Häromdagen traskade jag genom järnvägsstationen på väg mot metron. Började fundera på London. Oh, så trevligt det var i London ändå. Artiga människor, pyntat överallt, cheesyga jullåtar... fick liksom lite längtan tillbaka.
Då bumpade jag ihop med en man, och eftersom jag var inne mitt anglofila resonemang drog jag i förvirringen till med ett "So sorry". Så tittade jag upp på mannen och insåg att han var både svart och irriterad. "Anteeksi" snäste han på finska.
Ja ni hajar. Han antog väl att jag var en lantlolla som tror att man måste prata utrikiska med alla som är mörkare i hyn än en marsipangris.
Jag hade ju kunnat kuta efter honom och förklarat att jag minsann är både berest och kultiverad, men jag har på känn att situationen inte hade blivit mindre pinsam av en dylik manöver.
Det där hände mig när jag hade beställt en badrock till Theo från England. Det ringde på dörren och jag tog för givet att det var Herr G som kom hem från butiken med en massa kassar, men då stod där en mörkhyad man med ett paket och sade "Malin?" "Yes?" svarade jag, lite överrumplad utan att tänka mig för.
SvaraRaderaKanske trodde jag att han hade kommit enda från UK med paketet?
Usch så jag skämdes.
Tsihii :)
RaderaHej - men vänta nu - Du kunde ju själv ha varit turist, det kunde väl inte han veta. Så frågan är om inte killen som snäste svaret var den som klantade sig. :)
SvaraRaderaDet är ju faktiskt sant. Tack för det!
Radera