Liiite nolot

Här är min och T:s hörna. Att sova på ett klassrumsgolv gick förvånansvärt bra. Jag blev nästan lite nostalgisk på kvällen när ljudet av fnitter samsades med frasiga sovsäckar och boksidor som vänds i ficklampans sken. Låter precis likadant som för 25 år sedan.

Jag kan till och med dra en "då gjorde jag bort mig"-historia! Igår kväll bestämde jag mig för att hitta skolans omklädningsrum och ta en dusch. Jag var tydligen den enda kvällsduscharen, så jag fick ha hela duschrummet för mig själv. Sen smorde jag in mig och hoppade i mitt ganska fula och korta nattlinne.

Här uppstod dilemmat. För att komma tillbaka till "vårt" klassrum skulle jag ta mig genom en korridor och upp för en trappa. Men det kändes inte alls lockande att dra på sig de svettiga jeansen igen, fräsch och insmord som jag var. Så jag bestämde mig för att make  a rum for it, i bara nattlinnet. Korridorerna hade varit tomma när jag fick till duschen, så risken att jag skulle möta någon var minimal, bedömde jag.

Hann gå tre steg innan en grupp glada herremän vände in i korridoren. "Och duscharna... Ja duscharna har vi här som ni kan se! Och här någon som redan hittat dem, jaha jaha, var vattnet varmt, höhöhö?" 

Och jag ba "Hii hii, jo tacktack, så varmt så varmt, fniss, kackel, kluck". Fuck.

Alltså sååå nolo

Rieslingsugen

Omgiven av pyjamasklädda chipsätande lågstadietjejer är jag galet sugen på ett glas riesling. Försöker fokusera på visdomsorden som står på väggen.

Fredagskväll på golvet

Hälsningar från Dalsbruk! Har hängt med på Barnkörsstämma, T ska sjunga och jag ska dricka ö... Äta glass menar jag! 

Magiskt ställe detta! Har inte varit här mer än på ett bröllop för åtta år sedan. Då var T tre veckor gammal och jag hade behag som Samatha Fox.

Vi ska sova på ett skolgolv. Inte helt hundra på att det är en bra ide när man är 33...

En gammal vän med vintagegarderob to die for

En gång i världen var dockan Eleonora huvudvinsten i ett Marthalotteri. Det var långt före min tid, men någon lycklig släkting drog rätt lott och vann Eleonora och en massa fina kläder som marthorna sytt. 

Med tiden blev Eleonora min. Men jag var ett barn av 80-talet och tyckte att dockor skulle ha polyesterhår som man kunde borsta hårdhänt och ögon som slöts när man lade ner dem. Eleonoras fasta lockar och otrendiga kläder hade jag inte mycket till övers för. Visst lekte jag med henne lite grann ibland, men oftast svek jag henne med Barbie och My litte pony. 

Mina föräldrar håller på att röja upp inför en flytt och i källaren upphittades Eleonora igen. I dag återförenades vi, och nu ser jag ju på henne med helt andra ögon. Vilken vacker docka! Och kläderna sedan! Helt otroliga!

Nu ska Eleonora, som den paranta äldre dam hon är, få tillbringa sina dagar sittandes i min bokhylla. Kläderna ska jag försöka stryka och reparera lite varsamt. Hon kanske ska få byta outfit då och då.

Så förlåt mig Eleonora. Jag förstår så väl att du ser förnärmad ut.  

Conchita på teckenspråk

I Danmark går det utmärkt att följa med Eurovisionen också om man är döv. Jag skulle säga att man inte ens går miste om essensen i det hela, eftersom DR på barnkanalen Ramasjang bjöd på hela den 3,5 timmar långa sändningen - tolkad till teckenspråk. Och inte torr översättning rakt upp och ner, utan med grym inlevelse och passion.

Det finns bara en Conchita Wurst, men killen som gör tolkningen här gör minsann numret rättvisa.

Kim Kardashian och jag

Vi fick samma morsdagspresent! Bildbevis nedan!

Tänk att hon också önskade sig en rappad styroxskiva som är ett färgprov för husfasaden!

Veckan efter

Hemma igen! Helt kollrig men ack så belåten efter alla tiders arbetsresa. Det blev sex stycken femton timmars-arbetsdagar på raken, men det var det värt. I gengäld är jag kompledig hela veckan.

Stämningen i B&W-hallarna när Conchita Wurst vann... den går inte att beskriva. Folk stod på läktarna och skrek i extas. Hade jag varit Conchita så hade jag nog inte träffat en enda ton i det läget, men det gjorde hon. Veckans höjdpunkt! Jag grät nästan lika mycket som hon.

Nu är det ju en del som knorrar om att Conchita aldrig skulle ha vunnit om det inte varit för skägget, och att det ju är sången och inte utseendet som ska avgöra i ESC. Om det var så att Conchita lät som en kråka skulle jag vara benägen att hålla med lite grann. Men hon var en av tävlingens absolut säkraste sångare, inte på en enda övning lät det falskt.

Jag blev populär vid hemkomsten också. T förevisar här vårmodet: Sanna-peruk, Tijana-brillor och Dilara-tröja. Och Cake to bake-tänder, men dem hade hon sedan tidigare.

Vimmelreportern

Ett intensivt partyveckoslut här i Köpenhamn. Jag är inte direkt något partymonster (längre) men jag knogar på. Roligt var det! 

Carl Espen från Norge är en riktig nallebjörn. 

Sanna är längst och vackrast i världen. 

Alltså de här kararna! Får jag ta med mig en hem som au pair? Snäääälla!!!

Det fina med Euroclub är at det aldrig är kö till damtoan. 

Igår var det Opening Party. Det spelades klämmig folkmusik och Armenien, Lettland, Island, Georgien och Litauen blev i farten och började dansa nån sorts euroshottis. Roligt!

Sen var er tappra vimmelreporter mycket mycket trött. 

Röda mattan!

Nu ska vi på ESC 2014-öppningskalas. Jag får inte gå på röda mattan, men nog stå i fotografdiket. Tror ni att jag är den enda paparazzan i maxiklänning?

Och podcasten förstås!

Jorå, visst blev det en podcast också denna vecka! Det var vår uppriktiga avsikt att också tala om annat än Eurovisionen, men det gick bara inte. Har noll koll på vad som hänt i utanför bubblan. Men lyssnar vetja! På iTunes eller här! 

Familjeliv på distans

Går hur bra som helst att umgås via FaceTime!

Framme i Köpenhamn

Nu är vi här! Hurra hurra hurra! Komiskt nog blev vi igenkända två gånger på Helsingfors-Vanda. Försäljaren i kiosken och en äldre finlandssvensk herreman bångade oss. Grym kändis är man. Och nä, delegationsbrickorna hade vi inte fått då ännu. 

Alltså kolla utsikten från mitt hotellrum! Jag ser Tivoli! Jag ser Runda Tornet! Jag ser Bron! Jag ser frigging Malmö! Brukar alltid ha otur med utsikter och få beundra tegelväggar eller parkeringsplatser, men den här är ju urtjusig. Scandic Copenhagen bor vi på.

Vi hamnade på ett lite otippat event ikväll. Köpenhamns estniska förening ordande en liten välkomsttillställning för Tanja i en kyrka. Hon här. 

Det var knytkalas, så en massa estniska familjer bosatta i Danmark bar fram hemgjorda snacks och läckerheter. Tanja och hennes körsångare sköng himmelskt vackert och vi proppade i oss minimuffins för brinnkära livet. Roligt att få vara med om en lite mer genuin eurovisions-happening, de stora och yra presskonferenserna är inte alls lika charmiga. 

Så hann vi med en cocktail också. Pöll är inte riktigt van vid sofistikerade cocktail hours ännu, men han kanske lär sig. 

Nu får det vara nog för i dag, imorgon ska vi ut till Eurovision Island för första gången. Är otroligt nyfiken på själva hallen, 60 meter i tak!