Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.
Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!
Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.
Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.
Boken Svenska skrivregler har man först en nytta av när man inser man inte vet hur något skall skrivas. Fast jag borde nog ändå skaffa den.
SvaraRaderaDet är ganska intressant att jag först när jag börjat blogga märkt hur mycket jag inte kan eller hunnit glömma från skoltiden.
Dock är den lilla dyslektikern i mig evigt tacksam för rättstavningskontrollen i webbläsaren.
Stavas "kakkar" faktiskt med tre k:n?
Attans, så man får inte centrera....damn:)
SvaraRadera