Två barn räcker, tack

Igår klarade jag av nånting hujsigt. Jag transporterade tre barn från dagis till balettskola med buss. T och hennes kompis A skulle dansa och S hängde förstås med. Så jag hade då två femåringar som direkt satte av i varsin riktning  då vi kom ut från dagiset och en tvååring som lyckligt satte kurs mot en härlig gyttjepöl. Men det gick fint, alla överlevde och vi kom i tid. T:s danskompis A är en lydig och hyvens liten herreman så han gjorde inte manövern nämnvärt besvärligare

Men herregud, jag klarar nätt och jämnt av två ungar på allmänna färdmedel, tre i undantagsfall. Hur i friden gör ni som har flera än så? Respect. Påminn mig om detta om jag börjar blinka med ögonen och prata med mwuutipuuti-röst och uppvisa andra symptom på babyfeber. Två är mer än tillräckligt.