Jag var scout (okej, vargunge) i några år som barn och har ibland undrat vart vi egentligen åkte då vi var på läger och förläggningar. För en åttaåring var det ganska egalt om man var i Nordsjö eller Norra Österbotten, bussresan tog sowieso sjuuukt länge och karkkina var slut före Ring 1 korsades.
Men jag har i alla fall kommit fram till att ett av lägren ordnades på Villinge. Och ett starkt och småruggigt barndomsminne är då vi hela patrullen bröt oss in i ett ödehus en kväll. Vi inkräktade inte egentligen, för huset hade testamenterats till Finland scouter, och så länge vi var försiktiga och inte hade sönder någonting var det ju helt okej att vi smög runt och snokade. Men huuu så kusligt det var, möbler stod kvar, sängar var obäddade och det kändes som om invånarna bara hade gått ut en sväng. Har ofta drömt om huset, speciellt tornrummet...
Och så när vi åker ut till Villinge ikväll ser jag plötligt huset där uppe på en klippa. Tornet, stenräcket, balkongen där vi klättrade in! Fortafarde lika öde, fanérskivor för fönstren. Kan tala om att det gick flera varv av rysningar genom kroppen på mig när vi passerade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar