Ny tågkompis

Igår åkte jag tåg med en charmant herre som varken duschat eller bytt kläder sedan Kekkonen-eran tog slut. Hon krånglade sig in i kupén med en massa plastkassar och man kände aromen av honom en god stund innan man såg honom. Givetvis slog han sig ner mittemot mig och började rota i plastkassarna. Jag förväntade mig förstås att han skulle dra fram en flaska, men nejdå, istället halade han fram en skitig gummibandsstump. Så såg han pillemariskt på mig, stretchade ut gummibandet och knäppte på det två gånger. Spjoing spjoing.

Sen skrattade vi gott båda två.

Han steg av i Grankulla. Det var också lite oväntat.