Och plötsligt förvandlas jag till klassens värsting!

Det händer någonting förskräckligt med mig vid varje föräldramöte. De första femton minuterna är jag normal. Jag ler uppmuntrande mot alla i personalen när de i tur och ordning stiger upp, tveksamt grabbar mikrofonen och presenterar sig. Jag lyssnar intresserat på föreståndarens redogörelser, nickar instämmande och är på alla sätt en helt vanlig mamma.

Men efter en stund börjar metamorfosen. Jag åker ner i sätet. Min hållning blir krum som en femtonårig röksugen gosses. Min blick blir immig, min haka ramlar ner på bröstet. Mina ben åker isär och armarna släpar gorilla-aktigt i golvet.

Jag har förvandlats till klassens värsting! Från prydlig Esbo-mamma till Judd Nelson på bara några sekunder!

Det måste vara skolmiljön som gör detta, men det underliga är att jag var allt annat än en värsting när jag själv gick i skolan! Jag var väl någonting i gränslandet mellan Hermione och Tjorven.

Mötet fortsätter. Specialläraren insisterar på att hålla sitt vanliga anförande om hur viktigt det är att barnen får ett gott svenskt språk. Som vanligt kör hon tvärsäkert över allt vad mångkulturalitet heter, och predikar hurtigt om vikten av Muminböcker och finlandssvenska tv-program.

- Ööööööööh, stönar värstingen passivaggressivt längst bak i salen, himlar med ögonen och försöker få ögonkontakt med en annan värsting. Men tyvärr, de andra är fortfarande helt normala.

- Nu har vi ännu en timme och fyra minuter på oss! förkunnar föreståndaren glatt. Några frågor?

Värstingen ett ärende. Värstingen vill klaga på att det finns så knapphändigt med information på skolans webbsida. Om viktiga datum och så.

- Du var tydligen inte på mötet den 4 juni! svarar föreståndaren vänligt.

Värstingen blir frustrerad. Värstingen var visst på mötet, men hade fullt upp med att vara värsting, stånka och himla med ögonen och sånt. Värstingen skrev inte upp alla datum.

- Ja och så stod ju allt på blanketten ni fick för en tid sedan!

Värstingen minns inget sådant papper. Värstingen tappade säkert bort det. Värstingen skäms och muttrar att allting ändå borde finnas på nätet. Ingen bryr sig om värstingen längre, nu ska det göras grupparbete.

Värstingen funderar på att stiga upp på bordet och tända en joint. Men någonstans där inne hörs Hermiones stränga röst.

- Seriöst! Ska du hålla på så här också sen i den lilla gruppen med alla normala föräldrar? Skitkul för S att hennes mamma beter sig som en grobian.

Dags att skärpa sig. De-aktivera Värsting, aktivera Hermione. Grupparbetet blir dessutom riktigt trevligt.

Men eftismötet får J gå på. Han är mera sansad än jag. Förvandlas knappast till Molly Ringwald en en kvart.