I vuxen ålder har jag sett några av sketcherna på nytt och blivit lite förskräckt. Jag missade ju helt att de var småfräcka allihopa. Konfronterade min mor med saken för några år sedan. "Hur kunde du låta mig se på sådant sexistiskt trams?" dundrade jag. "Jaaa men du tyckte ju att det var så roligt", försvarade mamma sig.
Nåjo. Men sen blev jag ju också lite skruvad. Inte lika mycket som den här andra Benny Hill-fanclub-medlemmen dock.
Vi såg också alltid på Benny Hill när jag var liten, hela familjen, så I hear you. Du är alltså inte ensam, kära du, det var bästa fredagsnöjet att sitta och skrocka till Benny Hill i obekväma tv-fåtöljer (för det var ju det hetaste, ingen mjuk soffa här inte).
SvaraRaderaI KNOW! Har funderat på exakt samma när jag i vuxen ålder sett serien. Samma gäller Dallas, det var ju ett familjeprogram, helt ok att se på när Sue Ellen super och JR är otrogen, ingenting konstigt med det. ;)
SvaraRaderaLite skamsen är en stackars mor nog. Men ordet sexistisk ingick inte i 80-talets vardagsvokabulär. Det var en aningslös tid med ytterst begränsat nöjesutbud. Man fick ta till Benny när Pikku kakkonen-tiden var förbi ... De fräcka texterna gick rätt mycket förlorade i finsk översättning. Men kroppsspråket sa desto mer ...
SvaraRaderaOch jag förstod ju varken finska eller engelska så jag lyssnade bara på pruttarna. Tjohoo! Dallas fick jag också titta på, men jag brukade visst somna efter introt och tre tuc-kex.
SvaraRaderaJag tittade på Golden Girls och skrattade - helt som om jag förstått något. Sett den nu på vuxen ålder också, och konstaterat att det var nog int mycket jag fattade som liten knatt - det är ju väldigt vuxen humor i den... Jag undrar vad jag skrattade åt och varför jag tyckte om den...? Jag skratta säkert då studiopubliken skrattade ;)
SvaraRadera