Ända sedan jag var stor som en knappnål har jag varit medveten om att det gäller att vara diskret om man talar svenska på stan. Man vill ju inte vara en typisk högljudd finlandsvensk, för sådana blir folk irriterade på. Det här är så inrotat i mig att jag inte ens reflekterat över om det är rätt eller fel, jag kan inte heller minnas om någon delgav mig denna livsvisdom eller om jag kom fram till den på egen hand. Man vill ju inte ha på käften, ju. Och är man höggljudd och hurri mer eller mindre förtjänar man att få en åthutning.
Mina österbottniska släktingar och vänner har inte lärt sig detta. De pratar jättehögt! Ojoj så jag får vara på min vakt när jag går på stan med dem om kvällarna.
Nu är min dotter T snart 5 år, än så länge pikuliten men bara om några år ska hon börja röra sig på egen hand i världen. Ta bussen till skolan, gå en sväng på Iso Omena med polare. Borde jag lära henne det där med höggljuddheten? Jag har iofs börjat redan nu, sagt att man inte ska sjunga för full hals på bussen (det tyckte hon var dumt för alla säger ju alltid att hon sjunger så fint, klart att hon vill förgylla bussresan för sina medpassagerare med lite skönsång) eller prata jättehögt eftersom de andra kanske vill vila sig lite eller läsa tidningen i fred. Någon språkaspekt lade jag inte in i sammanhanget ännu, för det hör ju till vanligt folkvett att inte gasta och hålla på.
En dag var det i alla fall en karl som röt till åt henne "Suomessa puhutaan suomea!!!". Grattis gubben, modigt. Där fick fyraåringen så hon teg. Utom att hon inte teg. "Vad sa farbrorn?" undrade hon glatt, och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
Nu finns då risken att var femte medpassagerare på bussen är en sådan som blir arg om T pratar svenska. Och det är ju vansinnigt. Men vad ska jag säga till henne? Gör som de flesta svenskspråkiga småglin och slå om till finska för att vara cool? Se till att alltid sätta dig bredvid någon som tydligt är invandrare, för han/hon blir knappast irriterad på dig. Prata på bäst du vill, men ha alltid med dig en taser i ryggsäcken för självförsvar?
Imorse på bussen märkte jag att jag var på min vakt på ett helt annat sätt än tidigare. T ville prompt sätta sig bakom en skäggig gubbe i kamouflagelippis. Han såg arg ut. Så sätter sig då lilla hurri-T bakom honom och början nynna Mamma Mia och pladdra på om påskmaskerader och vitsippor. Och där satt jag och hyschade och ängslades för att surgubben eventuellt var sannfinländare.
Gubben sade ingenting. Han var säkert en snäll men lite morgonsur farbror. Men min värld är sig nog inte riktigt lik längre.
Evil G uppmanar er att babbla på och avfärda arga rasister med frågan om föräldrarna är syskon...
SvaraRaderaJag är uppvuxen med precis samma tankar som du, inte prata för högljutt. Men nu tänker jag sluta vara tyst. Med risk för att få på käften tänker jag bli högljuddare än nånsin... men man vill ju inte att de ger sig på barnen.
SvaraRaderaJag tänker på riktigt börja odla "puhu vaan sitä mitä osaat niin minä puhun mitä haluan" som svar till alla som ropar efter en.
Huj, stackars T! Folk kan vara så barnsliga... Jag jobbade en tid i Finska bokhandeln och där röt en gammal tant att man kan väl inte sälja svenska böcker i FINSKA bokhandeln. Borde mäta folks IQ i detta land, speciellt sannfinländarnas ;) Trevlig Påsk o husdjuren var jättesöta!
SvaraRaderaTant Titi
I lilla Jakobstad var det ingen som lärde oss att man inte ska prata svenska högt på stan. Men inte slog vi finskspråkiga heller. Så olika det kan vara i svenskfinland... Men om jag hade bott i en mer finskspråkig miljö hade jag kanske blivit tvåspråkig, för det önskade jag att jag hade varit då jag gick i gymnasiet. Tänk vad jag då skulle ha skrivit bra i studentexamen...
SvaraRaderaTänk, detdär har jag funderat på oxå. Har nämligen en pratkvarn till dotter som närmar sig allt o. alla o. börjar prata. Eller hälsar på folk som går förbi med ett glatt "hej!", eller om dom inte hör eller genast svarar, "moi!" Men fastän jag själv kanske har radarn på när jag rör mig ute, vill jag inte begränsa min dotter utan hon får pladdra på fritt när vi rör oss utanför våra hemknutar. Om det faktist finns någon sur gubbe/gumma som stör sig på min 5-årings glada pladder är det nog mest fel hos dem, men jag får väl ta den fajten då. Tills dess fortsätter vi (hon) och pratar på.Inte är det ju hennes "fel" att hennes föräldrar är svenskspråkiga o. valt, gud förbjude, att tala sitt modersmål med sitt barn! ;)
SvaraRaderaJessica