torsdag 5 maj 2011
Typiskt mej
När jag är sjuk en dag blir jag så jäkla rastlös framåt kvällen att jag börjar med något husligt projekt. I dag fick det bli tambur-uppröjning. Bort med vinterkläderna, fram med vårjackorna, ordning och reda i skohavet.
De trevliga vita skohyllorna fyndade min man i dag i en exklusiv liten inredningsaffär här i närheten, som säljer inredningsprylar i ljus och lantlig stil.
(Okej, han var på Jysk)
Före:
Efter:
(Okej, han var på Jysk)
Det finns många sätt att spara
Men jag är tveksam till att Hello Kitty-tuppapper för nästan 2 euro rullen är ett.
Sådana bloggar läser inte jag
Jag blev sjuk, suprajs suprajs. Sitter nu hemma och äter mörk choklad och läser bloggar och hör på när blivande grannarna spränger (ytterligare ett husbygge i Esbo, tänka sig).
Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.
Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!
Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.
Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.
Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.
Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!
Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.
Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.
onsdag 4 maj 2011
Jag får väl göra en Kaj Kunnas
Nå just så. Om det är typ en vecka på hela året då jag inte skulle få vara sjuk är det ju nästa vecka. Tre Eurvisionssändningar, tre generalrepetitioner, femtielva expertintervjuer (de tror att jag är expert, mwahaaa) och superlånga arbetsdagar.
Igår skulle jag vara jättemegahurtig och länka i 10 kilometer. Det gjorde jag också, med lite gå-pauser. Jag var pålpälsad som Sampo Lappelill och kände mig smäcker som en gravid elefanthona på barettmarch, men jag kämpade på. Och i dag har jag ont i halsen. Fy fasen också.
Lång arbetsdag i dag också, ska försöka få en intervju med Elin Ruth Sigvardsson, och så skulle jag faktiskt vilja gå på konserten också. Men känner mig så slapp just nu att jag kanske borde åka hem istället.
Äsch äsch äsch. Nästa steg brukar vara att jag tappar rösten, då det kan bli lite hest ESC-kommenterande i år. Men så brukar det gå för Kaj Kunnas också, och han är pop i alla fall.
Igår skulle jag vara jättemegahurtig och länka i 10 kilometer. Det gjorde jag också, med lite gå-pauser. Jag var pålpälsad som Sampo Lappelill och kände mig smäcker som en gravid elefanthona på barettmarch, men jag kämpade på. Och i dag har jag ont i halsen. Fy fasen också.
Lång arbetsdag i dag också, ska försöka få en intervju med Elin Ruth Sigvardsson, och så skulle jag faktiskt vilja gå på konserten också. Men känner mig så slapp just nu att jag kanske borde åka hem istället.
Äsch äsch äsch. Nästa steg brukar vara att jag tappar rösten, då det kan bli lite hest ESC-kommenterande i år. Men så brukar det gå för Kaj Kunnas också, och han är pop i alla fall.
tisdag 3 maj 2011
Onanina och naziskämt
Puuuh. Ni ska veta att det är hårt jobb att kommentera Eurovisionen. Vi övar och övar, Johan och jag. Vi tajmar, kollar, testar på nytt, reviderar, skriver om och dubbelkollar. Så har vi hållit på i flera dagar nu. Emellanåt brister det och så blir det skrattsjuka istället. Som när jag lyckades presentera Serbiens sångerska som "Onanina". Det är farligt att sluddra, Nina heter hon. Pausnumret "Cold steel" kommer jag inte heller att våga presentera i sändning eftersom vi kallat det "Buns of steel" hela dagen.
Sedan går ju tävlingen av stapeln i Tyskland i år vilket för in tankarna på helt opassande och super-politiskt-inkorrekta naziskämt när man är trött. Dem ska jag inte ens delge er för de är så förskräckliga. Usch.
Vem tror jag vinner då? Nåh, jag tippar på den franska tenoren. Det finns gott om tanter ute i Europa som gillar Il Divo-stuket. Min personliga favorit är Norge, hon är för gullig.
Hemskast av alla är nog Ryssland. Klarar av både Portugals protestsång och Vitrysslands underliga forsterländska folkdansdiscodänga bättre än denna sliskiga falsksjungande gosse.
Sedan går ju tävlingen av stapeln i Tyskland i år vilket för in tankarna på helt opassande och super-politiskt-inkorrekta naziskämt när man är trött. Dem ska jag inte ens delge er för de är så förskräckliga. Usch.
Vem tror jag vinner då? Nåh, jag tippar på den franska tenoren. Det finns gott om tanter ute i Europa som gillar Il Divo-stuket. Min personliga favorit är Norge, hon är för gullig.
Hemskast av alla är nog Ryssland. Klarar av både Portugals protestsång och Vitrysslands underliga forsterländska folkdansdiscodänga bättre än denna sliskiga falsksjungande gosse.
måndag 2 maj 2011
Lilla O och Molly
Jag har inte kontakt med så hemskt många av mina barndomskompisar, men de här två träffar jag så gott som dagligen. De bor i en glasmonter i aulan till redaktionshuset, där jag jobbar.
Fast jessus så annoying avsnitten är med vuxna ögon. Hur pallade mina föräldrar?
söndag 1 maj 2011
7 km!
Bara 20 km till så får Maratonmamman veja undan i joggingspåret.
Men 7 km är otroligt mycket för att vara jag! Jag har aldrig tidigare klarat av att springa så långt utan gå-pauser. Det tog min 48 minuter så något fartvidunder är jag inte, men fasligt stolt. Kan väl dra slutsatsen att jag i dag, 1 maj 2011, har bättre kondition än nånsin tidigare i mitt 30-åriga liv. Hurra för mig!!!
Varifrån kom denna energi? Mjöden? Skumpan? Mascarponeosten?
Men 7 km är otroligt mycket för att vara jag! Jag har aldrig tidigare klarat av att springa så långt utan gå-pauser. Det tog min 48 minuter så något fartvidunder är jag inte, men fasligt stolt. Kan väl dra slutsatsen att jag i dag, 1 maj 2011, har bättre kondition än nånsin tidigare i mitt 30-åriga liv. Hurra för mig!!!
Varifrån kom denna energi? Mjöden? Skumpan? Mascarponeosten?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)