En gång i världen var dockan Eleonora huvudvinsten i ett Marthalotteri. Det var långt före min tid, men någon lycklig släkting drog rätt lott och vann Eleonora och en massa fina kläder som marthorna sytt.
Med tiden blev Eleonora min. Men jag var ett barn av 80-talet och tyckte att dockor skulle ha polyesterhår som man kunde borsta hårdhänt och ögon som slöts när man lade ner dem. Eleonoras fasta lockar och otrendiga kläder hade jag inte mycket till övers för. Visst lekte jag med henne lite grann ibland, men oftast svek jag henne med Barbie och My litte pony.
Mina föräldrar håller på att röja upp inför en flytt och i källaren upphittades Eleonora igen. I dag återförenades vi, och nu ser jag ju på henne med helt andra ögon. Vilken vacker docka! Och kläderna sedan! Helt otroliga!
Nu ska Eleonora, som den paranta äldre dam hon är, få tillbringa sina dagar sittandes i min bokhylla. Kläderna ska jag försöka stryka och reparera lite varsamt. Hon kanske ska få byta outfit då och då.
Så förlåt mig Eleonora. Jag förstår så väl att du ser förnärmad ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar