Jag drabbades för några dagar sedan av en oerhörd lust att läsa om Bridget Jones dagbok. Den tyckte jag ju var helt genialisk när det kom ut, herregud så man skrattade. Och visst, det är fortfarande en rolig bok, numera framför allt om man ser den som tidsskildring. Bridget upptäcker den nya coola grejen Feng Shui, till exempel. Och bara det att hon sitter och flört-chattar med sina chef, vilken häftig ny grej asså. Chat. Waude.
Men när jag kommit en bit på vägen i omläsningen slog det mig att det här är ju en blogg! Bridget skriver om dittan och dattan, stort som smått, ibland är hon lite hoppsanhejsan, ibland skriver hon långt, ibland kort etc.
Bridget var alltså långt före sin tid. Jovars, man kan ju hävda att alla dagböcker i världhistorien kan ses som ett slags tidiga bloggar, men alla dagböcker har inte ett bloggtonfall och det har Bridget Jones. Eller Helen Fielding då, eftersom Bridget är fiktiv.
Tyvärr gör det här ju också att boken inte känns så häftig längre, i dag är läsaren med stor sannolikhet ganska van vid (och eventuellt trött på) att få fragment ur sina bekantas liv serverade via bloggar och sociala medier. Slår vad om att mina döttrar kommer att tycka att Bridget Jones är totalmysko och gammaldags om de läser boken om femton år.
Och herregud så hon röker! Alla röker! Känns också främmande.
Jag VET! Nuförtiden är ju en rökare värre än den värsta kriminella.
SvaraRadera