Jahapp jahapp. Så var det 2015. Det blir säkert ett bra år. Vi hasar omkring i pyjamas fortfarande, åt frukost klockan 12 (!) och har legat i soffan och tittat på Lego-filmen (sjukt mycket roligare än väntat). Jag är rätt förkyld så det känns helt motiverat med en dekadent slappar-dag.
Men tant har dragit på sig ett bekymmer med åren, ska ni veta. Vi var hemma hos bekanta på middag igår och det var trevligt och slappt och jag pimplade en massa rödvin och bubbel och tycker allt var tippetoppen. Vi kom hem strax efter tolvslaget och slötittade lite på Loa Falkman och gick och lade oss.
Men så fort jag dricker lite flera enheter alkohol än typ tre drabbas jag numera av fylle-insomnia. Jag somnar så fint, sussar lugnt i tre timmar och vaknar sedan med ett ryck och kan omöjligt somna om. Istället ligger jag där i någon sorts ångestladdad, uttorkad, självrannsakande mittimellandvala. Pinsamma minnen dyker upp som genom en slags sadistisk shuffle-funktion och jag blir rasande på J som ligger bredvid mig och tryggt sover bort rödvinsruset och kommer att vara fräsch som en nyponros (okej, en liten överdrift där) när har vaknar.
Känner någon igen det här fenomenet? Jag är så djävulskt avundsjuk på människor som kan sova då de druckit. Jag dricker sällan så mycket att jag skulle ha egentlig baksmälla, men sömnlösheten är fruktansvärt frustrerande.
Jag vaknade 5.30 imorse och låg och yrade till klockan 9 då jag gav upp och tog till mitt hemliga vargtimme-vapen: Podcasts. Bäst funkar Katrin och Bingos Relationspodd. De skvattrar familjärt på och det har lite samma effekt som när man var liten och låg och hörde de vuxna prata i köket efter att man gått och lagt sig. Och så länge Katrin och Bingo gläfser på varandra och serverar tidvis ganska absurda lösningar på lyssnarnas problem hålls mina egna grubblerier borta. Och så slumrar jag till. När jag vaknade hade jag sussat igenom tre avsnitt, hajade lätt till varje gång den karibiska signaturmelodin klingade igång, men annars sov jag som en stinkande Törnrosa. Skönt.
Och imorgon är det en historisk dag! Vi ska spela in det 52:a avsnittet av Eva och Pöll podcast. I ett helt år har vi hållit på utan att missa en enda fredag eller fuska ihop best bits-avsnitt! Ajaj så vi har pladdrat.
Jag tror den podden också kan fungera utmärkt som vargtimme-sällskap. Testa vetja.
Oh ja. Fan vilken ångest. Alla problem som egentligen inte ens är problem växte sig till enorma hemskheter. Försökte såklart trösttänka att det brukar kännas just så men det hjälpte föga. Vaknade säkert 10 gånger inatt. Håhåå. Ser fram emot att få gå och lägga mig. Gott nytt år!
SvaraRadera