Alla nakna kvinnor är vackra!

Oj, ingenting piggar ju upp en så mycket i semesterkoman som en bloggdispyt om ett intressant ämne! Det är Amanda Schulman och Lady Dahmer som rykt ihop, och det handlar om kvinnlighet och utseendefixering. Yummy!

Jag beundrar båda bloggerskorna och har ingen lust att sälla mig till någondera laget. Ställer mig istället i mitten och fångar åt mig poänger från båda hållen.

Men jag har också själv funderat på det här med utseende de senaste vackan. Vi befinner oss ju i en stuga på en ö. Klädsel enligt väder, på sin höjd lite mascara osv. Just den här stugan är lite knepig såtillvida att det är min arbetsgivare som äger den och en drös halvbekanta kolleger är grannar här på ön. Således känner jag mig inte bekväm att låta mig falla tillbaka i riktigt samma sunk-nivå som om vi varit på det egna landet. (Ni får ursäkta, jag vet att jag duger som jag är också när jag luktar som en gammal Appenzellerost.)

Den värld i lever i just nu är så utseendefixerad att man får svindel. Jag som till och med kunde tappa håret utan att tappa själförtroendet är inte så bekymrad för min egen del, men jag har ju två små fina flickor som ser sig om och samlar intryck. Disneyprinsessorna har varit populära förebilder, långt hår (sorry mamma), svallande kjolar och getingmidja (sorry igen mamma) = skönhet. Och detta är bara början. Inväntar både nyfiket och ängsligt de motsvarigheter till Beverly Hills, Twilight och Tvillingböcker som  2020-talet kommer att bjussa på...

Men en behändig kur är att ta med tjejerna i dambastun. Där sitter den finländska kvinnan. Ibland är hon frodig med kraftiga ben och jättebröst. Ibland är hon liten och benig med intressant grått nätmönster på benen. Ibland har hon bara ett bröst. Ibland har hon spännande ärr och tatueringar som man gärna skulle fråga om, men så törs man inte. Ibland ser hon ut som jag, med muffinsmage med operationsärr på och en aning celluliter.

Där sitter T och S och tittar omkring sig, och jag hoppas att de tänker det samma som jag gör: tänk så nakna kvinnor är vackra! Speciellt i bastun, när de är rena och avslappnade, glada (för det är man ju ofta när man bastar) och belåtna. Hudar glänser, stela muskler mjukas upp. Bastande kvinnor är tidlösa, inga kläder, inget smink, inga frisyrer. Det tycker jag är fint. Slogs av tanken också i våras då jag besökte ett hamam i Istanbul. Det enda som vittnade om att det var 2012 och inte 1512 var nån enstaka Dove-schampoflaska. Ett spännande glapp i vardagen.

Nu vill jag ju ingalunda hävda att att kläder, smink och friyrer skulle vara onödiga ytligheter, men ibland är det ganska rogivande att visats i en miljö där allt sådant saknas.

I bastun ikväll fanns också några tonårstjejer med nätta slanka flickkroppar, men de valde att ha bikini på sig. Inget fel med det, tycker alla ska ha rätten att vara blyga. Men jag hoppas att de inte såg oss, sina bastusystrar, som skräckscenarier utan som en skön verklighet. En hälsosam motpol till Sloggi-reklamer och Cosmopolitanomslag.