Spring för livet!

Ojoj, imorgon är det Naisten Kymppi! Tänk att det här året har gått så snabbt!

Jag började ju jogga förra sommaren i mycket små portioner till en början. Klarade av att springa i en minut i början, och det var nog nippa nappa det också. Mitt första mål var att jogga fem kilometer före den första snön och det fixade jag! 5 km, 33 minuter utan pauser, lufsade jag i oktober nån gång! Sen blev det ganska glest mellan länkarna under vintern, men när jag väl kom ut igen satte jag som mål att klara av att jogga hela Naisten Kymppi i maj. Och det borde nog gå också, för häromveckan överlevde jag en tio kilometers länk i Ladusvedsskogarna. Jag är ganska förbluffad över att jag avancerat så fort! Jag är ingen sportig typ alls, men man bli ju beroende när framstegen är så där påtagliga.

I princip har jag ju nått mitt mål på förhand, alltså att kuta 10 kilometer, men det ska bli roligt att se hur det går imorgon i alla fall. Det påstås dock vara omöjligt att jogga hela rundan pga trängseln, men försöka duger. Klarar jag det på 1 h 10 minuter är jag apnöjd. 1 h 15 minuter är okej. Tar det längre än så blir jag lite purken.

Och går det bra är det väl bara att börja fundera på halvamaraton... Men kanske jag ska försöka genomlida mjukisvarianten först.