Trodde alltså att han skulle bli intagen, men icke! Eftersom han är kry i övrigt och har folk här hemma som håller ett öga på honom fick han komma hem. Och tre gånger om dagen kommer en sjuksköterska körande hit med antibiotikan! Jag är så imponerad att jag är helt perplex! Han har det trevligt (spelar Kingdoms of Amalur och nynnar nöjt) och en sjukhusbädd är tillgänglig för någon som verkligen behöver den.
Häromdagen landade ju ambulanshelikoptern på vår busshållplats eftersom ett av grannbarnen fått en allvarlig allergisk reaktion (hen tillfrisknade till all lycka genast då vården kom fram). Det var också fint att se, att man tog till så avancerade hjälpmedel då ett barn var i fara. (Att man lyckades landa på en vanlig förortsgata utan att trassla in sig i elledningarna är förresten ett tvättäkta mirakel. Tycker i alla fall jag som knappt kan hänga serpentiner utan att fastna)
Om det här är den riktning vården tänker ta börjar jag känna mig rätt lugn inför ålderdomen.
Tusen poäng till Esbo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar