TV-blogg

Eftersom jag rör mig mycket lite ute bland folk ska jag berätta om mina tv-kompisar istället.

Flygvärdinnorna på PanAm är tråkiga kärringar. Mest kutar de runt i tajta kjolar och med resväskan så där obekvämt i armvecket så man har handen i öronhöjd och pekfingret rektumforskarredo. De har ständigt uppspärrade ögon och issues. En del är spioner eller någå. Är det HBO som har förstört mig eftersom jag inte har tålamod att se på en serie utan våld och mjukporr?

Jag hade tänkt låta bli att titta på The Walking Dead men eftersom maken bunkrade upp i soffan igår kväll fastnade jag också. Och blev positivt överraskad! Det var ju ganska jännä. Påminde lite om början av Lost, tyckte jag. Då när man ännu trodde att man med tiden skulle få facit, vad är juttun med stampetrollet i djungeln och inka-proppen i grottan? Fyrtiosju säsonger senare var det bara "I love you dad" och så levde alla som dött och jag kastade i vredesmod manchegobitar på tv:n.

I väntan på en ny Game of Thrones-säsong har jag plöjt igenom nästan hela den första boken i serien. Den är kul! Våld och mjukporr, som sagt var. Gillar man serien så gillar man boken. Dessutom finns det ett praktiskt släktträd i slutet av boken, så man kan hålla koll på huruvida Rhaegar är en Targaryan eller en Dothraki eller bara nån spede Tully. Väldigt behändigt.

Ja, och så har ju True Blood fortsatt också. Tråk. Alltid lika ledsamt när suveräna serier börjar stampa på stället. Förr tyckte jag det var kittlande och sensuellt när vampyrerna väste "She is miiiiine". Numera ger repliken mig på sin höjd gasbesvär. Get a life, liksom.