Essän finns här.
Jag har varit överväldigad av det gensvar min text fått under dagen! Många har delat, tackat och kommenterat. Även de som inte håller med mig på alla punkter har lagt fram välformulerade och sakliga argument. Inga problem med det, diskussion är viktigt. Och min text var definitivt inte felfri, det finns säkert saker som blev oklara när jag hade så mycket på hjärtat och begränsat utrymme.
Men nu faller mörkret och trollen vaknar. Så låtom oss spela kommentarsfältsbullshitbingo! Eller varför inte göra det till ett drinkspel? Tag en sup då följande kommentarer dyker upp.
- Förbränn mera än du konsumerar, svårare än så är det inte
- Har du testat LCHF?
- Jag föraktar minsann ingen, men de här feta människorna kostar samhället miljoooner miljaaarder
- Läs Kostdoktorns blogg
- Men hälsan då? Skulle det inte vara bättre oma alla levde hälsosamt?
- Tänk att mina skattepengar går åt till sådan här dynga
- Det är hemskt att signalera att det är ok att vara tjock, nu kommer ju alla barn att bli jättefeta och dö!
- Hur täcks du uppmuntra fetma?
- Dina barn då? Göder du dem också som små spädgrisar?
- Alla kan gå ner i vikt, skyll inte ifrån dig för du är bara för lat.
Hick! Nejnej det här går inte, det är ju arbetsdag imorgon.
Jag skulle kunna ge mig in i kommentarsfältet och argumentera med dem men jag ids inte, för alla mina argument finns redan i essän. Men det skulle ju då förutsätta att kommentatorerna läste essän innan de anklagade mig för att vara dåligt påläst, och det är väl för mycket begärt.
Så de får hata på i allsköns ro. Jag tackar och tar emot. För det är ju bara behändigt att när man skrivit en text om fettförakt går några riktiga praktexemplar på fenomenet in och visar upp sig och bevisar därmed att jag träffade väldigt rätt i mitt ämnesval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar