Underbara unge

 (På väg till Lek och plask)

 Jag och S upplever nån sorts second morochdotter-honeymoon just nu. Det är så fint. Treårstrotset höll ett järngrepp om stackars S i nästan ett år och jag har turvis varit supertrött på henne och tyckt så jäkla synd om henne. Tänk så jobbigt att tvingas bli arg och ledsen hela tiden. Också när man ska få göra nånting man har sett fram emot, och så slår raseriet till och allt är förstört. För alla. Främst för en själv.

Men de senaste veckorna har jag fått tillbaka den glada och tillgivna lilla figur jag senast såg år 2010 ungefär. S vill gosa, pussa, krama, skämta, göra mig glad (teckningar och blombuketter), hålla handen när vi är ute och går (har varit en total no-no hela sommaren, dumma mamma!). Det finns ingenting vackrare än hennes brett flinande lilla ansikte med de glittrande pepparkornsögonen och de runda små mjölktänderna.

När jag lagar mat vill hon sitta bredvid mig på köksbänken och diskutera allt mellan himmel och jord och lukta på alla kryddor. Städar jag så vill hon gärna hjälpa till. Om jag ligger på sängen och läser kommer hon släpande på en filt, stoppar om mig, pussar mig på nosen och stänger dörren efter sig när hon lämnar rummet. Och så brukar vi titta på roliga program på Barnkanalen och klucka av skratt.

Tidigare tacklade hon motgångar genom att bli rasande och snudd på våldsam, numera är det sprutande Lille Skutt-tårar som gäller. De gör mig så blödig att jag går med på vadsomhelst när S är ledsen. Måste kanske tuffa till mig lite på den punkten.

Men i övrigt försöker jag passa på att njuta av min underbara dotter och buskompis S innan nästa trotsfas sätter igång. Hoppas den dröjer.