Ni får ursäkta denna pseudointellektuella inledning, men det är få saker som gör mig så ivrig som en riktigt välgjord radiodokumentär eller ett riktigt välskrivet reportage. Därför uppmanar jag alla som redan hunnit slänga månadens Kuukausiliite att göra som jag och fiska upp den ur pappersinsamlingen (hemma hos oss brukar den åka ut av bara farten eftersom jag inte hinner läsa den genast då den kommer).
Läs Anu Nousiainens reportage om det osynliga barnet! En somalisk liten tjej som ensam kom till Finland som tvååring, och hur hon sedan trissades runt i ett system med många välmenande människor och ännu flera vikarierande socialarbetare. Och i dag vet man inte var hon är. Ingen ville henne direkt illa, men ooops så bara försvann hon.
Jag grät som en fontän när jag läste artikeln i dag. Jag är något av ett blötdjur just nu, men det var en gripande story.
Jaa, vilken bra artikel! Jag skulle bara ögna igenom bilagan men fastnade i den, med allt våtare ögon och allt fler kolleger kring kaffebordet. Stackars barn...
SvaraRaderaAbsolut! Jag läste den på söndagen när jag satt ensam på jobbet, vilket inte var ett så smart drag eftersom det - precis som du sa - var en oerhört rörande artikel. Usch.
SvaraRaderaJag kunde inte läsa den i ett sträck utan måste ta den i portioner. Mycket välskriven och berörande.
SvaraRaderaDet är en oerhört hemsk och hemskt viktig artikel. I slutet av artikeln sökte sig tanken osökt till Afrika och att "se" barnet där i det helt nya hemlandet, utan någon aning om vad som händer, det gjorde mig tokig och olycklig. Onda värld, full av onda människor.
SvaraRadera