Projekt: Superkvinna

Det har varit en ganska kämpig vår. En helt ny dygnsrytm iom ett nytt morgonprogram som diverse människor gillar att spy galla över. Gärna upplysa programledarna om hur usla och enfaldiga de är. Kanske rent av ringa upp redaktörerna och gnälla och skälla.

Ett nytt tv-program. En kvinna i tv-rutan får man kalla ful, det vet väl alla. Korkad och ful. Vem tror hon att hon är? Usch.

En njuroperation. Katetrar och kanyler. Svimning i korridorer, slangar i magar. Tarmsköljning, vätskediet, antibiotika, smärtstillande.

Men också hår som växer med mirakulös fart, nya ögonfransar, härliga barn som får mig att skratta av hjärtans lust flera gånger varje dag, roliga resor till fina städer. Fin familj, goda vänner, hyggliga kolleger. Känslan av att ha vågat anta utmaningar, även om resultatet förorsakat missnöje bland somliga.

Så här står jag fortfarande. Lite för tung, lite för skranglig, lite för trött. Men varken ful, usel eller enfaldig. Utan ganska jävla suverän, I'm pleased to say.

Och nu inleds projekt superkvinna. Jag ska krydda på mitt super-inre genom att bli stark och sund också. Det får duga med promenader tills motionsförbudet är över (om tre veckor). Sedan ska det byggas muskler igen. Ätas hälsosam mat som också ska vara god. Sådant som är hälsosamt men smakar skit gör mera skada än nytta.

Ordentligt med sömn. Åtminstone en rolig ego-grej per vecka. Ett välförtjänt glas vin då och då.

Jag är taggad! Jestas ändå så jag är taggad. Det här kommer att bli kanon.