Yyyyte blåser sommarvind

Jag vågar knappt blogga för risken finns att jag låter för prillig. Men nu ska jag skriva lite. Ni har ju blivit varnade.

Har drabbats av sommarfnatt. Svävar omkring här hemma med ett ljuvt (det är iaf avsikten, antagligen ser jag mest enfaldig ut) leende på läpparna. Trippar ut på bakgården, snusar på en syrenklase och ropar "Oooooooh" så högt att J tappar telefonen och anfaller fel by i Clash of Clans. Plockar ängsblommor och arrangerar dem så fint i olika byttor och kannor. Gör piruetter av glädje när jag inser att vildhallonsnåret vid lekstugan sprids med racerfart. Och smultron blir det! Och blåbär! På bakgården! Tänk!

Svävar vidare och brister halvt omedvetet ut i sång. Det blir "Ute blåser sommavind", i Tjorvens mamma-tappning med extremt vibrato. Yy-yy-yyte blå-åå-åser..

Verandradörrarna får stå på vid gavel. Jag njuter av fågelkvittret och det rytmiska studsgnisslet från grannbarnens trampolin. Jag vill duka fint med rosa porslin och blommiga dukar. Jag vill instagramma varenda knut av mitt hem, men låter bli. Har ju inte så värst många följare to begin with.

Är det normalt att bli så här sommarfjantig när man flyttat ut till förorten?