Jag är tydligen kroniskt missnöjd. I flera veckor har jag försökt få J att byta lampor i badrummet eftersom de flesta gått sönder. Här kanske någon invänder att redig kvinna väl byter lampa alldeles själv, men jag skyller i det här fallet på att J är betydligt längre än jag och därmed kan dingla över handfatet ståendes på marken. Enligt samma logik kan jag åta mig att damma golvlister, jag har ju kortade väg, liksom.
Nåväl, igår bytte han till slut lampor och nu är det så förbannat ljust i badrummet att jag får en chock varje gång. Varje cellulit ser ut som Grand Canyon, varje por som Saurons öga.
Inte är det lätt, inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar