En av mina sämsta sidor

Jag har många goda sidor. Jag är effektiv, noggrann, blir lätt ivrig och kan hitta humor också i tråkiga sammanhang. Nu börjar det här låta som en arbetsansökan, ursäkta.

Mina dåliga sidor är dock minst lika många, och mest irriterande är nog min förmåga att ta ut skadan på förhand i trevliga situationer.

Ett utmärkt exempel var det där med julgranarna i söndags. Jag hittade som sagt några trevliga små granar i vägrenen på min motionsrunda och tog med dem hem som lillajulgranar. Och medan jag gick där med en gran i varje näve tänkte jag "Nästa år kommer jag säker inte att hitta några söta gratisgranar, och då kommer jag att tänka på de här och vara besviken". Varför i friden ska jag tvinga fram ett sådant resonemang istället för "Tjoho, det här kommer att bli kalas! Nu ska vi pynta och vara glada"

Om jag öppnar en påse chips är det inte ovanligt att jag tänker "Vad snopet det kommer att kännas sen när jag ätit upp allihopa". Den här tankegången dyker alltså upp innan jag satt ett enda chips i munnen.

Det har hänt att jag köpt nya skor och när jag lämnat butiken färdigt deppat över att de kommer att bli  slitna.

Att jag gjort fynd på rea och tänkt att i framtiden kommer motsvarande produkter till ordinarie pris att kännas oskäligt dyra eftersom fynd-köpet framledes är fastgjutet i mitt minne.

Att jag grubblat över Mastercard-räkningen innan semesterflyget ens lyft.

Vad ska jag göra? Borde jag få nån sorts carpe diem-terapi? Jag är ju en glad sprall till min natur, den här I-or-mentaliteten skär sig med min personlighet, tycker jag.