Ruku

Hujedamig så eländig jag känner mig. Förkylningen tar nya uttryck för varje dag som går, dagens nyhet var ögoninflammation. Så nu sitter jag här och plirar med svullna små grisögon, näsan är röd som en nödraket och mungiporna hänger i knähöjd eftersom jag tycker så synd om mig själv.

Dessutom var arbetsdagen helt prillig. Via Mejlans sjukhus genom skogen till Böle, möte här och möte där, in till stan och göra intervju, tillbaka till Böle och klippa, rusa till tåget, rusa från tåget till bussen, hämta två små plaskvåta rebeller på dagis, hem med buss, halka på gården, in genom dörren, klämma fingret i tvättmaskinsluckan etc.

Och fredagen den trettonde är först imorgon!