Under de senaste dagarna har det dykt upp plakat längs med vägarna i mina hemknutar. De ser ganska cheap ut och länge trodde jag att det var fråga om nån hyperreligiös halleluja-tv-kanal eller dylikt som gjorde reklam för sig. Men nej, Mahdollisuus muutokseen är en kampanj som huvudsakligen stöds av frikyrkoförsamlingar men också några av de "vanliga" huvudstadsförsmlingarna är med. (Däribland Petrus församling där min egen mor sitter med i församlingsrådet, och jag måste nu tydligt inflika att hon röstade mot denna kampanj från början så slipper hon inflika det själv...)
Argast blir jag på den här figuren.
Nu råkar jag både vara troende och höra till kyrkan, så om den här urlöjliga "in your face"-kampanjen retar gallfeber på mig måste den väl få icke-troede och sådana som tror på nånting annat att bli ännu surare. I bästa fall ignorerar väl folk Late, Anne Pohtamo, Jukka Tolonen och alla andra självbelåtna "Jag är så bra för jag är polare med Herren"-plyten längs gatorna. Men tror de verkligen att någon ska ta åt sig av det här skitet, beställa deras "stoorin" på dvd och i bokform? Det är säkert några som gör det. Vilsna och ensamma människor har ju alltid dragits till gemenskapen i sekter och dylikt. Men är det här nånting som till exempel Espoonlahden ev.luth-seurakunta understöder? Tydligen, eftersom de finns med på listan över arrangörer. Dvs den församling jag skulle tillhöra om jag inte råkade vara svenskspråkig.
Den här formen av kristen propaganda är det slibbigaste jag vet.
huj så de ser obehagligt ut. De finns säkert goda syften bakom, men huj i alla fall. Det är nog lite jobbigt med alla dessa Jesu BFFs. Det blir lätt så himla trångt i Guds famn om man bara lyssnar till såna här kampanjer. Får man liksom vara med fastän man inte har ett pepsodent-leende?
SvaraRadera