Hemma igen

Oroa er icke, jag ska knåpa ihop ett ordentligt Skiathos-inlägg vid tillfälle, men just nu är jag lite vimsig och överväldigad. Tycker ni ska läsa mammas rapport under tiden. Det var en underbar resa och jag hoppas innerligt att jag får tillfälle att åka tillbaka mången gång.

Det har blivit en märklig liten tradition att J hittar på något fuffens i fixarväg medan vi andra är bortresta. För tre år sedan hade han spacklat vår öppna spis. Året därpå möttes vi av en halv lekstuga när vi kom hem. Förra året hade våra Billy-hyllor fått krusidull-karmar. Det är tydligen någonting i den lugna hemmavistelsen som får honom att förvandlas till Martin Timell.

Jag var nästan lite nervös för att han skulle ha smällt upp en altan eller gjort nånting annat överambitiöst, mannen håller trots allt på att återhämta sig efter en obehaglig infektion i benet. Men ingen fara, på gården ståtade bara den Ikea-aviljong som jag suktat efter i flera månader men som ständigt varit slut i lager.

Myyys! 

Fick en smärre chock när jag tittade ner i min örtlåda också. Jag brukar ju med nöd och näppe klara av att så påskgräs.

Det enda kruxet just nu är att jag så gärna skulle fortsätta att hänga i paviljongen tuggandes på en persiljekvist, men imorgon ska jag på jobb. Det gick inte att lösa redaktionens semesterpussel på något annat sätt, så jag jobbar en vecka och fortsätter semestern sedan. Väckning kl 05 alltså. Ojoj. Hoppas kollegan Cessi har stenkoll, för själv är jag ungefär lika alert som en stifadokruka.