Alltså. I ett halvår har jag sett till att hemmet är städat och prydligt. Inga ballongunderbyxor ligger i trappan, det finns färska blommor på matsalsbordet men inga onedspolade kakkakorvar i vessabyttan. Ständigt har jag varit beredd, påklädd och emabel och haft Gevaliakaffet puttrande utifall att det skulle ringa på dörren och Kommentatorn skulle stå på min veranda, hånfullt grinande. Men icke.
Skällde för säkerhets skull ut Kommentatorns före detta chef på bokklubben igår, men hon klappade mig bara vänligt på axeln (sval, ljuv och blond som alltid, den eländiga människan) och sa att jag ju kunde testa att skicka en inbjudan.
As if. Det skulle ju vara jättepinsamt. Liksom typ att erkänna att man vill att Kommentatorn ska komma. How no-low can you go, asså? Djiiz.
One day, honey, one day! h. Blond, sval och eländig.
SvaraRaderaKommentatorn faller givetvis inte för inviter av detta slag.
SvaraRaderaNej bevare mig väl! Det är ju allmänt känt att Kommentatorn är en principfast person. För att inte ens tala om fager, vis och klyftig!
SvaraRadera(Måste klä mig i brunt i dag så outfiten matchar min näsa)