Groteska spiror

 

De här timmerstockarna till ben försöker jag ta mig runt om i världen på som bäst. Ni kanske inte är så välbekanta med mina spiror, men jag kan tala om att de inte brukar se ut så där. Jag har i vanliga fall ganska smala vader, nästan onödigt smala eftersom resten av mig är ganska robust. Och några gasell-lår har jag nu aldrig haft, men riktigt så där brukar de inte se ut heller.

Jag har gått upp ytterligare ett halvt kilo. Det innebär att jag närmar mig en 6 kilos viktökning på två veckor. Och jag har mätt midjan med måttband, den är oförändrad, vilket innebär att de 5 kilona sitter nån annanstans. Nyper jag mig i benen blir det vita märken som är synliga i flera sekunder. Det tricket lärde en läkare mig då jag var gravid, de vita märkena bevisar att man har vätska i benen.

Modig som jag är ska jag avslöja min vikt. Jag väger nu 75 kilo (och är 166 cm lång, ungefär). För två veckor sedan vägde jag 70. Min målvikt är att ligga mellan 60 och 65, jag var på god väg att nå målet innan P-ringsstrulet satte igång. Nu är jag på väg åt andra hållet.

(Obs, om nu nån 75-kilos kvinna läser detta och blir stött, 75 kilo är absolut ingen grotesk vikt i sig! Men för mig är det 10 kilo för mycket. Jag mår inte bra, helt enkelt)

Är riktigt förbittrad kan jag tala om. Just började jag få självförtroendet på rätt köl efter håravfallet, och nu ska jag drabbas av någon sådan här skit. Jag kom igång med joggandet bra efter vintern, i förra veckan sprang jag hela min 5 kilometers-runda. Förvisso långsamt som kvällsskyn, men i alla fall. Helt okej för att vara jag. Om en månad går Naisten 10 av stapeln, målet var att springa hela rundan då men det ser dåligt ut med det projektet. Häromkvällen fick jag ge upp mitt i rundan eftersom jag fick så ont i knäna. Och det är ju inte så underligt, testa att knyta fast tre sockerpaket vid varje vrist och hurta på som vanligt. 

Ska försöka gå till läkaren imorgon för att utreda vad det här kan bero på men jag är skeptisk. Om de drar fram kostcirkeln och börjar hojta om lightprodukter blir jag farlig. Jag vägrar banta. Min livsinställning är att den som äter mångsidigt och kontrollerat (i mitt fall är det GI-ätande som ligger närmast till hands, det mår jag bäst av) och motionerar minst tre gånger i veckan småningom landar på den rätta vikten. Jag har bantat med varierande framgång sedan jag var 12 och vet vad jag talar om. Det får räcka nu. Jag lever redan nu mycket hälsosamt, finns inte mycket att dra in på. Och jag förtjänar inte att fucking gå upp fucking 6 kilo på två fucking veckor.