Jestas så många poddar jag har lyssnat på den här sommaren! Måste vara något nytt rekord. Men man måste ju hålla takten när det sprutar ut flera sommarprat per dag vid sidan av de vanliga veckopoddarna.
Den veckopodd jag numera ser mest fram emot är Blankens Swanberg. Den hör ju till podcastkategorin som som somliga kallar "bara löst prat", men se, ibland är det just löst prat jag vill höra. Dessutom är de här två sanslöst roliga på ett helt oplanerat sätt. De får vara substitut för mitt egna kompisgäng, som spridits ut i världen under sommaren...
Bästa dokumentären jag hört i sommar var Sista resan, två avsnitt som handlar om assisterat självmord. Låter ju så lagom upplyftande, men programmen var så jäkla livsbejakande och fina att jag var tvungen att gömma mig för familjen och hulkgråta en stund. Det är alltid omvälvande när man tvingas revidera sina egna åsikter om någonting. Har inte haft någon stark övertygelse åt någondera hållet då det gäller eutanasi, men efter dokumentären är jag nu helt övertygad om att det är det absolut rätta valet för en del människor. Starkt!
Ungarna älskar Barnens Pod med Farzad, och jag har hört en del av avsnitten flera gånger utan att få minsta migränanfall. Bara en sådan grej!
Bland de svenska sommarpraten kryllar det ju av pärlor. Mest omtvistat är förstås Athena Farrokhzads, och jag sällar mig till hyllningskören. Att kunna paketera ett brandtal i poesi och få mig att ena sekunden tänka "jag måste nog aktivera mig för miljön" för att i nästa stund tycka "men när gjorde jag någonting för EU flyktingpolitik?" är ingenting annat än mästerligt.
Jag gillade faktiskt Marianne Bernadotte också! En sådan där tjusig åldrande kvinna som syns i Svensk Damtidning ibland, men hade både ett och annat att säga när hon får chansen. Ett fascinerande och ofta tragiskt liv hon har levt!
Sen var det ju väldigt omtumlande att lyssna på Christian Falk, som avled i cancer några dagar före programmet sändes. Ingen väger väl sina ord så noga som den som verkligen vet att detta är sista chansen att få saker sagda. Blev hulkgråt här också... Då blev det ett rejält antiklimax när jag genast efteråt tog itu med äventyraren Oskar Kihlborgs redogörelser från Mount Everests topp och någå vattenfyllda grottor på Nya Zeeland som var så farliga att besöka att till och med lokala guiden mesade ur. Fucking hell. Liv är någonting värdefullt och Kihlborgs adrenalinstinna ävetyrslust kändes så barnslig i jämförelse med de andra pratarnas erfarenheter.
Här är länken till alla Sommar i P1.
De finlandssvenska sommarpraten har också varit bra, även om några av pratarna fallit för frestelsen att göra oblyg reklam för sina egna verk, föreställningar, böcker etc. Men det beror kanske mest på att jag lyssbat på svenska och finlandssvenska sommarprat omlott och att det skulle vara otänkbart att göra på så sätt i SR.
Marcus Birro blev jag riktigt besviken på. Det hela urtartade i en överlång aftonandakt där någonstans i mitten. Birro är ju en kille som upplevt mycket, synd att han valde att övergå i preikantrollen utan förvarning. Fast många verkar ha storgillat pratet, och det är ju bra. Det är inte meningen att man ska älska alla utan hitta just sina egna favoriter.
Kjell Westö däremot, wow! Roligt, ödmjukt och nästan lite generat. Tycker han borde skaffa sig en pladderpartner och börja podda genast.
Kerstin Kronvall ska jag också tjoa om! Hennes reportage från Ryssland och Ukraina är alltid fängslande, men det jag blev mest inspirerad av i sommarpratet var det faktum att hon tog ett stort skutt i karriären som 40-åring, lärde sig ryska flytande och blev korrespondent i Moskva. Det är så jäkla skönt att få det bekräftat att man hinner med en massa nytt och spännande (och eventuellt skrämmande) efter småbarnsåren bara man ger sig själv en spark där bak.
Sen kan jag på förhand utlova ett härligt sommarprat på måndag, då Axel Åhman (A:et i KAJ) sommarpratar. Råkar veta att detta är ett härligt program för jag klippte det. Obs, trimmade är kanske mera beskrivande, dvs såg till att musikskarvarna blev okej och så. Ska inte ta åt mig äran för innehåller på något sätt, men skrattade under klippandet så hejdlöst att kollegerna sneglade på varandra och sa "tur att hon får semester snart, för nu börjar det slira..."
Jag har dock inte hört alla Vegas sommarprat ännu, så jag får säkert anledning att fylla på listan.
Och jo, jag har ju glömt att trumpeta för den finlandssvenska poddportalen som Pöll har knåpat ihop! Så jäkla roligt att de finlandssvenska podcastarna blir flera.
Vår egen podcast har varit lite överhettad nu under sommaren, men snart är semestern slut och då blir vi skärpta, välartikulerade och smarta igen.
A ha haa. As if.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar