Nu du, Salem lelle

är din sista stund kommen.

Varför ser jag så farlig ut? Salem al Fakir var ju världens goaste intervjuobjekt i sin lilla luva och sticketröja.

Jag hade en intensiv dag igår. Jobbade som ett stoll dagen lång, researchade diverse intervjuer, lyssnade på en massa nyutgiven musik, galopperade till Korjaamo, intervjuade Salem al Fakir så fort han var färdig med soundchecket, galopperade till stan, åt en riktigt usel pasta på Kitch (den smakade bara lime), störtade tillbaka till Korjaamo, drack en obligatorisk konsertöl och minglade lite, lyssnade på Salem al Fakir tillsammans med Mjuklandningar, rusade till bussen och var i säng klockan 23.45. Vilket var bra, eftersom jag imorse intervjuade Tommy Nilsson klockan 8.30, det hade varit jobbigt om kvällen blivit riktigt sen.

När jag plockade fram min flashiga lilla bandspelare (se Salem-bilden) ur handväskan undrade Tommy Nilsson om det var en locktång, och i ett fasansfullt ögonblick hann jag tro att jag faktiskt åkt på juttu med locktång i högsta hugg. Det skulle ju vara en klassiker. Men nä. Puh.

Nu ska jag unna mig en ordentlig kaffe- och bloggläsningspaus.