genom kroppen, och när det värmde till i bäckenet kändes det ganska suspekt. Till all lycka hade sköterskan förvarnat mig.

Och sen knuffades jag med aktern i vädret in och ut i ett gigantiskt hjul som lät som en torktumlare. Så går det till på en urografi. Resutaten ska jag förhoppningsvis få på fredag.

Hört på busshållplatsen

2012-01-18T15:46:00.001+02:00

Två finlandssvenska småtjejer i 11-årsåldern.

Flicka A: Jag tänkte sen int ha hjälmen på men det sku min mamma int behöva veta.
Flicka B: Aj har du en cykelhjälm? Nå då sku jag nu VERKLIGEN int ha på den.
A: Nå jag har ingen skridskohjälm. Min mamma sku ba (fånig pipig röst) "också proffs kan slå sig, det kan hända en olycka".
B: Stööön. Vi är ju inga småbarn mera. Ser jag tjock ut?
A: Nä int egentligen. Inte framifrån i alla fall.

En bloggare bör fota sin frukost

2012-01-18T05:49:00.002+02:00

Här är min! Högre hälso- än stillebenpoäng.

Good mooooorning bloggen

2012-01-18T05:26:00.001+02:00

På väg till jobbet. T vaknade när jag gick och vinkade i fönstret. Det gjorde mig glad. Trodde aldrig jag skulle sakna morgonrumban med familjen men det gör jag. Känns så ödsligt att den första jag önskar god morgon är taxichaffisen.

Efter sändningen ska jag på urografi! Not a clue vad det går ut på, får återkomma med rapport.

Ser jag eurovisionär ut?

2012-01-17T19:50:00.001+02:00

Pressfotografering för UMK och Eurovisionen på måndag. Tobias tycker att vi skulle ha mycket paljetter. Det tycker inte Pöll. Gissa tre gånger vilkendera jag hejar på.

Hoppsan!

2012-01-17T14:53:00.001+02:00

Ytterligare en morgontur avklarad. Missade bussen hem och kilade in på Indiska ett slag. Nu är jag 80 euro fattigare. Jag kanske inte ska belöna mig själv så här frikostigt efter varje arbetsdag. Kan bli aningen ohållbart i längden.

Angående Anna Wahlgren

2012-01-16T20:02:00.001+02:00

Jag har egentligen varken lust att försvara någon eller spekulera i vad som egentligen försigick i Anna Walhlgrens och Felicia Feldts familj. Det angår de facto inte mig. Men detta vill jag ha sagt: jag hör till dem som hade stor nytta av både Barnaboken och Sova hela natten-kuren. There. I've said it.

Anna Walhgrens ton är beskäftig och allvetande och ganska irriterande när man börjar läsa böckerna. Men efter ett tag kunde jag koppla bort tonfallet och då hittade jag mycket som var både tänkvärt och smart. Oavsett hur labil och alkoholiserad AW har varit som mor så är hon en hejare på att skriva tydliga och rappa direktiv i ett underhållande format. Visst muttrade jag tidvis över att hon gladeligen drog alla familjer över samma kam, avfärdarde kolik som fånerier etc. Men ändå. Mycket av det hon skrev kändes vettigt för mig.

Och Sova hela natten, herregud, hur skulle vi ha klarat oss utan den metoden? Både T och S var lätta som spädisar, sov i långa sjok om nätterna, åt glupskt och somnade om. Men det här mönstret bröts för dem båda vid fem månader ungefär. Det blev splittrade nätter, skrik, vimsigt matande, hålögda föräldrar och missnöjd bebis. Och då sömnskolade vi dem båda två. Nattramsa, mörkt i rummet, buffning, allt enligt AW:s direktiv. Fast något andningslarm fick jag inte tag på så flickorna fick sova på sida och inte på mage. Och buffningen missförstod jag, såg först i efterskott en film av vilken det framgick att man skulle vara ganska våldsam. Mitt buffande var betydligt mildare men funkade ändå.

Och det var nästan ruskigt hur rätt den ganska scaryga tanten Wahlgren hade. Skrev hon "Under natt två kommer barnet att göra så här" så gjorde barnet så! Amazing. På några nätter blev det förändring och sedan dess har både T och S sovit som stockar om nätterna. Försöker absolut inte hävda att Sova hela natten skulle vara patentlösningen för alla familjer, men i vårt fall fungerade metoden som en dröm. Tycker det är synd om allt som förknippas med AW nu blir tabubelagt så att framtida generationers föräldrar inte vågar testa Sova hela natten.

Nu tror ni kanske att jag är en extrem Anna Wahlgren-fantast som känner mig sviken för att min gurus trovärdighet diskuteras. Nej vars. Fritt fram att diskutera, som sagt angår det ju inte mig. Det verka vara en mycket ledsam historia, det hela. Helt tydligt flera människor som inte mår bra, och det är ju sorgligt.

Men jag tar lite åt mig av en del inlägg i debatten som ger oss som haft nytta av de Wahlgrenska direktiven en känga. Jag har varken kedjerökt, bytt baby daddy en gång om året eller bjudit suspekta manliga bekanta på blöta hemmafester medan barnen varit hemma.

Men så stod det inte i Barnaboken att man skulle göra slikt, heller.

Great success. Okej, inte great. Men lite.

2012-01-16T17:36:00.001+02:00

Så har man överlevt sin första morgontur, då. Gick omkring och gäspade som en häpen flodhäst hela dagen, en spydig kollega undrade hur detta ska fortsätta om jag är så här kaputt efter en första morgonsändning.

Kommer nog att ta tid innan jag vänjer mig vid det nya vardagspusslet. Att stiga upp klockan 4.45 var inte så farligt, jag hoppade bara i kläder som jag lagt fram på förhand och kutade till taxin som väntade. Värre var det där med att lämna ett sovande hus och inte få krama om mina små overalltäckta älsklingar inför dagisdagen. Vågade inte ens titta in i deras sovrum, för de skulle de antagligen ha vaknat och tvingat upp sin stackars far en dyrbar timme för tidigt.

Sändningen gick väl okej, fast jag var ganska vimsig. Mycket nytt att lära sig och ett helt annat tänk än på mitt förra jobb. Fast vad vet jag, kanske kommunsammanslagningar blir lika glittriga som Melodifestivalen bara man ger det tid.

Nu mat. Det bästa med måndagar är att man ofta kan äta goda rester från söndagen.

Det här har jag gjort denna söndag

2012-01-15T18:01:00.000+02:00

- bytt lakan i alla sängar. Räknar med att vi alla nu är på bättringvägen, då vill man inte sussa i slibbiga flunssalakan.

- bakat en äppelpaj och ätit upp den.

- lärt T att spela Goddag Dam.Hade glömt att det är så kul. Hej knekt!

- legat en lång stund på sängen med S och flamsat. Hon har nått stadiet då kakkahumor är det roligaste som finns, och jag har ju aldrig passerat det stadiet så vi hade väldigt, väldigt roligt

- grillat hamburgare under grillelementet i ugnen. Vet nu att alla våra brandlarm fungerar.

- läst en finlandssvensk bok med ganska många sexscener och blivit förlägen. Varför blir man mera generad av finlandssvenskt sex än exempelvis amerikanskt dito?

Imorgon inleder jag ett nytt liv

2012-01-15T11:43:00.000+02:00

Ett liv som innebär uppstigning mitt i natten fem dagar i veckan. Måndag-onsdag ska jag vara på plats i Böle klockan 5.45, torsdag-fredag klockan 05.00. Hujedamig. Det här veckoslutet har jag inte gjort nånting speciellt alls, försökt lägga mig betydligt tidigare än vanligt och inte ligga och tryna allt för länge om morgnarna. Nåjo.Kommer att vara skittrött den här veckan, det går knappast att undvika,

Mina nya arbetstider medför både bra och dåliga saker.

En bra grej är att jag kommer att lägga ner mycket mindre tid på arbetsresor. Eftersom jag ska vara på jobb så tidigt och inte har någon bil får jag ta taxi. Det tar max 25 minuter att swischa till Böle långt före morgonrusningen, jämfört med 1 h 20 minuter med flera olika bussar de mest hysteriska morgnarna. Att åka hem med buss mitt på dagen (jag slutar klockan 13-14 ungefär) torde också gå raskt, bara man tajmar in en lämplig buss. Mindre tid i trafiken - mera tid för nånting trevligt. Ypperligt.

Nackdel: J för sköta hela morgonrumban med flickorna ensam varje dag. Här måste vi nog alla försöka skärpa oss, faktiskt se till att dagisryggsäckarna är packade redan på kvällen, att kläder är valda och framlagda etc. I utbyte behöver J aldrig stressa hem från jobbet eftersom jag kan hämta flickorna varje dag. Vi är inte en speciellt välorganiserad familj, men vi ska nu i alla fall försöka.

Fördel: det är lyxigt att arbetsdagen tar slut strax efter lunch. Behändigt om man ska uträtta ärenden på stan, till exempel.

Nackdel: När ska jag hinna motionera? Före jobbet är nu obviously otänkbart. Efter jobbet kommer jag antagligen att behöva sova ett tag, och sen åka till dagis. Varefter det som vanligt ska lagas mat, nattas barn och vips är klockan så mycket att jag måste lägga mig. Det här måste jag försöka lösa på något klyftigt sätt.

Nackdel: Jag är kvällsmänniska! Klockan 21 kvicknar jag till och blir effektiv. Hur ska jag kunna ställa om kroppen så jag går och lägger mig istället för att börja virka mormorsrutor, vika lakan eller fastna framför olika bloggar?

Mycket att fundera på. Men imorgon bitti klockan 6.30 gör jag morgonradiodebut i Vega Huvudstadsregionen.