Salighets-saker

Titta! Det här är mina äldsta och finaste julprydnader. Papperskrubban hittade jag i min farmors bror Nisses dödsbo när jag var runt tio. Är så glad att jag fattade att vara rädd om den. Har inte ens den framme, öppnar den bara några gånger per jul och beundrar den.

De här prydnaderna är för sköra för att hänga i granen så de får ligga på ett fat istället. Tvingar familjen att ta långa omvägar kring bordet där fatet står.

Det här är vårt nyaste pynt, blev klart för en kvart sedan. Har aldrig gjort kristyrprydnader förr men det var rätt kul. Är inget sprits-wiz, men tycker de blev fina i alla fall (det är bra att ha barn när pysslet blir lite fult, man kan alltid hävda att de är de som gjort det...). Tror jag ska försöka hitta några fina grenar och hänga pyntet på dem istället för i granen. Passar fint på gottisbordet på julafton.

Känner mig lite skyldig som pysslar och pyntar fast jag är sjukskriven och hyggliga kolleger har fått rycka in och sköta mitt jobb. Men jag har sovit bort flera dagar nu och börjar må mycket bättre, onödigt att fortsätta vara sängliggande för sakens skull. Imorgon ska jag gå på jobb och vara effektiv igen. Åtminstone lite lagom effektiv.