Man borde inte gråta för spilld telefon, men...

...måste medge att jag gjorde det i alla fall. Grät en skvätt när skärmen sprack på min HTC Desire för att jag fällde den i tamburgolvet. Telefonen är som en del av min arm vid det här laget, känns som jag skull ha brutit ett finger, minst. Den är nog någorlunda funktionsduglig ännu, men med två månader kvar innan den ens är betald känns det fisigt och onödigt när sådant här hände. Murr.

Hursomhaver, de här två ställde till med nån sorts kufisk revy för att pigga upp mig. Då är det ju svårt att sura.

Och så är det ju förunderligt att man kan plocka blommor ännu i mitten av oktober.