S fick en Lennart Hellsing-bilderbok i julklapp och ikväll skulle jag läsa den som godnattsaga för henne. Tänk att jag helt hade glömt hur fantastiska Hellsings rim är. Det gär ju inte att läsa dem lite halsömnigt rakt upp och ned. Nej! Här gäller det att frasera, ha den rätta rytmen, betoningen och takten. Det ska vara gusto! Inlevelse! Artikulation! Gestikulation! Kort sagt aktiverades min inre Lars Svedberg där jag satt på sängkanten.
S såg mera ängslig än imponerad ut så nästa gång ska jag tona ner Lasse lite.
Nå äsch, nu började det harma att jag missade årets julkyrka i Gamla kyrkan. Julevangeliet med Svedberg hör bara till! Fast lite fnissvarning är det nog alltid eftersom det låter som om han läste en barnsaga...
SvaraRadera