Jag måste skriva lite om PMS.
Jag har förstås haft mina månatliga svängar av PMS sedan 1991 då min mens satte igång. Jag var elva år och inte alls beredd, dock hade jag läst Kropp och knopp i Kamratposten så jag hade hyfsad koll på vad det hela gick ut på. Mamma gav mig en binda och så gick vi på bio (Beethoven. Alltså den med hunden. Jag upprepar: jag var elva år)
I tonåren var man ju messed up på så många sätt att PMSen liksom flöt ihop med resten av angstandet, jag minns mera att jag hade faslig mensvärk och att inte ens de halvmeterlånga lila Always-nattbindorna klarade av mitt ymniga flöde under dubbellektioner i högstadiet.
Sedan blev det ju preventivmedel, paus med preventivmedel, barnafödande, amning, nya preventivmedel, paus igen, nytt barn, amning men de senaste fyra åren tycker jag ju själv att allting borde ha rullat på utan större förändringar. Har upptäckt menskopp och P-ring och tycks att själva mensen är en ganska odramatisk företeelse i min vardag.
Men nu har jag börjat ha alldeles sinnessjuk PMS istället. Jag blir verkligen ett monster. Häromdagen vaknade jag och var så rasande på T som ingenting illa gjort att det var alldeles hemskt. Hon flaxade nu bara omkring där hemma och var en knasig åttaåring med väldigt långa armar och ben och ett spralligt sinnelag, men jag bemötte henne som om snattat, pallat äpplen och druckit likör hela natten.
Så hade J glömt en tekopp på vardagsrumsbordet. Min reaktion var i storleksklassen "jag har hört att du spelat bort våra pensionspengar på enarmad bandit och haft umgänge med tvivelaktiga fruntimmer".
Det känns ibland som att jag sitter på en pall vid sidan av det som händer och iakttar PMS-utbrotten utan att kunna styra det som sker. Att den vanliga jag är närvarande men inte nåbar. Kontakt med den normala personen du försöker nå fås ej. Och mest synd är det ju inte om mig, utan om mina nära och kära som utsätts för de här utbrotten.
Lyssnade på ypperliga dokumentären PMS-monstret och insåg att det är vanligt bland kvinnor att lida av PMS-symptom två veckor per månad. Halva livet som troll, halva livet som vanlig människa med andra ord.
Men varför talas det inte mera om PMS? Jo, för att det är så lätt att placera PMS-kvinnorna i ragata-facket.
Det här kan ju inte vara något nytt! Varför har man inte för länge sedan utarbetat mediciner som hjälper? Det vanliga verkar vara att man motarbetar PMS med olika P-piller men annars tycks det inte vara ovanligt med anti-depressiva mediciner. Nu har jag dålig koll på antidepressiva, men känns det inte lite som att ta i? Om personen är hur välmående och nöjd som helst resten av månaden, liksom.
En annan strategi är att rekommendera bättre kost och mera motion. Vilket jag i PMS-ruset tolkar som "Du är arg, du är elak och dessutom tjock och ohälsosam". Nåh, kost och motion är ju nyttigt för precis vem som helst att se över, men då det gäller mig personligen lever jag redan så pass nyttigt att det inte finns så mycket att ändra på.
Har snackat PMS med mina vänner som är i samma ålder som jag och konstaterat att flera av oss har liknande erfarenheter: PMSen har accelererat de senaste åren, sedan vi passerade 30-årsstrecket. Ohc vi blir alla lika överrumplade varje månad när det hela sätter igång, för man förtränger ju monstret mellan varven.
Men varför är PMS så tabubelagt?
Varför väller det inte in forskningspengar till detta område, som berör en så stor del av världens befolkning?
Om alla de som petat ihop skojiga skämtbilder om PMS och lagt ut på nätet (bildgoogla "PMS" så får ni se vad jag menar) hade gett en euro till forskningen skulle finansieringen av projektet varit säkrad de närmaste 320 åren.
Nu är ju inte PMS någonting som man dör av. Själv. Men inga garantier för dem i näromgivningen.
Efterlyser mera diskussion och mindre skämt!
När jag var yngre hade jag ingen PMS, men nu har det börjat krypa på. Fast på mig händer det ingenting med humöret. Istället blir jag virrigare än normalt. Bara till exempel i förra veckan hade jag konstigt svårt att lasta av båten. Satte väskan för nära kanten, den såg ut att ramla i, jag kastade mig framåt för att skuffa den längre in på bryggan, ramlade själv på något sätt halvvägs mellan brygga och båten och skrapade upp mitt knä. Koordinationen helt bortblåst. Tänkte för mig själv att jaha börjar vara dags att ta fram bindorna igen då tydligen.
SvaraRaderaOj vad jag blev glad av att hitta ditt inlägg! Känner så igen mig. Jag har ett inlägg skrivet om pms / pmds, men har inte "vågat" publicera det. Jag är också ofta ett monster som jag inte kan kontrollera, vilket just går ut över andra som jag sen har ångest över - och då första droppen mens kommer blir jag *hokuspokus* mig själv igen.
SvaraRaderaFör mig har det blivit värre med åren. Har läst en hel del om pms/pmds och det är så att det är typiskt för kvinnor i åldern 35-45år. På vintern började jag med stark B-vitamin, som sägs kan hjälpa. Och det hjälpte nog till en del. I början av sommaren bestämde jag mig för att det inte kan fortsätta, och beställde tid till gynekolog.
Jag jobbar inom psykiatrin, så jag har både låg och hög tröskel till "mielialalääkkeet". Låg tröskel för att jag ju varje dag träffar helt vanliga människor som äter dessa mediciner och testar den ena medicinen efter den andra för att hitta den passliga - utan att fara illa på nåt sätt utan lever normala liv. Hög tröskel för att man ju inte själv vill äta samma mediciner som ens patienter. Gynekologen berättade att det visat sig att det för pms hjälper att ta dessa mediciner dom dagar det känns tungt, tex. 5dagar och sen sluta. Våra patienter måste äta medicinen två veckor innan det ens kommer nån verkan. Jag tänkte why the hell not testa på dethär om det hjälper. Förra månaden åt jag ca 5 dagar medicinen före mens och fick inga utbrott. Jag har nu bara en gångs erfarenhet av dethär, så jag kan inte ännu uttala mig, men kanske jag vågar skriva ett inlägg nån dag ;)
Tsemppiä!
Tusen tack Jonna för din intressanta kommentar (får så mycket spamkommentarer att jag ibland märker de riktiga med lite fördröjning). Lycka till med ditt experiment. Vill gärna läsa ditt inlägg!
SvaraRadera