Sidospår: Börjar vara lite ambivalent inställd till att jag och mina fantastiska studiekompisar kallar oss just tjejgänget. Vi myntade uttrycket när vi var lite på 20 (då lät det lite lustigt rikssvenskt och käckt) men nu när vi klättrar mot 40 börjar det kännas lite... ja, medelålders kanske? Egentligen är det Henrik Schyfferts fel att jag ens funderar på saken, i en stand up på Club Viirus i tiderna hånade han "Det tokiga tjejgänget" som älskade "Itaalien Itaaaalien Itaaaalien" och då kände vi oss träffade på ett kusligt sätt. Men skit i det, varför byta namn på ett vinnande koncept? När vi är 70 kommer benämningen bara att få en hipp ironisk dimension, visst? Vi tar sikte på det.
Till saken. Instagrambild på maten. Och värdinnan.
I dag är vi krassliga, T och jag. Förskolan ringde och jag fick åka efter henne med taxi. Men sen hade vi det ganska myigt och bäddade ner oss med snorfanor, febertermometrar och vattenglas inom räckhåll. Hon spelade Angry Birds oh jag läste Riikka Pulkkinens Totta (super!). Nu mår vi redan aningen bättre, så jag ska försöka mig på att jobba imorgon om huvudet sitter kvar. Ja, T blir förstås hemma den feberfria dagen om någon var på vippen att höja ett strängt finger.
Jag tyckte bättre om Raja. För jag har så svårt för "äldre framgångsrik man knullar med barnflickan och krossar henne men blir förlåten av sin genomgoda hustru"-genren. Och Raja är betydligt intressantare och mindre förutsägbar. Men kul att du gillade Totta - nu har du nåt ännu bättre att se fram emot om du inte redan läst den!
SvaraRaderaJovars, den biten irriterade mig också. Men jag blev så hänförd av Helsingforsskildringen (både 60-tal och nutid) att jag förlät nästan allt annat. Ska sikta in mig på Raja då.
SvaraRadera