Typiskt

Det är så jäkla typiskt. När jag kommer hem från jobbet är jag död. Zombiemamman slumrar till framför Bolibompa, hasar tankspritt runt och sluddrar sig igenom Mamma Mu får ett sår (som S kallar Mamma Mu Fåret Shaun). Vålnadshustrun försöker hänga med i Detroitserien klockan 21, dreglar lite attraktivt på makens axel under reklampauserna ochkränger på sig pyjamasen bakfram.

Men sen! När klockan närmar sig 23 och en ansvarsfull yrkeasarbetande tvåbarnsmor borde gå och lägga sig för att hinna med de åtta viktiga sömntimmarna, då säger det PLINNNG och så blir jag pigg som blondinen i Möllers-reklamnen (hon som började steppa okontrollerat när hon ätit fiskleveroljakapslar).

Nu är jag inte trött alls! Nu vill jag vara vaken och facebooka! Kanske baka en plåt semlor, boka några semesterresor och spela Guitar hero. 

Men nu ska jag gå och sova. Vitsit så dumt.