När jag var liten fanns det två gubbar som man skulle känna för att de var döda. Den ena hette Kekkonen. Den andra hette Palme. (Sen fanns det två levande gubbar också som hette Reagan och Koivisto och i mina ögon såg helt identiska ut)
Trots att jag skulle våga påstå mig vara en hyfsat allmänbildad människa har Olof Palme förblivit ett tomt blad för mig. Han mördades och det var det, liksom. Bilder av honom dök upp på SVT alltid nu som då när man kommit på att rafsa efter mordvapnet på något nytt ställe, och när den eventuelle mördaren Christer Pettersson gick ur tiden. När var det nu sen? Wikipaus. 2004.
Därför är jag mycket glad över att nu ha sett igenom den förlängda tv-versionen av dokumentären om Palme. Ligger ute på SVTPlay i någon månad till. Titta!
Och blir man ivrig kan man ju leta reda på P3-dokumentären om mordnatten och utredningarna också. Den är bra den med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar