Jag är ett hyfsat händigt fruntimmer, som raskt tar itu med snöskottning, vedkånkande, Ikea-möbelmontering och annat som traditonellt kanske kunde stämplas som manliga sysslor. Men gränsen för min del går vid att borra i väggar. Det törs jag helt enkelt inte. Jag är rädd både för egen del och framför allt för väggens. Så här brukar jag anlita min make. Han är sällan hemskt pigg på sådant här, men han gör det raskt och snyggt bara han kommer igång.
I dag lurade jag honom. Jag bad honom ta fram borrmaskinen för att hänga upp en klocka i köket, kom sen plötsligt på att vårt medicinskåp som drällt på köksbänken i nästan två år också kunde hängas upp. Och några krokar i grovköket när han nu ändå var på gång, och några krokar till i badrummet.
Nu är det det riktigt ombonat här hemma. Stackars J är både dammig och svettig, men jag tror jag ska blidka honom med lite rosa champagne.
Jag brukar borra själv.Sambon gör nämnligen allt "i morgon"..Men så hänger allt lite snett och skruvarna lite halvvägs ur väggen då jag använt fel sorters proppar.. :)
SvaraRaderaMen fint att ni har det mesta upp på väggarna nu!
Ja fy f-n för att borra... Jag blir kallsvettig och får nästan diarré (ursäkta uttrycket) av denna otäcka syssla...
SvaraRaderaJag bor i ett hus som är byggt 1910 och jag har inte den blekaste aning om vad som döljer sig bakom tapeten...
Jag ber mina killkompisar om hjälp till borrning och allt det elektriska, det andra klarar jag själv!