Ett viktigt radioprogram

Min kollega Heidi Finnilä här gjort en superviktigt Granskat-program som du hittar här. Hon skrev också en utmärkt kolumn som finns här.

Det handlar om rasistiska påhopp på barn, bland annat finlandssvenska sådana. Vuxna människor som tycker det är befogat att läxa upp vilt främmande ungar bara för att dessa talar ett annat språk eller ser annorlunda ut. Det har hänt oss också, T sitter ju ofta och pladdrar med hög röst på bussen på klingande finlandssvenska och en gång fräste en gubbe det klassiska "Suomessa puhutaan suomea" åt henne. Hon log bara vänligt tillbaka för hon förstod inte vad han sa. Inte kan hon ju fatta att det finns folk som blir sura på henne bara för att hon talar svenska och inte har jag någon lust att förklara det heller. Okej, volymen brukar jag ibland försöka tona ner lite men aldrig språket. Hon har full rätt att kommunicera med sin syster och sin mor på sitt eget modersmål på ett allmänt färdmedel. Precis det samma skulle gälla om hon ville prata ryska, kinesiska eller swahili.

Om som Heidi också säger: knäppgökarna som tror att det är okej att behandla barn så här är ett kapitel för sig. Värre är alla de andra vuxna som inte lägger sig i när sådant här inträffar. När T råkade ut för en surgubbe var jag ju med och kunde säga ifrån, men det kommer jag ju inte alltid att vara.

Ska vi komma överens om att nästa gång nån dårfink angriper ett barn på en buss eller dylikt sitter vi inte kvar och låtsas som det regnar, utan vi gör nånting. Man behöver inte kavla upp ärmarma och börja slåss, men man kan markera att man står på barnets sida. Visa att man inte tycker att det den andra vuxna gör är okej.

Annars är vi bara små lortar. Vuxenlortar, men lortar i alla fall.