(Totalt publikfrieri i rubriken, men läs nu för all del vidare)
Alltså, det svåraste som finns är ju att låta bli att peta på finnar. Just nu har jag en begynnande buckla på hakan, om jag låter den vara i fred kommer den antagligen att vara så gott som försvunnen imorgon. Men det lockar ju som fan att provklämma lite på den för att se vad som skulle hända... vilket skulle leda till att den börjar rinna och i värsta fall blöda så jag istället får ett sår på hakan som inte försvinner på flera dagar. Det här vet jag. Men oooooh vad det kliar i fingrarna...
Känner nån igen sig eller hamnade det här inlägget i kategorin "pinsamma bekännelser som jag borde ha hållit för mig själv"?
Klart man känner igen sig! Jag intalar mig själv att jag börjar lära mig. Det största problemet uppstår väl när man vet att man ska hänga bland pöbeln. Då vill man ju inte se oklämd ut, liksom. Som om man inte hade nån aning om att det växte en böld mitt på näsan.
SvaraRaderaJodå, känner nog igen mig. Man kämpar så envist med att inte klämma, fast så gör man det ändå i smyg och sen ångrar man sig när dit kommer något som är mycket fulare än det var före man började peta på det.
SvaraRaderaalltså det finns två sorters finnar.. det finns sådana som exploderar hur lätt som helst när man klämmer lite och som sen blir jätteminimala och nästan osynliga. men sen finns det sådana som liksom ligger inne under huden och som inte är så tydligt formade och lätta att klämma på.. dom ska du undvika. människans fiende nr 1.
SvaraRadera