Valborg. Firar ej.

Eller ja, det är ju att överdriva. Vi har ätit tacos och en flaska vittvin står i kylen. Men det var en ganska händelserik dag så jag kommer antaligen att tuppa av tidigt. Imorgon får vi gäster så vi tar firandet då istället.

Dagen inleddes i alla fall med livesändning på Narinken. Roligt! Speciellt att några lyssnare och bloggläsare kom fram och sa hej. Vad glad jag blev!

 

Strax före sändning var det lite kaotiskt förstås. 

 Men efteråt var vi så här glada. Jo, det är Paradise Oskar. Eller Axel Ehnström som han ju faktiskt heter. Hör hans fantastiskt vackra sång om Helsingfors här Den är hittills outgiven.  Skivbolag, reagera!

Väl hemma försökte vi valborgspynta lite med flickorna. Gick så där.

- Det går ju int! Vimpeln e för kort och mamma e för dum! röt T.

S satt därmot uppflugen på en stol och följde kritiskt med mitt lite hafsiga städande. När jag tog en liten facebookpaus undrade hon näbbigt:

- Mamma, varför slutade du städa? Vad är problemet?

Nåjo. Jag lyckades i alla fall knåpa ihop några pompoms. Didn't know I had it in me! Är uppriktigt sagt sjukt imponerad av mig själv.

Sen har jag som vanligt suttit och stirrat på mig själv på tv. Inte fullt lika sjukt imponerad där, men helt okej. Börjar vänja mig. Och Janne Strang och Monika Fagerholm var ju superba.

 Och nu ropar vinflaskan i kylskåpet på mig. Gotta go. Trevlig valborg!

OMG! Ta chansen att träffa... MIG!

Imorgon förflyttar vi Morgonöppet till Narinken mitt i Helsingfors. Där ska vi stå och sända och skoja. "Och så får ju folk träffa ER!!!" flöjtade producenten förtjust och jag blev genast generad och tyckte att vi i så fall måste bjuda de vänliga själar som stannar upp vid vår lilla radiokiosk på lite mjöd i alla fall. Så det blev så

Men ja, vi har massvis med roliga gäster också, så om du har vägarna förbi tycker jag du ska komma förbi! Akademen, Axel Ehnström, den ypperliga tisdagssnackaren Helena von Alfthan med flera!

6.30 sätter i igång och pladdrar på till 9.00! Välkomna!

Snyggare kan ingen vara

Lyckades knäppa ett självporträtt av misstag i går när jag satt på ett möte. Vilken fröjd det måste vara för mina kolleger att få beundra detta fagra anlete dagligen!

Annorlunda vecka

Mycket dåligt bloggandet denna vecka. Har varit gräsänka och rusat som en galning mellan jobb, dagis och hem. Dessutom var min arbetsvecka lite annorlunda. Ja men se själva. Inte kan man klaga på att jobbet är enformigt i alla fall...

Tussilago, harpluttar och Strömstedt

Tog ut lite kompledigt i dag. Perfekt tajming att kunna förlänga det första vårveckoslutet. J har åkt iväg på Sideways-äventyr till Alsace, men mamma råkade också vara ledig och hakade på.

Muffinspicknick vid lekstugan. Klär man på sig ordentligt så går det.

 

T tyckte det var premiärdags för nya låtsasskinnjackan. 

Så har vi planterat harpluttar (ett experiment, man ser vad haren har ätit när de börjar gro), tittat på Pippi, ätit spenatplättar och bara grälat lite lagom mycket. 

Ja, och så tittade jag på SVT:s Inför Eurovisionen också. Det är alltid lite jobbigt när folk jämför De Eurovisa med SVT:s förlaga. Deras budget är ju enormt mycket större än vår, och fast jag skulle doppa mig i glitter från topp till tå blir jag inte Lena Philipsson. Det har inte ens varit vår ambition att efterlikna deras koncept, utan vi har försökt hitta på ett eget. 

Har hur som haver storgillat SVT:s panel i flera år, men årets variant var nog ganska platt fall. Niklas Strömstedt verkade helt ointresserad. Malin Roos var däremot ivrig och insatt, men de hade väldigt underlig kemi sinsemellan. Ibland försökte hon sig på glada små tjuvnyp, men då blev Strömstedt sur. Och vem var programledaren av de båda? Arbetsfördelningen kändes oklar. Gästen Rickard Engfors gjorde sitt yttersta och var riktigt underhållande, men det var svårt att rädda situationen i hans sits. Tillbakablickarna var  roliga, men på grund av dem rymdes ganska lite av årets videor med. Besynnerligt, svenskarna brukar ju alltid få in fullträffar i den här genren.

Okejokej, jag medger. Jag är pikulite skadeglad. Lillaysterkomplexet, ni vet.

Låg soffa och kort kjol

Hmm. Ni kan kalla mig fattigmans-Sharon Stone. Men oroa er inte, mina trogna cykelbyx-Spanx fanns under kjolen hela tiden, så ni kan lugnt se på veckans De Eurovisa. Ligger på Arenan redan nu.

Jag ska instagramma hela världen lilla mamma

Full av solsken varje dag!

Hälsningar från Långforsen! Inga grodyngel och ännu stilla i myrstackarna. Men en citronfjäril och en massa blåsippor såg vi. Bra vårsaldo.

Pisspotterier

Igår rapporterade Vega Huvudstadsregionen om en kvinnlig Securitasvakt som blev mobbad på jobbet. Inte av de andra vakterna, ånej, utan av kassörskorna i matbutiken där hon arbetade. "Är du säker att du klarar det här" och "vi kommer alla att döööö" tjoade de dagligen. Tills väktaren tog upp saken med sin arbetsgivare - och fick sparken! Men jag är egentligen mest upprörd över att kvinnliga butiksanställda hade mage att behandla väktaren så här. Varför gör kvinnor så?

En kvinna som intervjuades för ett inslag i Morgonöppet nyligen skickade med tre chokladapor till oss programledare, med hälsningen "så ni kommer ihåg att sluta tjattra som apor". Raffinerad elakhet kamouflerad som välvilja. Snyggt. Varför gör kvinnor så?

Nu när jag igen har varit oförståndig nog att visa upp mitt tryne i tv får jag räkna med kommentarer av alla de slag. Intressant dock att män som kritiserar programmet skäller på det innehållsmässiga. Oskarpa bilder, dåligt språk, för mycket svordomar etc. Den kritiken tar jag gärna till mig och funderar på om den var befogad eller inte. Men en kvinna (signaturen antydde i alla fall det) klargjorde att hon inte klarar av den beskäftiga Eva och därmed inte ens tänker titta. Som beskäftighet skulle vara någonting man kan vänja sig av med så där bara. Hon har ju all rätt i världen till sin åsikt, men att skrika ut den på nätet har bara syftet att såra. Varför gör kvinnor så?

Jag är en grubblare som rätt ofta börjar rannsaka mig själv av olika anledningar. Mest orolig blir jag  om jag får för mig att jag oavsiktligt har sårat någon.

Jag undrar just om de här kvinnorna nånsin drabbas av den där iskalla tanken mitt i natten. Odjuret som låg under Alfons Åbergs säng, det dåliga samvetet som skaver och inte låter en somna.

Tänk om vi gick för långt med hon vakttjejen i dag, tänk om hon blev ledsen på riktigt?

Alltså det där med aporna, det var ju inte speciellt roligt nu när jag tänker efter, snarare skitelakt.

Hmm, jag måste börja hejda mig innan jag kommenterar på nätet, de på tv är ju också människor...

Nä inte gör de det ändå. Pisspottorna.

Min intervju med Jonas Gardell

Den tycker jag gott ni kan läsa! Här!

Stanna, jag vill kliva av!

Just nu rullar livet på lite väl raskt, tycker jag. Egentligen borde jag inte klaga för det händer roliga och spännande saker stup i kvarten, men jag vill inte riktigt hinna med.

Inspelningarna av De eurovisa var suveränt skojiga men det blev förstås rätt mycket jobb. Amsterdamresan var superlyckad, men där rök ytterligare ett slapparveckoslut som hade behövts för återhämtning. Förberedelserna för ESC pågår förstås hela tiden, och så gör jag ju morgonprogram varje dag. Imorgon ska jag dessutom vara med i X3M-tv på eftermiddagen. Om jag är riktigt glåmig tänker jag klä ut mig till Galna dagar-spöke.

Sen skulle det ju vara kul att hinna motionera lite också. Och blogga. Och läsa tidningar och träffa vänner.

Och så inser jag att T tillbingar sina sista veckor på förskolan. I höst har jag en skolflicka här hemma. När hände liksom det?

Nej, nu måste jag ta mig en liten Tjuren Ferdinand-moment och sitta under eken och lukta på blommorna. Fast jag sitter i köket och tulpanerna från Amsterdam luktar ingenting. Men vackra är de.

Ska tracka er med några resebilder ännu.

Witbier på en uteserering! Najs. Mycket najs

Stämningsfull bild mitt i Röda lyktornas distrikt. Om jag fotat i en lite annan vinkel hade jag fått med några lättklädda damer i ett skyltfönster. Men dem hade jag faktiskt inte lagt märke till när jag plåtade, då hade ja inte vågat. Strängt förbjudet att fotografera skyltfönsterflickorna. 

Provning av presentbikinir. Strike a pose!

S kan också!

Nu går det att titta på De eurovisa på Arenan

Här sitter vi och försöker se möjligast näpna ut, Anne Hietanen, André Linman, random smilfink och Johan Lindroos.

Klippet hittar ni här! Och vill ni se avsnittet på Yle Fem är det imorgon kväll klockan 20 som gäller. Berätta gärna vad ni tycker, själv vågar jag inte titta alls.

Tulpaner och bikinir

Dagens shopping. I princip tycker jag att småtjejer ska få ha ordentliga baddräkter och inte larviga opraktiska bikinir men se här var så fina att jag inte kunde motstå. Nya shades och en massa fina partyattiraljer blidde det också.

Ska försöka få med mig lite tulpaner hem också. De sålde på flygfältet, såg jag. Inget filter på tulpanbilden nedan. Helt fantastiska.

Nu kan vi Amsterdam så imorgon tar vi tåget till Utrecht!

Amsterdam är snidut

Em mycket vindig stad. Husen spretar åt alla håll. Var de höga redan när de byggde?

Vi har varit löjligt effektiva turister, besökt två museer och tre kyrkor, sett fem horor, ätit sjutton rätter på indonesisk restaurang och upplevt femtielva regnskurar. Mycket bra dag.

J 36 år!

Egentligen fyller han först imorgon men då är jag i Amsterdam så vi flyttade på uppvaktningen.

Jag gillar tanken att flickorna i framtiden skulle säga "ååh, när jag vet liten firade vi alla födelsedagar med croissanter, äppelsaft och svartstämplad emmental". Därför kör vi exakt samma koncept varje gång någon i familjen fyller år. Hittills har ingen tröttnat. Precis lagom krångligt för en vardagsmorgon också.

J hade önskat sig ett paraply så det fick han. Ett grymt flashigt hightechparaskaft, stormtåligt och keikkor. Och så hade vi komponerat en delikatesskorg. T lade till lakrits, S några korvar och jag en flaska amarone. Han blev glad. Eller så är han bättre på skådespeleri än Persbrandt.

Fasiken vilken bra dag!

Idel fina grejer har hänt i dag! Först fick jag veta att vi fått en semestervecka på Högkopplan igen. Alltså de Yle-anställdas semesterparadis på Sommaröarna. Härligt, vi kommer att ha väldigt lite gemensam semester med J i år så det här blir perfekt!

Sen dök det upp en rar liten herre i kontorslandskapet. Han rullade en flashig dator på en liten vagn och undrade vem som var Frantz. Så jag skrek "Jaaaaaag!!!" och när vi väl hunnit ifatt honom och förklarat att jag inte var så farlig som jag lät installerade han min nya dator.  Med en skärm som är så bred att man slipper scrolla i sidled. Laptop-dockningsstation så jag kan ta med mig datorn och klippa inslag hemifrån om det känns motiverat. Lyx lyx lyx!

Sen mailade en tjej och undrade om det var okej för mig att intervjua Jonas Gardell om 45 minuter. Jag var inte det minsta förberedd, men man säger ju liksom inte nej till sånt. Så vi snattrade i telefon i 20 minuter, Jonas och jag. (tur att det gällde någon som jag beundrar och har hyfsat bra koll på, hade kunnat bli pinsamt annars). Mark tyckte tydligen att Jonas behövde övervakning när han uttalade sig i finlandssvenska medier så han tjoade i bakgrunden. Det var rätt festligt.

Och imorgon reser jag till Amsterdam! Det lär ska vara nästan lika kallt där som här, men det gööör ingenting.

När det våras skickar jaaag till dig tulpaaaaaner från Amsterdaaaammmmm...

Komplimanger

Jag känner mig lite fånig. Under veckoslutet blev jag ju proffssminkad och piffad i dagarna två, så jag passade ju på att slänga ut några egobilder i bloggen, på fb och instagram i nån sorts Elsa Billgren-hybris. Och eftersom det finns så många fina människor där ute har jag överösts av vackra ord och gillanden. Tack snälla ni.

Men samtidigt som jag blir smickrad blir jag förlägen och vill vrida på mig och förringa det hela. Jaaa, ni förstår, jag var alldeles nyfixad och tog åtta bilder innan en blev bra och så körde jag dem genom femdubbla instagramfilter. Sen när ni ser programmet på tv kommer ni att märka att jag är mycket fulare i verkligheten, förstår ni.

Nästa reflex är att lägga ut något tokroligt "kolla vilken dubbelhaka jag har om jag håller huvet så här och grimaserar"-foto a la Lady Dahmer. För att visa att jag inte är en ytlig komplimangfiskare utan en skön vuxen kvinna med självdistans.

Eller så säger vi helt enkelt så här. Ibland är jag snygg. Ibland är jag mindre snygg. Det är så det är. Och det är bra så.

Måste medge...

... Att det är förbannat kul att ha hår. Lät stylisten göra vad som helst i dag och skojigt blev det! Läppstift är festligt det med.

De Eurovisa, dag 1

Nåjjah, två omgångar eurovisdom i burken! Så här ser vår studio ut.

Här sitter världens knasigaste och vackraste Anne och sprätter med benen medan Sturm & Drang-André, Pöll och jag beundrande ser på. Det blev en ganska absurd diskussion. Anne hasplade ur sig pärlor som "Ni vet så där när man har fest och alla sitter och glor på ett mögligt smörpaket?" medan André hade nära till gråten för att en del bidrag var så plågsamma. När Ryssland klämde igång fick jag springa efter luktsalt.

I program två var Pernilla Karlsson och Antti Koivukangas gäster. Pernilla var skoningslös i sina vitsord. Antti försökte tappert säga vackra saker om det mesta. Vid Makedonien blev det stopp.

Imorgon fortsätter vi spela in. Intensivt veckoslut detta. Men hysteriskt kul!

 Bilderna knäppte vår webbredaktör Hanna Othman. Hon skickade den här tjusiga grejen också. Varför såsar jag på med morgonradio när jag kunde ha en lysande karriär inom skräckfilmen? Måste maila Guillermo del Toro å det snaraste!

Gumårån gumårån kvitt kvidevitt

Tidigt uppe och på väg till sminket. Mina vanliga bussar har inte börjat köra ännu så jag fick stega genom Nöykis till en annan linje. Och som ofta när jag är tvungen att stiga upp tidigt ett veckoslut började jag leka med tanken att bli ett morgonmotionär. Ni vet en sådan där som redan har joggat 10 km eller simmat 2 när hen dansar in på morgonmötet.

Jag ville med ens ruska liv i hela västra Esbo. Ho hoo, luften är krispig, fåglarna kvittrar, beskåda, bak tallen gör moder sol entré... Nu ska ni inte ligga här och masa er i lätt rödvinskrabyll! Upp och hoppa.

Några random hundägare var också i rörelse, jag önskade att vi haft något sätt att hälsa varandra i morgonpiggt samförstånd. Kanske genom att vissla de första tonerna av "Good morning starshine". Det skulle smälta in lite suggestivt i fågelsången.

Eftersom jag stiger upp 4.30 på vardagarna borde ju kl 6 på veckoslut kännas som en helt legitim sovmorgon, visst?

Kanske detta blir min nya grej!

(Antagligen inte, men låt mig nu ha lite hybris här.)

Min häftiga arbetsplats

Irrade in i rekvisitan på Yle igår. Vilket ställe! Inland glömmer jag bort att min arbetsplats är ganska häftig. Varje gång jag tappar motivationen ska jag smyga in på rekvisitan eller kostymlagret och leta reda på den.

De Eurovisa...

... Spelas in denna helg. Jag både gillar och avskyr att göra tv eftersom jag är en så utpräglad radiomänniska, så nu har jag förberett mig i panik.

- beställt spanx från Amerika
- köpt en behå som drar upp taxöronen i hakhöjd
- impulsköpt paljettkjol och blingbling
- klippt mig.

Radio. Älska radio.

Skinny jeans

Japp, jag har ett par. De ligger i en låda med några få plagg som jag inte använder men inte nämns slänga heller. En tröja med en fjäril som min mommo stickat, bland annat. En helt för kort vintagklänning från Paris.

Och så jeansen från förr. Storlek 30/34, senast jag kom i dem var långt före barnen föddes. Tror knappt J fanns med i bilden, för med honom kom också sambofläsket. Ni vet, när man hellre sitter hemma och cocoonar framför tv:n än är i rörelse på stan.

Tror att anledningen till att jag sparat jeansen är Sex and the City. Ni minns scenen då Miranda plötsligt inser att hon ryms i sina skinny jeans och känner sig helt pånyttfödd. Det skulle vara grejer det.

Nu tänker jag haka på Olgas jeans-utmaning. Krängde på mig jeansen just och bad en kluckande make att ta en bild på mig med lördagens tidning i näven, byxorna på halvstång och fläsket vällande. Den första juni ska proceduren upprepas, och då är min förhoppning att jeansen ens har kommit lite högre upp på låret... Det är inte hela världen om de inte ryms på helt och hållet någonsin igen, för jag trivs rätt bra med min dallriga kropp. Men så där som morot tycker jag en sådan här utmaning är kul. Bra tajming att ta före-bilden just efter påskfrosseriet.

Jag brukar ju vara ganska självutlämnande här i bloggen, men jeansbilden ar så grotesk så den får ni inte se. Kanske sen i juni om efter-bilden är riktigt imponerande.

Min strategi: Jogga närhelst det är möjligt. Om det inte är möjligt (om jag är ensam med barnen till exempel) blir det hemmajumpa. Plankor varje dag, absolut ingen pardon.

Mat: huvudsakligen mina vanliga system. Inga sötsaker i veckorna, men nog nånting smarrigt till helgen. Gärna sallader och soppor till lunch. Och ordentlig mat, inga paninin i flykten.

Och guess what. Vågen får inte vara med! Den ställer vi undan. Ha!

Vem är med?