Dramadrottningen

Stånk. Ibland försöker jag förvandlas till den tålmodiga pedagogiska mamman. Det lyckas sällan.

Ikväll var jag extra vansinnig och försökte lära T brodera samtidigt som S skulle få assistera mig med matlagningen (J är inte hemma). Dömt att misslyckas, men är man enfaldig så är man.

Placerade S i köket med en lök som hon skulle få skala. Genialiskt, tyckte jag själv, där hade hon ett tio minuters projekt, minst. Hade köpt en bit våffeltyg, rejäla kanavanålar och bomullstråd till T, förevisade lite fumligt hur broderandet går till (har inte sysslat med dylikt sedan lågstadiet) och hon blev eld och lågor. Det blev dessvärre S nästan också, som i ett obevakat ögonblick tassat fram gasspisen och grabbat tag i den metalliska ändan av stekpannans handtag.

Vilken kalabalik, S skrek som en banshee trots att jag lättat kunde konstatera att hon nog inte bränt sig speciellt farligt. Men när hon nu väl kommit igång  kunde hon ju lika gärna ligga på soffan och bröla med fingret invirat i en kökshandduk. Jag blåste och tröstade min lilla dramadrottning så gott jag kunde medan T hoppade jämfota bredvid oss "Kan du sätta nålen i tråden, tråden i nålen, kan du kan du, mammaaaaaa kom å hjälpaaaaa"

Nu är det stabilt igen. S tittar på Gruffalo-dvd:n och T spelar dataspel. Pedagogiska mamman har försvunnit för stunden, lite som Mållgan när Alfons får en riktig lekkompis.