Den oengagerade julklappsassistenten

Jag och T kilade in på Bijoux Brigitte för att spana in en julklapp till min mamma. Vi hittade inte riktigt något för ändamålet. Däremot såg jag ett superfint armband som skulle passa perfekt på min handled. Det hade små kaméer på, väldigt ärtigt.

- Titta T, sa jag ivrigt
- Hmmm? sa T världvant och fingrade lojt på en scarf.
- Det här är väl fint.
- Hmm.
- Om pappa undrar vad jag önskar mig i julkapp, då skulle du ju kunna säga att du vet en sak!
- Hm.
- Kommer du ihåg hur det här ser ut nu då?
- Neeej vetdu, mamma. Här finns så många smycken.
- Ja men titta nu i alla fall. Det är små bilder av tanter på det! Fint va?
- Nej vetdu, jag kommer nog inte alls att komma ihåg.
- Skärp dig nu. Det ligger på den här hyllan. Så. Titta. Tantarmandet. Vill. Mamma. Ha.
- Hmmm. Suck..

Vid det här laget började damen som stod bredvid skratta ljudligt åt mitt misslyckade julklappsintrigerande. Bara att ge upp.

Förgrammade onge.