Morgonmål och slagsmål

Vi har nu definitivt landat i treårstrots runda 2. Det började igår, S var rasande på mig utan att kunna ange någon orsak, kastade tofflor omkring sig och vägrade borsta tänderna. På något vänster lyckades J ändå natta henne och när hon lugnat ner sig gick jag in och kramade om henne en lång stund och så kändes allt ganska bra igen.

Imorse satte det igång igen. S ville inte öppna en yoghurt utan fyra, och när hon inte fick det började hon kasta skedar omkring sig, slänga sig på golvet och tjuta som ett brandlarm. Vi lirkade med henne en lång stund men till sist var klockan helt enkelt så mycket att vi var tvungna att skicka iväg henne till dagis utan yoghurt (vilket inte är nån katastrof eftersom det serveras fruksot på dagis också). Men det blev alltså tvångspåklädning (som att kränga in en levande bläckfisk i elmukelmu) och istället för den vanliga hejdåkramen fick jag ducka för en snyting.

Det är helt normalt och jag och J är ganska bra på att tampas med trotsiga små damer vid det här laget. Inte höja rösten, inte vela hit och dit, en förälder i taget tar fighten istället för att vi ringar in henne osv. Det går om med tiden och stackars S kan ju inte rå för sina raseriutbrott, men ändå kommer man på helt fel köl med sin dag när den börjar så här. Uäck.