Lugnt och avslappnat. Ha. Ha. Ha.

Det var den bästa idén i mannaminne, tyckte vi, J och jag. Eva tar semester fredagen för jul! Tänk så mycket man får uträttat då. Man kan gå till Alko i lugn och ro, köerna på posten är säkert millimeterkorta på morgonen. Och så kan man ju putsa och feja lite där hemma, stryka borddukar, lägga fram väldoftande tvålar i badrummet och hälsa familjen välkomna hem med färdigt uppvärmd bastu, tända ljus och ångande saftglögg. Vicken prima plan! Det ultimata starten på jullovet!

Denna dag inleder mysiga mamman och flickorna med en rofylld mjukstart. J åker till jobbet, vi sussar på en halvtimme till. Ljuvligt.

- Åååh titta mamma vad jag fick i Lego fränsch-kalendern! jublar T (lego friends, hon uttalar det lite fancy).
- Eeeh, oooh så fiiin, mumlar mysiga mamma.
En liten påse med vid pass tjugo minimala bitar som ska monteras ihop till en pyttepytteliten eldstad för de politiskt inkorrekta legovännerna. Trummisen och kosmetologen, om jag inte misstar mig. T börjar ivrigt att pillra.
- Bygg du bara älskling, men ät din smörgås samtidigt så vi inte missar bussen, säger mysiga mamman tålmodigt.

Lillasyster S har klämt i sig smörgåsen för länge sedan och försöker nu öppna lucka 24 i Pet Shop-kalendern i smyg, men mysmamman ser allt och förmanar vänligt med ett milt leende.

- Mammaaaa, brödet är för hårt, gnäller T.
Hon har en point. Brödet är rätt svårtuggat för en som bara har en ensam tand längst fram i munnen. Men mysiga mamman vet råd.
- Ät osten och det där mjuka i mitten, lämna kanterna.

Frukosten uppäten, påklädning härnäst. Men det är inget problem, mysiga mamman har nämligen färdigt lagt fram kläderna åt de små barnen på trappan. Bara att kila ner och klä på sig själv då, mina änglar. Under tiden försöker mysiga mamman fixa till sig själv lite.
- Mammaaa, S ligger på sängen och gråter, klagar T.
- Nämen varför det nu då?
- Nå hon petade på pappas slampa och då sa jag åt henne att hon inte fick!
Pappas slampa? Aaaah, slunga! J köpte en snöslunga igår och den står fortfarande i tamburen och är farlig. Tur att T ingrep, det förståndiga lilla barnet.
- Mamma kommer just! kvittar mysiga mamman och försöker uträtta mysigheter på tuppen lite fortare.

Överst i S klädhög ligger en liten tv av plast.
- Nämen titta S, så fiffigt att du lade fram en leksak till leksaksdagen redan igår, berömmer mysiga mamman.
S blänger kritiskt på teven. Hon har tydligen ångrat sig.
- Inte ha teven. Ha bollen.
Iklädd enbart trosor och pyjamasövredel marscherar hon morskt in i sitt rum och ställer sig med händerna i sidorna likt Pippi Långstrump och spanar efter bollen.
- Nu måste du älskling skynda dig lite, bussen går om tio minuter.
Mysiga mammans fasad börjar krackelera lite grann. Fast hon inte ens hann applicera någon underlagskräm.
- Ha bollen!!!
Case closed.

Till sist hittar faktiskt S bollen och dyker lydigt upp i tamburen för att bli påklädd som nån frigging kronprinsessa. Mysiga mamman kämpar på, men den jävla bollen skumpar hela tiden iväg nånstans och då avbryts påklädningen eftersom S jagar iväg efter den.

Efter många om och men står två michelingubbe-liknande varelser i tamburen och smaskar på d-vitamintabletter medan svettiga mamman krånglar på sig sina egna ytterkläder.

- Nu får vi sen springa, förstår ni, Vi är jättesena. Mamma ska bara ta nycklarna så går vi.
- Vill ha bollen i fickan. Mamma ska sätta. NEEEEEJ INTE T!!! BORT!!!! MAMMAAAAA!
Jag sär jag sär, med den rösten har flickan har en strålande framtid inom death metal.
Stressiga mamman har sitt busskort mellan tänderna medan hon pillrar in den satans bollen i overallfickan.

- NU GÅR VI!

Ut genom dörren tumlar tre svettiga damer. Ner för backen och iväg. Men vänta. Busskortet. Det är inte mellan tänderna längre. Och inte i fickan. Inte nyckeln heller för den delen.

- Umm, mammas busskort. Var är det? Nu måste vi springa tillbaka.

Tillbaka upp för backen. Och där i en snödriva liger faktiskt busskortet. Nyckeln ligger däremot inne i tamburen men det hjälps inte. Nu måste vi iväg, inbrottstjuvmamma får lösa den saken senare.

Fantastiskt! Bussen har inte gått! Där kommer den nu. Men perplexa mamman är så i sina tankar att hon glömmer lifta före bussen nästan har åkt förbi. Till all lycka är det en vänlig själ som kör, så han bromsar fast han är halvvägs till Hagalund och väntar på flickorna Frantz. Välsigne han.

Nu löper allting riktigt smidigt. S levereras till dagis vid gott mod. T vinkar glatt av mamma på förskolan.

Nu ska mamma bara hämta ett paket på posten, gå efter en kalkon som J beställt på K-butiken och gå en sväng via Alko. Sen hem och städa.

Aj så folktomt och trevligt det är på Lippulaiva. Och vilka fina julblommor. Mysiga mamman köper en ståtlig röd meterhög amaryllis. Sen till posten. Inga köer, tippe tippe tipp tapp... men ett ögonblick. Det där kan ju inte stämma! Det måste vara fel paket, hade tänkt mig nån påse i A4-storlek. Det här måste ju innehålla en shetlandsponny, minst.

Nåväl, vidare efter kalkonfilén. Nehe. Ingen filé. Utan en hel kalkon. Avliden dessutom, annars kunde den ju kanske gå själv. I koppel, liksom. Snälla damen på K-butiken donerar en stadig kasse att bära den i. Potentiell ponny, kalkon, amaryllis. Keep calm and carry on.

Alko. Få se nu, J:s inköpslista. Fyra flaskor rödvin, en flaska portvin, en flaska glögg och en flaska bubbel. Det är sju flaskor det.

- Hyvänen aika, gnäggar skämtsamma Alko-gubben när packåsnemamma kommer balanserande mellan hyllorna. Finns förvisso skåp där man kan förvara sina uppköp medan man handlar på Alko men varken ponnyn, amaryllisen eller Lady Kluck rymdes in.

Sådärja. Expediten har förbarmande över alkismamman och packar in flaskorna och hängar kassarna på alkismammans fingrar lite som man hänger kulor på en julgran.

Oj, där åkte bussen. Ja då får det bli taxi. Hjälps inte annat. Allt får gå i samma konkurs.

Flaskorna klirrar så våldsamt under färden att det känns som att vara i taxfreebutiken på en Sverigebåt.

Hemma! Allt höll! Alla är glada (utom kalkonen kanske). God jul, taxichaffis. Hejhej. Uppför trappan. Fy så kallt det är, ska bli skönt att komma in.

Var hade vi nyckeln nu igen...?