Blå fruar och stavvandrande presidenter

Håhå jaja. Det här kan man kalla en händelserik dag.

Efter Morgonöppet-sändningen åkte jag till Maria sjukhus, där teatergruppen Blaue Frau repeterar I stopped my body, som ska ha premiär om nåra veckor. Sonja Ahlfors och Joanna Wingren var bustrevliga och berättade ivrigt om föreställningen, men sen hade de lite brådis med att komma igång med repeptitionerna och då undrade regissören om jag ville stanna kvar och titta. Självklart, sa jag ivrigt och slog mig tillrätta. Privatvisning av suggestiv feministisk dansteater, de är inte varje jag man får vara med om sånt på arbetstid, juh!

Föreställningen var väldigt intensiv och kittlande, kan redan nu rekommendera den fast rätt mycket förstås var på hälft i detta skede. Men det blev pikulite genant när alla på scenen i ett skede var spritt språngande nakna. Lite extra pinigt när man är den enda åskådaren, förstår ni. Där satt jag och försökte komma fram till huruvida det var coolare att flacka med blicken eller bara välja en buske och råglo på den.

På vägen tillbaka till Böle mötte jag Mauno Koivisto på spårvagnen. Han hade lippis och stavar. Lever han ännu eller kan han ha varit en hallucination?

Sen ringde jag Nicke Lignell och stämde träff.

Nu behöver jag ett skumbad och en whiskey.

Ja just det, mitt inslag om I stopped my body sänds imorgon klockan 7.40 i Morgonöppet.