Igår rapporterade Vega Huvudstadsregionen om en kvinnlig Securitasvakt som blev mobbad på jobbet. Inte av de andra vakterna, ånej, utan av kassörskorna i matbutiken där hon arbetade. "Är du säker att du klarar det här" och "vi kommer alla att döööö" tjoade de dagligen. Tills väktaren tog upp saken med sin arbetsgivare - och fick sparken! Men jag är egentligen mest upprörd över att kvinnliga butiksanställda hade mage att behandla väktaren så här. Varför gör kvinnor så?
En kvinna som intervjuades för ett inslag i Morgonöppet nyligen skickade med tre chokladapor till oss programledare, med hälsningen "så ni kommer ihåg att sluta tjattra som apor". Raffinerad elakhet kamouflerad som välvilja. Snyggt. Varför gör kvinnor så?
Nu när jag igen har varit oförståndig nog att visa upp mitt tryne i tv får jag räkna med kommentarer av alla de slag. Intressant dock att män som kritiserar programmet skäller på det innehållsmässiga. Oskarpa bilder, dåligt språk, för mycket svordomar etc. Den kritiken tar jag gärna till mig och funderar på om den var befogad eller inte. Men en kvinna (signaturen antydde i alla fall det) klargjorde att hon inte klarar av den beskäftiga Eva och därmed inte ens tänker titta. Som beskäftighet skulle vara någonting man kan vänja sig av med så där bara. Hon har ju all rätt i världen till sin åsikt, men att skrika ut den på nätet har bara syftet att såra. Varför gör kvinnor så?
Jag är en grubblare som rätt ofta börjar rannsaka mig själv av olika anledningar. Mest orolig blir jag om jag får för mig att jag oavsiktligt har sårat någon.
Jag undrar just om de här kvinnorna nånsin drabbas av den där iskalla tanken mitt i natten. Odjuret som låg under Alfons Åbergs säng, det dåliga samvetet som skaver och inte låter en somna.
Tänk om vi gick för långt med hon vakttjejen i dag, tänk om hon blev ledsen på riktigt?
Alltså det där med aporna, det var ju inte speciellt roligt nu när jag tänker efter, snarare skitelakt.
Hmm, jag måste börja hejda mig innan jag kommenterar på nätet, de på tv är ju också människor...
Nä inte gör de det ändå. Pisspottorna.
Bra skrivet. Min teori: en del människor lurar sig själv så duktigt att de verkligen tror de har rätt och får göra som de gör.
SvaraRaderaNär jag var yngre höll jag mycket på med att rannsaka mig själv, och fundera vad jag kunde göra bättre. Med åldern har jag lyckligtvis blivit bättre på att se vad som är befogad och konstruktiv kritik, och vad som bara är blaj.
För min egen sinnesfrid brukar jag tänka att det alltid ligger avundsjuka bakom kommentarer du syftar på. Avundsjuka och illamående. Jag föreställer mig hur någon som är på bottnet bara ligger och rullar i sitt eget illamående och bara måste få komma ut med åtminstone lite av sitt äckel. Det blir lätt en kommentar riktad mot någon som verkar ha det lite för bra.
SvaraRaderaOch sen är det ju också så att alla inte kan eller skall gilla det man gör. Där är jag kanske nog lite häpen över hur vissa väljer att uttrycka sig. Men det är nu deras val här i livet.
Ps. Skulle man kalla en man för beskäftig?
Jag har också fått höra det där med beskäftighet. Jag går tydligen beskäftigt. Jag valde att tolka det som en komplimang och svarade: "Japp! Här går jag med positiv energi och ambition!" Så får man också bukt med bittertanter som ibland stryker omkring i korridorerna.
RaderaOch, det gör mindre ont i nacken om man håller huvudet högt. Och, man minskar avsevärt risken att gå in i väggar och hörn (vilket är lättare hänt än man kan tro om man är som jag).
Kärlek åt alla underbara, starka och kloka kvinnor där ute! Både ni som väljer att ta det tuffa steget ut i offentligheten, och ni som gör nåt annat bra.
/Alexandra Häggman
Det där är ganska intressant med tanke på hur bekymrade många verkar vara över att dagens ungdomar inte kan uppföra sig. Då är det ju tur att alla vuxna uppför sig väl och kan vara goda förebilder. (Obs, skrivet med ironi!)
SvaraRaderaOch jag gillar Eurovisa. Programmet är underhållning på hög nivå.
Precis som anonym skrev verkar vuxna människor ha svårare att uppföra sig på nätet än anonyma.
SvaraRaderaSen vet jag inte om kvinnor som grupp är hemskare än män. Det är inget vidare statistiskt botten att hänvisa till sin egen blogg, men under åtta år av bloggande (och lite tv och andra performancer i media) har 99% av alla som hejat och peppat och varit generösa varit damer, medan de första elaka kommentarer kommit från manliga signaturer.
Äh, vet inte vad jag försöker säga mer än att folk väl första hand är individer (smarta, trevliga, dumma och elaka) och i andra hand representanter för ett kön.
Jag lyssnar ofta på dig och har sett dig på tv. Jag tycker att du är jätte bra! Jag tror precis som Anne, man måste må dåligt för att välja att uttrycka sig sådär och mycket bottnar nog i avundsjuka.
SvaraRaderaKvinnor är absolut mycke elakare än män. Redan som småflickor kan flickor vara rejält elaka, prata illa om kompisar bakom ryggen och frysa ut klasskamrater. Killar är mer rättfram och ger mer uppbyggande kritik i stället för att bara racka ner på folk.
SvaraRaderahälsar en kvinna
Alltså det absolut bästa med den här bloggen är att närhelst jag känner mig lite blue dyker det upp en massa fina människor som säger vettiga och snälla saker! Tusen tack alla ni! Utan er skulle jag gräva ner mig och tjura mycket längre.
SvaraRaderaJag har under min relativt korta karriär inom radio också börjat märka hur feedbacken mot män vs kvinnor ter sig väldigt olika, och det inte bara det negativa. Jag får ofta kommentarer om mitt utseende av lyssnare, allt från att jag ser ut som en sovjetiskt kulstötare (pga min överviktiga lekamen) till att jag är sexig. Smicker är förstås inte hemskt stötande, men nog vore det ju trevligt om man fick någon sjysst kommentar om det jobb man gör och inte bara utseendet hela tiden... Till skillnad från herrarna, då, som snarare feedbackas på det de säger.
SvaraRaderaStäng öronen, skaka av dig, säger de garvade som varit med i spelet länge, men inte är det alltid så lätt heller. Kan inte folk försöka vara lite mer hyggliga och konstruktiva istället?